Skulle egentligen kunna skriva en massa ordbajseri just nu, men jag tänker bara skriva
utan att veta vars det barkar iväg. Kanske bara blir en enda soppa, men det gör ingenting.

För första gången satte jag mig på förarsidan på ufot, där hastigheten är digital och displayen på helt fel plats. Satt som en gud, att sitta högt när man är kort är lika underbart som att sjunga sina falskaste toner utan att bry sig ett dyft. Speciellt när man sitter i en bil helt själv och vrålar ut sin underbara stämma.

Lille B däremot är ju söt som socker i sin nyklippta frilla och sina små försiktiga steg, det är lovely när kiddos skrattar också. Pill på lampan kan vara så underbart att man skjuter ut hakan och ger ifrån sig ett smittande skratt. Det ser galet ut och vi skrattar. Länge sedan jag var ute hos lilla familjen nu, men så skönt att få kackla om allt och inget. Tack Anna för idag.

En bmwpajk hemmahörande i Norge med ett rosa streck på sin bil råkade jag se också på hemvägen innan jag stannade på e12:an för att  låta brandbilen vända mitt på vägen efter väghyvel/personbil-olyckan för att sedan kliva in i ett hus som luktar lök, middagen förberedd och mina kalla händer kryper upp längs halsen för att värma sig på min goding.

Fotbollen ska vara slut om en halvtimme och då ska vi bege oss till ettan igen på kroken och krypa ner i myskläder och avnjuta de sista timmarna innan det blir en ny vecka då jobb, storstädning och annat står på schemat.

Vill skänka en tanke till Ninni också..
krya på dig!