Huvudvärk, trött och träningsvärk, helt underbar kombination.
Eller? Hade väl underlättat om man slapp huvudvärken iaf.

Men igår small det. Inte på något annat vis än att jag äntligen gjorde det.
Köpte träningskortet, ett årskort. Och jag tränade step 1. Dvs 40 minuter
kondition och 20 minuter styrka(för rygg, mage, bröst och triceps).
Efteråt kände jag mig stolt över mig själv trots att jag hade glömt bort en
hel del sen sist jag tränade om de olika stegen, men självsäkerheten
kommer väl dyka upp sakta men säkert.

Imorse var jag väl världens klantigaste. Jag glömde min telefon hemma hos J och tänkte "jaja, jag får väl fara och hämta den efter jobbet och hoppas att han är hemma då". Men han är ju världens gulligaste som for dit jag jobbade idag och sökte mig för att ge den till mig. Och när han höll på att ge upp och överlämna den till min mamma fick han syn på mig bakom gympasalen där jag lekte ryska posten(som säkert många minns sen de själva var yngre) med ungarna. Jag pekade och sa "hon?, hon? eller han?, han?" och en halvtimme innan han kom hade några av tjejerna stannat kvar lite extra efter mellis och börjat fråga mig hur han såg ut, speciellt eftersom en av flickorna såg oss när vi var och handlade en gång. Och dom tyckte han var lång, typ runt en sisådär 53 meter, och det är klart att dom överdrev lite extra när det i själva verket är strax under 2 meter. Och glad blev jag att han överraskade mig, vilket jag alltid blir.

Det är kul att vara i den där klassen, det var trots allt i den som jag påbörjade mina vik. Varpå de därefter utökades. Även om de nu börjar bli större(går nu i 2an), kaxigare och högljuddare så är dom alltid lika söta när man kommer dit och inte har varit där på länge. Som imorse, jag hann inte innanför dörren innan jag blev attackerad med kramar. Det är inte många som möts av glada barn på morgonen när de är trötta inte.

Imorgon är det FN-dagen. Fick börja dagen idag med att gå till min gamla
högstadieskola med lite "FN-storsjung" med kör och orkester på scen i aulan.
Där det sjöngs låtar som "ingenting", "barn i alla länder" "thank you for the
music" och "mamma mia, på svenska". Och i vissa låtar sprang den ena
musikläraren med en mikrofon till vissa barn i publiken och lät de sjunga
en rad var ibland i texten. Lite liknande allsång på skansen. Men jag tycker
fortfarande att det var bäst när 6åringarna stod på scenen och sjöng två
stycken låtar, och så sött det lät.

Jag fick en flashback från när jag själv gick i skolan. Dels låg och mellanstadiet
där jag minns storsjungen, julspelet i trean, att jag var med i kören - därav ett lucia-
tåg också för skolan, skolavslutningar och dylikt. Sen minns jag även högstadietiden
eftersom vi satt i denna lokalen där t.ex Grubberevyn övades in och visades upp för
massor av folk, och jag även medverkade i sminkgruppen ett år och teatergruppen
när jag gick i nian. Sen minns man alla julavslutningar där musikklasserna sjöng
och spelade julsånger eller lärarna sjöng och spelade rudolf med röda mulen och
en hade en stor röd plastnäsa och renhorn på sig. Sen även alla skolavslutningar
också såklar. Ja, flashbacks helt enkelt.

Jag kände att det här blev ett långt inlägg med mycket rappakalja men det blev mycket idag som jag hade på hjärtat och jag ville inte bara berätta hälften av det.