Nu är han så fantastisk att han berömmer det jag gör, är med vår son. Någon måste ju faktiskt vara det. Men det är något som aldrig uppmärksammas, eller som pratas om på en middag. Det är lätt att man inte känner sig delaktig. Så har jag känt. Jag inser att jag är lyckligt lottad som har en sambo som uppmärksammar och berömmer mig. Måste ju finnas flera som aldrig får höra det! 

Men att det ska behöva vara så? Varför är det bara det synliga som alla uppmärksammar och inte även det självklara? Det har väl varit så i alla tider, och är svårt att ändra på. Men alla förtjänar beröm och uppmuntran.