Alltså, älskade goa lillgroda! För några dagar sedan upptäckte han sina egna fötter och sedan dess hålls de i många gånger och mycket varje dag. Det är så otroligt sött! Och vi förundras hela tiden över allt som sker(fast att vi vet att det händer hur mycket som helst under första levnadsåret) och J säger ofta att jag har en sådan rolig tid framför mig nu när det händer saker titt som tätt och får vara med på det då jag är hemma med honom. Det är så sant så. Det är självklart att det varit roligt ända sedan start, men det är nu det händer saker från dag till dag och man sitter där med ett stolt leende och tårar i ögonen när man minst anar det. Han är inte en liten spädis längre(tänk att han till och med varit en prematurkille), nu är han en bebis, det är bara att inse. Fantastiska unge! ♥