Och jag som trodde att det bara var igår som skulle visa sig bli en jobbig dag med bland annat två fastkörningar. Idag vill jag inte ens tala om egentligen. Men jag ska berätta, för att innerst inne är jag fortfarande arg över det. Nu ska jag strejka och sitta inne hela kvällen och njuta av.... värme!

Jag hade ju turen att gubben skottade fram bilen imorse så att jag för det första skulle ta mig lös och jag kände mig ganska lugn inför avfärd men gick ändå ut 10 minuter tidigare för att jag hade ju inte den blekaste om hur vägarna såg ut. Till att börja med tog det ca 5 minuter att ens låsa upp bilen och jag erkänner att jag blev så arg att jag försökte slå in nyckeln i låset. När det väl var gjort gick inte förardörren att öppna så jag klättrade in genom baksätet(hade bara sneakers och inga täckbyxor på mig, de var på jobbet), inser att vindrutetorkarna frusit fast, skrapan är totalt väck och jag måste klättra ut igen och borsta bort snön och sedan hoppas på det bästa för att jag skulle se något ut genom rutan och sen klättra in igen. Jag satt och kokade hela vägen. Behöver jag säga att jag inte kom två minuter för tidigt ens? Men jag tog mig dit utan att köra av vägen, krocka och hann dit i tid.

Själva arbetsdagen har jag inte något ont att säga om, jag tycker att den var bra! Jag är glad över att min ilska över bilen hann lägga sig och tyckte det var riktigt roligt att jobba. På eftermiddagen ser man temperaturen bli ännu några grader kallare och jag rent utav gruvar mig för att bege mig hem, skulle bilen ens starta?

Ja, det gjorde den. Klättrade alltså in i bilen och insåg att det var insidan av rutorna som var tvunget till att skrapas om jag skulle se något över huvud taget, utan skrapa. Men vad skulle jag göra, sitta och invänta värmen och låta den lilla bensinen som fanns rinna iväg och inte ta mig iväg sen? Nej jag tog vad jag kunde komma på och använde mig av en cd-skiva. Nöden har ingen lag. Tillslut kunde jag se något sånär och begav mig hemåt, glad åt att snart få gå på toa, äta, lägga mig på soffan. Hade ju ändå ringt till gubben imorse och sagt att han hade nyckeln och var TVUNGEN att fara hem med den antingen under dagen eller strax efter fyra. Skulle det bli något idag hade jag sagt att han MÅSTE skicka ett sms så att jag vet om det.

Jag kom hem hit och trodde att jag rent utav skulle dö. Han hade inte varit hem med nyckeln än så jag ringde honom. Han hade jobbat över en timme och var kvar där, han mindes inte ens att det var idag som jag hade ringt och sagt så. Så där fick jag sitta ute på bron och vänta. Tiden gick och jag höll rent utav på att frysa sönder(blir ju sju resor värre om man är kissnödig också), och tiden gick. Ringer honom igen och han börjar närma sig, då ser jag hans pappa komma gåendes från garaget så han beger sig till lägenheten för el-fix idag. Och där ute hade jag suttit i 25 MINUTER, i 20 MINUSGRADER! Förstår inte att sånt här väder alltid ska jävlas med mig. Idag är en sådan dag då jag hade velat bo i Thailand, eller varför inte skåne? Fyfan alltså.