Hur vanligt är det med transor här i Umeå?
Jäääävligt ovanligt ska jag be att få tala om.
Iallafall som vistas ute bland andra, om dom
gör det hemma i sin ensamhet är det ingen
som vet.

När vi var i Stockholm i fredags så såg man en hel del kring det här när man vandrade omkring, killar som gick och höll handen, likaså tjejer. Inte så konstigt med tanke på att pridefestivalen hölls då. En hel del killar som var riktigt feminina, utan att för den delen vara transvestiter. Jag har ingenting emot allt detta, det är deras läggning och deras val, det stör inte mig. Fast med tanke på att det är en relativt ovanlig syn här uppe (okejdå, om man bortser från skolan där jag gick och det fanns minst två sådana par) så tycker man ju att det är lite olustigt. Visst har jag sett en kille här hemma i stan gå runt i klackar, kjol och smink. Men då med ganska feminin kroppshydda och ändå det pojkkorta håret sådär, man kunde inte helt hundra veta om det hade med en vadslagning att göra. That´s it.

Men så i fredags då när vi stod och väntade på tunnelbanan, dessutom det sista av fyra vi skulle kliva på för dagen. Då ser jag två damer komma gåendes, eller ja den ena var karl egentligen. Direkt vid första ögonkastet kunde jag konstatera att det var en transa. Alltså en transa till fullo. Och jag måste erkänna att jag tyckte det var lite lustigt, annars har man ju bara sett dom på tv dom som går hela vägen.

Är man runt 1.85 lång med en karlaktig kroppshydda så reagerar nog många. Visst skulle det kunna vara en kvinna, det skulle det. Men en kvinna har inte klackar i minst storlek 43 och adamsäpple. En som dessutom har riktigt karlaktiga armar med tantklänning och matchande väska. Ett utsparat hår och lite lätt blonderat hår med noggrant noppade ögonbryn och en naturlig makeup skulle lätt kunna lura många, om man inte la märke till allt det andra. Nu kanske ni undrar hur sjutton jag la märke till allt det här, var lugn jag har en förklaring.

Jag och J klev på och satte oss på en plats där det fanns fyra lediga säten, två som sitter mittemot två andra kan man också säga. Dessa två kvinnor sätter sig mittemot oss av alla lediga platser(trodde jag skulle dö, visste att jag inte skulle kunna låta bli att kolla), och allt man inte hunnit se utanför tunnelbanan kunde man lägga märke till där. Alla manliga drag i ansiktet, mansrösten och sådär. Andra personer sneglade hela tiden för att kolla(ja, jag tittar ganska mycket på folk när jag åker buss och liknande). Och när dom klev av gick den ena med normalt kvinnlig gångstil medans den andra förde sig lite klumpigt fram. Allt var så uppenbart.

Så slutade i princip vår kväll innan vi begav oss hemåt.
Man får då se mycket i Stockholm, det är ett som är säkert.
Men det är absolut ingen stad för mig.