Sedan var det dags för läkarn att göra sitt. Kolla utvecklingen till att börja med(med en del tillhörande test). Kan han stapla klossar? Kan han rita med kritor? Säger han några ord? Förstår han mer än vad han pratar? Kan han hämta något man ber honom om? Ja, ja, ja, ja och ja. Det lyssnades på hjärta och lungor och det fick han för S också. Sedan sa han att det var dags för sprutan, att jag skulle hålla fast och han sticker. 

Och tro inte på tusan att ungen min mest är intresserad och fascinerad av vad som händer!? Han sitter bara och iaktar, helt avslappnad och säger inte ett pip. Helt tyst! Direkt efter kastar han bort snutten och börjar leka igen. Jag är så galet imponerad!! Det jobbigaste med hela besöket var tydligen att han inte fick stanna kvar hos doktorn och leka, för när vi skulle gå kom protesterna. Haha! Underbara lilla unge!