Vilken jävla dag det har varit. Men, jag överlevde den med nöd och näppe. Självklart skulle jag just precis få sån där fruktansvärd värk i magen så att jag helst av allt bara hade legat mjukt i ett mörkt varmt rum. Men istället skulle jag jobba, vara på benen och lyfta ungar. Jag trodde under en period att jag skulle kräkas av smärtan och var tvungen att blunda lite och pusha mig själv till att klara situationen. Dagen var lång, men jag överlevde den. Och vet ni vad föresten? Vi var utan vatten idag också pga vattenläcka.

När jag kom hem var jag dock mer knäckt. Helt jävla slut och orkeslös. Blev så less på mig själv för att jag inte ens kunde låta glad över att ha fått sluta och vara hemma. Självklart kom tårarna. Sen somnade jag på sängen, på täcket i en konstig "jag fryser"-ställning och sov i 2½ timme tills telefonen ringde. Och här är jag nu och är fortfarande trött och allt det där men inte alls lika mycket. Sitter bara och längtar tills på fredag, kortdag och sen helg!

.

I min värld, om jag skulle flytta hemifrån och bo helt själv så har jag en illusion om att allt skulle vara så snyggt och jag skulle vara sjuhelsickes duktig på alla hemmasysslor. Ordning och reda och snygga grejer. Tvätten vet jag att jag skulle klara galant, det gör jag ju nu också så att varför inte. Disken skulle jag klara(gör en hel del ggr hos J och diskar en hel del haklappar på jobbet), baka skulle jag också göra bara jag hade recepten och städningen skulle gå super bara jag hade en dammsugare.

I själva verket har jag en känsla att om jag flyttar och ska bo helt själv med den ekonomi nu så skulle jag inte ha råd att betala mycket annat än hyra och mat. Dvs noll nöje och noll shopping, ingen chans till att skaffa bil så därför skulle jag vara beroende av läget för jag skulle inte ha råd med bussen heller. Sen skulle jag inte ha råd att köpa nya möbler och inredning utöver det jag har hemma nu i mitt lilla rum. Städningen skulle nog förskjutas om jag knappt ändå var där och jag  skulle inte ha mycket till disk heller. Men så farligt skulle det kanske inte vara, eller?

Det verkar inte annat än  att jag måste flytta och bo helt själv ett tag för att J ska fråga om jag skulle vilja flytta in med honom(vilket jag helst av allt skulle vilja göra, fast kanske inte riktigt än, mer mot sommaren kanske). Jag har tänkt en del på det här eftersom nu två av hans kompisar flyttat ihop med sina flickvänner, och ena paret har varit tillsammans ungefär lika länge som oss och det andra paret inte riktigt lika länge. Men vad gör jag om jag inte tar mig hemifrån på ett år. Ja vi får väl se då helt enkelt.