Varför? Varför fixade jag jobb för idag när jag egentligen inte alls ville jobba över huvud taget, då jag istället ville gå på stan och göra bort julklappar. Så fort jag hade sagt att jag tog det och lagt på började jag ångra mig, men det vart aldrig så starkt som när jag hade gjort mig klar och hade 35 minuter att bara ligga av framför tvn i soffan och jag höll på att tvärslockna.(Tur nog hade jag ställt mobilen).

Jag for i vart fall och gjorde mitt bästa. Kändes inte jättetrivsamt. Seriöst, dom dukade inte ens åt mig till lunchen och sa att jag kunde äta i personalrummet. Snacka om att känna sig lite kränkt.(Jag hittade ju inte ens på stället). Tycker det var en FET tabbe som hon gjorde. Visst, det artade sig lite senare men jag kände mig aldrig riktigt välkommen. Så jävla trist. Var det för att jag hade mina jobbmjukisar på mig(tacka gudarna för att jag hade dom då m-värken dök upp i slutet av arbetsdagen) eller bara för att hon är så som person? Ja, nog är jag glad för att det är helg och inte så långt bort med jullov trots allt, speciellt efter en sån här dag.

Dessvärre sitter jag hemma och har det skittrist. Gubben är på en jävla middag med några arbetskollegor då en hade sista dagen idag innan flytt(så jävla tråkigt när man inte kan följa med!!), folk befinner sig på annat håll och så vidare. Aptråkigt. Är det nu jag ska se fram emot morgondagen som kan bli så fullspäckad att man inte ens hinner med själv?

Jag målade insidan av en, EN, garderob igårkväll(bara sju kvar) och måste slänga på ett lager till imorgon så är iaf den klar. Sen ska jag börja med de andra. Jag har det jag gör. Både charmigt och störigt är det när man får färgen här och där på sig själv också. Sen ska vi fara och köra fortet med gubbens kompisar(äntligen får jag prova!) och därefter middag, jag gissar på att kvällen inte slutar där. Men jag ska försöka vara ytterst lugn med tanke på förkylningen  och att vi ska orka renovera på söndag igen.