Ojojoj. Huh. Lite lätt huvudvärk och öm om höften. Så det kan gå en helt vanlig onsdag. Efter jobbet for jag ju ut till Birk som tänkt då det bara var -5,5 grader vilket det inte varit på länge. Kom dit(det var kallare där, bara en sådär -12 grader) men ändå väldigt glad och nöjd.

Var så mysigt att göra iordning honom och härligt när vi väl tog oss iväg, tänkte ta det korta varvet runt sjön fast andra hållet än vad jag brukar. Hann väl rida en sådär 5 minuter varpå jag var mitt i traven på en mörk sträcka(har ju pannlampa) och helt plötsligt flög jag och pang så dök huvudet och sen höften ner i den stenhårda backen(isig). Gud vad man glädjs åt soptunnor ibland(ja, han blev rädd för en soptunna och tvärvände i ett enda steg! Märks att han bara är 6år ibland). Det man verkligen glädjs åt när man flyger av på det här viset är ridhjälmen, annars hade jag legat medvetslös med sprucken skalle vill jag lova.

En iväggalopperande häst och jag som får promenera tillbaka till stallet i halkiga ridstövlar. Hade lite tur med att en bil först mötte Birk och sedan mig och som faktiskt stannade och frågade om det gått bra och om han skulle åka upp och säga till ägaren vilket jag sa att han gärna fick göra. Så när jag nästan var framme vid stallet(nästan svettig) så kom hon. Men hon är för himla härlig och sa att jag inte hade något annat val än att sätta mig i sadeln igen och fara ut på min runda(hade ändå tänkt göra det, men det gav som ändå mycket) och så pratade vi en stund innan jag for iväg igen, "rätta" vägen.

Han var skvättig som tusan men det gick bra förutom att jag höll på att frysa sönder då jag hade halvsvettats innan. Mina händer var som isbitar och när jag väl öppnade upp dom så att blodet rann till gjorde det så ont att jag trodde jag skulle tappa fingrarna, haha. Nu har jag däremot ett uppehåll från ridningen hela december pga jobb, jul och så.