Detta eviga mörker.

Jag känner mig totalt slut i både kropp och knopp. Det är påfrestande att kliva upp 05.50, bege sig mot jobbet när det är mörkt, vara utomhus i ruggväder, bara ta hand om barn under 2 år, och tillslut bege sig hemåt igen när det är mörkt ute. Har en ännu längre dag imorgon att se fram emot. Skulle inte ha något emot att snön kom nu, har hellre på mig täckbyxorna än regnkläder, och så skulle det bli ljusare.

Inte nog med allt det så är jag sugen på tunnpankakor till middag, skulle vilja unna mig lite mörk choklad och sådant smått och gott. Istället har jag ingen susning om vad jag får äta, kommer inte fara förbi affären idag och då kan jag åtminstone hoppas på att jag ligger i sängen klockan tio ikväll. Fy bubblan vad jag längtar efter min prins!



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback