By the way... Bobbo?

Jag begriper inte vars dessa barn får allting ifrån. Idag började några av dom kalla mig för Bobbo. Bobbo? Självklart frågar jag vars dom får det ifrån och vad dom menar varpå svaret blir "ja, min Bobbo". Detta sägs då i samband med att dom är extremt kramiga och flera trängs för att få hålla i en arm eller ett ben.

Till saken hör då också att när jag ligger på soffan här hemma och J kommer hem så säger han något som låter precis som Bobbo och jag frågar honom förvånat "Vaaad saaa duu?". Det var inte så han sa, men han sa sedan "jamen du är ju ändå min Bobbo" efter att jag berättat allt för honom.

Alltså vadå Bobbo?

Räcker det inte med att jag kallas Tina, Tina2, fröken, du, "mamma", busfröken och allt sådant. Men dom grejerna begriper jag ändå. Bobbo förstår jag ingenstans även om dom var supersöta när dom sa det. Är oerhört konstigt att ha olika "namn/smeknamn" nu när man inte har haft ett enda i hela sitt liv tills för två år sedan. När alla andra fick springa med smeknamn på innebandytröjorna vi fick så fick jag och en till i hela laget(eller två) springa med våra vanliga, i den situationen sög det och jag ville inget hellre än att ha ett smeknamn. Hahaha.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback