Den där när den där veckan återkommer och man tycker att det är både bra och jobbigt. Bra för att kroppen är igång igen men jobbigt för att det ska göra så ont i början. När man varit utan det i ett helt år så har man nästan glömt bort att det ska komma åter, och hur ont det kan göra. Just det där med att behöva ha ont är ju inte alls kul. För mig var det en fis i rymden att vara gravid(bortsett från två små blödningar), det gjorde aldrig ont och just därför var det lindrigare att vara gravid istället för att ha just den här veckan. Helt ärligt så älskade jag att vara gravid, jag mådde så oförskämt bra att jag nästan skämdes över det när andra frågade hur jag mådde. Hormonerna kom aldrig och spökade för mig heller, så jag var helt som vanligt fast tjockare(J´s beskrivning). Visst jag blev osmidig och otymplig i slutet, men vad gjorde det? Jag önskar att alla kunde få uppleva det så som jag gjorde.

 

Så nu är kroppen nästan helt återställd. Vikten är på det normala, om än med en dallrigare mage. Den där veckan är tillbaka. Nu är det bara att återfå brösten till sina egna och att de inte är som ett vandrande och portabelt skafferi längre innan kroppen är återställd igen.