Jag saknar att sitta på hästryggen och känna lugnet och glädjen som infinner sig i kroppen. Att bara få känna hur en så stor och stark varelse enkelt skrittar fram under en, att det är jag som styr. Känslan i magen när man galopperar fram och hör hovarna smattra längs marken. Det är en träningsform jag verkligen, verkligen ångrar att jag slutade med. Hur dum får man vara på en skala egentligen?

Jag har länge velat återuppta mitt absolut största intresse genom åren(en egen häst stod alltid som nummer ett på mina önskelistor i många år, haha. Och mina väggar var täckta av dessa underbara varelser när jag var yngre). Har aldrig funnit en medryttarhäst som stått på en lämplig plats innan jag tog körkortet, eller för den delen när jag inte har haft särskilt mycket tillgång till bil. Till och med röbäck kändes på tok för långt borta.

Nu är läget så att jag vet ett ställe. Mellan stan och vännäs(de höll till i stöcksjö eller något förut) där man kan få rida en gång i veckan för tvåhundra kronor på Nordsvenskar(de har även en arabkorsning). JAG VILL! Det känns som att det här är min chans att få börja om med något jag gillar så starkt. Kruxet är bara att jag gärna skulle vilja ha en-två kompisar som ville göra detta med mig, så att vi kan rida och ha kul tillsammans, åka dit och hem tillsammans och bara ha något som vi ses och gör en gång i veckan. Någon som känner sig lockad att åtminstone kanske vilja prova en månad till att börja med?(Host, host.. Sand..Nin..o..Perni.. host, manade?). I värsta fall får jag se till att göra det själv, det vore bara så mycket roligare om man var någon till eller två.