En del mornar önskar man bara att de inte existerade. Jag har blivit väckt om och om igen. Först av Elias som sover i rummet breve, han skrek. Ett tag senare vaknade jag av att fosterbarnen levde om. Lite senare vaknade jag av att jag behövde på toa och hann precis somna om då mamma ringde "visst är du vaken, det var väl du som gick där uppe?" och så berättar hon att hon tackat ja åt 1½ timmes jobb idag åt mig..

För det första hatar jag när jag inte får tacka ja själv. För det andra så kunde ju dagis lika gärna ha ringt och det va därför jag vaknade först och jag kanske hade blivit uppbokad där och det hade slutat med att jag skulle infinna mig på två ställen samtidigt? För det tredje hade jag planerat hela den här dagen så jag skulle hinna med allting innan jag och J ska iväg på middag. Jag kunde inte somna om, jag var för irriterad på att jag inte kan få svara för mig själv. Och jag känner inte alls för att stressa sönder för att hinna med allt jag planerat att hinna med. 1½ timme känns inte så jävla värt, 150 kronor ungefär och det förstör min dagsplanering totalt. Då hade jag kunnat skippa de få kronorna för att kunna tacka ja åt en längre dag senare. Frågan är ju när jag ska hinna med ärendena nere på stan, inte i helgen iallafall. Och nästa vecka räknar jag med att jag kommer få in jobb(förhoppningsvis).

Idag är en sån där dag då man hatar att bo hemma,
då man inte kan bli väckt av skrik och slammer och
telefonsamtalen borde gå direkt till mobiltelefonen.