Vilken färd!

När jag begav mig iväg ut till Birk så hade det bara börjat skymma och ibland kom det ett tvärdis som man körde igenom på en sekund bara. Och lillvägen fick mig att svettas äckligt mycket då den kändes som en rallycrossbana eller något ditåt. Slirig så nånting, kändes som att jag skulle köra i diket en sådär 20 gånger.

Hade hur som helst tur idag att jag fick ifatt honom på en gång utan krux, dessvärre var det kolsvart då(tur jag har en pannlampa ändå) och det var skönt att sitta på hästryggen igen. Men efter sista sträckan med galopp fick han nå fnatt och blev rädd för 3 brevlådor så han flög åt sidan, och jag var helt oberedd. Han verkar inte vara något jättefan av mörker direkt. Men det är kul när det är sådär också, så att man inte alltid är beredd på hur det ska bli.

På vägen hem så trodde jag att jag skulle köra av lillvägen en sådär 25 gånger trots att jag körde 15-20km i timmen. I cirkus 2 kilometer. Haha. Svettades floder. Trodde det värsta var över men insåg sedan när jag kom ut på den större vägen att dimman låg tät, great. Hade aldrig använt dimmljuset på audin förut så det tog ett tag innan jag fick ordning på det och vågade knappt köra snabbare än 55km i timmen då man knappt såg framför sig i mörkret(inga gatulysen), tänk om det hade stått en älg där på vägen. Så jag svettades ännu mer. Men jag tog mig hem helskinnad och ligger för tillfället på soffan och känner mig helt slut. Är det för att det är onsdag månne?




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback