Jag har aldrig någonsin blivit så attackerad som jag blev idag när jag började av skrik och kramar. Visst det är kul i måttlig mängd, men jag ställde mig och höll för öronen samtidigt som jag försökte få dem att sänka rösterna. De små pjuklarverna kan lägga märke till vad som helst och pika utan att tänka så.

Det är inte en favorit att åka buss, och speciellt inte ultrabussarna. Men just nu skulle jag däremot kunna sätta mig på en som kör utanför länet, så att jag skulle kunna få åka några timmar. Lyssna på musik, filosofera och kolla ut på skogen som ser i stort sett likadan ut hela vägen och sova när man blir trött. Fast det är väl bara just nu, senare skulle jag nog inte tycka att det kändes lika skönt, när man får ont i rumpan och inte kan sitta på något skönt sätt.