Huset.

Alltså WOW! Vilken händelserik sista vecka det har varit. För exakt en vecka sedan, på onsdagsmorgonen så klev vi upp tidigt, åt frukost och packade in oss i bilen med allt vad vi kunde komma att tänkas behöva under dagen. Och så körde vi ut till vår tomt och var väl på plats 07.10, och där stod första långtradaren med vårt hus, stora lyftkranen samt en hel drös med bilar tillhörande byggnadsarbetarna. Vilken obeskrivlig känsla, så overkligt att det nu äntligen var dags att sätta igång. Som vi väntat. Dock så krånglade det lite då de hade lastat på ytterväggarna lite galet så att de fick invänta en traktor som kunde komma och lyfta ur hela partiet(som var fastsatta i varandra) med sina "gafflar". Så de fick börja lite bakvänt med att lyfta ur gips och sådant och lägga på plattan, och det funkade ju det också. Hela dagen kändes det så surrealistiskt, häftigt, läskigt och otroligt. Är det där verkligen vårt hus som börjat komma på plats? Hela nedervåningen och mellanbjälklaget kom på plats under onsdagen och att kliva in där och se hur planlösningen kommer att bli, att stå innanför väggarna där vi kommer att ha vårt hem kändes SÅ stort! 
 
På torsdagsförmiddagen så packade jag och lilleman iväg oss igen för att vara där ute och se övervåningen komma på plats. Den och takstolarna. Det var nu man skulle komma att se ungefär hur stort huset verkligen är, och hur det kommer att se ut. Det är så häftigt! För stort är det, och det känns som att det ser ut precis så som vi hade tänkt oss och har sett på ritningar(det är ju alltid svårt att få en uppfattning endast från ritningar egentligen). Under fredagen så la de rote på taket och igår när vi var ut så hade de hunnit pappa3/4 av taket och satt läkt, satt vindskivor och hängrännor på den sida där de pappat och läktat klart. Så på fredag kanske de har hunnit med att lägga tegel om vi har tur. Och det ska bli grymt kul att se den dagen de plockar bort tandställningen (läs:byggställningen) runt huset, det är väl förns då man kan få den exakta uppfattningen om hur det faktiskt ser ut. 
 
Jag är bara så glad att kroppen hållit ihop någorlunda så att jag kunnat vara på benen och vara på plats för att se allt detta och faktiskt dokumenterat så att vi kommer kunna sätta in den här "resan" i fotoalbum.
 
 
 
 
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback