Jag är så nöjd just nu. Som sagt följde jag med grabbarna ut i spåret och räknade med att de skulle springa väldigt mycket snabbare än mig och dra ifrån mig. Men jag drog i princip första varvet och ändå var det bara ett medelvarv för mig. Andra varvet var däremot lite tuffare då vi sprang det rakt på(jag brukar gå en minut efter första vervet innan jag drar iväg på det andra), alltså 4,4 utan att gå ens litegrann. Hängde på gubben min som drog på lite till och pressade mig själv när den där obehagliga smärtan kom och jag klarade det. Kan knappt förstå själv att jag hängde med så bra. Och så skönt det var!


I torsdags när jag var ut själv i mörkret.