Snacka om att en liten beskyddande hand tar hand om en kan göra en så glad som den faktiskt gör. Imorse när vi vaknade så låg det ju ett tunnt, tunnt lager med snö på marken och termometern visade minusgrader. När hjärtat sen hade farit ringde han och sa åt mig att köra jätteförsiktigt, att det var bättre jag for några minuter tidigare för att han inte ville att det skulle hända mig något så att jag skulle skada mig. Om jag lyssnade på honom? Självklart, jag blev superglad dessutom när han sa det.

Jag hoppar hit och dit inom jobbet fast än jag ska vara på det ena eller andra stället att jag snart inte ens vet vad som är ut eller in. Men jag tror att det inte blir så många fler ändringar den här veckan än de två jag fick idag. Snacka om att det är påfrestande ibland och man bara skulle vilja lägga sig ner och sova några timmar för att slippa tänka på det. Men i värsta fall så drömmer man ju om det också, suck.

Jag gruvar mig inför slutet av veckan, jag vill inte stoppa ner mina grejer och inse att
det kan bli lite kämpigt i mer än två månader nu. Misstänker att jag lär få stora sömnproblem
också och det kan bli kämpigt med jobb då också. Men jag har inte så stort val annat än att
klara av det.