Jag mår inte riktigt sådär jättebra. Jag sliter och tar mig igenom arbetstimmarna på dagarna och är sedan helt knäckt när jag väl kommer hem. Som idag, då somnade jag kvart över två och sov till sex. Hade tänkt fortsätta dessutom innan jag såg vad klockan var och tänkte att det kanske vore bra med lite käk.

Det fanns inget käk över till mig så jag la mig på soffan och halvdog. Jag ville ju också ha pannkaka. Jag åt två hårdbrömackor istället. Känns inte så flashigt på något vis, men jag är ju inte hungrig iallafall och så fick jag ju ändå i mig något.

Skulle jag få magsjuka på det här, om jag mot förmodan skulle få det, så skulle jag vara totalt sönderdäckad. Det visade sig att det gnöliga barn som satt jämte mig på lunchen och vägrade äta något så att jag fick klä på och stoppa ner i vagnen för att sova kräktes lite senare. Jag hoppas så jävla innerligt att jag slipper det, jag klarade mig ju förra svängen.

Det känns surt att medans jag ligger hemma så vet jag att gubben min sliter och sliter. Först jobbar han om dagarna och sen så renoverar han direkt efter. Jag har garderoberna att måla invändigt och skulle därmed kunna göra nytta. Vill göra det också, så det känns tungt att bara ligga hemma. Men han beordrar mig så att jag ska kunna bli bättre, hur man nu blir det när man jobbar massa timmar på dagen och egentligen gör av med all energi redan då. Jag tvingar mig själv att kliva upp på morgonen och orka trots att förkylningen verkligen tar knäcken på mig.