Det känns så både ochalltihopa. Det kommer att bli bra, det är jag övertygad om. Och jag längtar ju faktiskt lite tills jag får börja jobba. Men samtidigt så känns det jättekonstigt. Men det är nog mest för att man inser hur kort tid det är kvar av föräldraledigheten innan "verkligheten" drar igång, en helt ny och främmande vardag för oss. Jag hoppas att det ska funka att jobba heltid som tanken är, vi får prova några månader för att sedan utvärdera och se om det krävs någon ändring eller inte.