Idag för två år sedan.

Då blev jag mamma. Till en liten, fantastisk kille som tog oss med storm. Han skulle göra tidig entré ut i världen, även om han inte var riktigt redo för det. Tidig och kraftig vattenavgång på offentlig plats bland många hundra andra. Ligga åt fel håll så att det blev snitt och starta sitt liv med 2,5 vecka på sjukhus. Men han var så självklar, och så älskad från första stund. Som jag grät av kärlek, oro och att inte få spendera varenda minut med min älskade lilla unge. Vår lillgroda! 

Just innan 9 imorse fyllde han alltså två år. Blev väckt med sång och att få öppna presenter i sängen. En lycklig kille minst sagt! Vi fascineras dagligen över hur han utvecklas och lär sig, hans viljestyrka och envishet samt hans goda hjärta. Vi är så glada över att få vara föräldrar till just honom, vår skatt! Men det måste medges, att han även kommer ge oss många grå hårstrån i förtid. Lilla gubben, kom alltid ihåg att mamma och pappa älskar dig! 




Lite aktivitet.

Äntligen har vi fått göra något annat än att bara sitta inne i hemmet. Redan på fredagen var mini pigg, vi var lite återhållsamma på matintaget bara. Snarare lite och ofta än mycket och sällan. Så på lördagen var allt som vanligt igen, tack och lov. Jag slog en lov på stan och köpte sista födelsedagspresenterna bland annat. Sedan var vi ut på utflykt. Båda de här grejerna kändes som en befrielse för mig efter att ha suttit instängd i en veckas tid. 

Idag räknades vi som smittfria, men vi hade ställt in kalasandet för säkerhets skull. Så vi var och lät mini åka skridskor på förmiddagen, vilket han som alltid uppskattar. Han är så otroligt viljestark när det gäller att åka skridskor att vi blir lika fascinerade varje gång. Jag har börjat plocka i vårt "rat-rum" som vi knappt har rört sedan vi flyttade in. Mer än att vi letat rätt på enstaka grejer och stuvat in ännu mer i en salig röra. Jag är inte klar än, men man kan ju se en hel del av golvet faktiskt. Och så skulle vi promenera, och den här gravida kroppen är verkligen ett projekt. Vätskan gör sig påmind ibland, som idag när alla mina skor var på tok för trånga(ville inte gå i skoterskorna). Men det fick gå ändå. Då var frågan bara om fogarna skulle hålla? Nja, den som vanligtvis strular mest, den höll sig väldigt bra. Men jääklar vad det tröck i bäckenet ner mot ljumskarna. Trots de grejerna då var det riktigt skönt att komma ut och röra lite på sig. Men nu ligger jag strandad i soffan och ska försöka ta mig i kragen och hoppa in i duschen så att det är gjort. 

Igårkväll var det lite speciellt. Den här bilden tog jag vid 22.10. Så igår(v35+4), den tiden, hade vi gått exakt lika långt i graviditeten som förra gången när vattnet gick med buller och brak(på stand up, forsade i princip allt ut, precis som man ser på film). Igårkväll gick inte vattnet, inte minsta känning av något annat heller. Vi skulle alltså få baka bebis längre den här gången. Känns bra, går gärna minst 2 veckor till! Även om det säkert kommer kännas lite som att jag går på övertid nu. Men jag är väl medveten om att det kan starta när som helst, var som helst och hur som helst efter hur det var sist.


Det dör förbannade träsket håller oss fast.

Det är svårt att vara positiv nu. Dagen började så himla bra, efter en usel natt. Vi vaknade sju av väckarn och sen var det bara att beta av morgonsysslorna då jag och mini skulle på koll hos barnmorskan före förskolan. Vi var dit och allt såg bra ut, bortsett från järnet den här gången. Det kanske beror på magsjukan, jag vet inte, men nu börjar jag med järntabletter iallafall. 

Lämnade mini på föris och hann typ bara hem innan jag fick ett samtal om att han åkt på magsjuka. S U C K ! Det är fan inte sant. Igen!? Jag blir så frustrerad över det hela, att han måste åka på den äckliga sjukdomen igen, att vi är kvar i det förbannade sjukdomsträsket och att vi måste ställa in uppgjorda planer ännu en gång. Det måste vara någon som inte håller sin unge hemma de timmar man ska vara hemma efter senaste symptom, någon som tycker det är okej att "fuska" på den biten, och det gör mig rent utav ledsen och arg.

Det är fantastiskt vårväder ute, och alla visar det ju såklart via sociala medier. Vilket jag nog också skulle gjort om vi var friska. Men det förstärker bara min ledsamhet ännu mer, att vi är fast i det här. Att inte vi också får njuta. Istället sitter vi här ännu en gång, med tvn på och soffan inklädd i diverse försök till kräkskydd. 

Det vi nu hoppas på är att det är lindrigt, att det inte blir något mer. Så att vi kan ha den lilles kalas på söndag som tänkt. Även om det blir köpefika rakt igenom. Man ställer sig liksom inte och bakar om någon i familjen har magsjuka, hur gärna man än vill baka själv. Snälla, snälla, snälla, låt detta vara sista svängen nu!  

Tur att han är en tapper krigare vår son, helt otroligt duktig! 
Magen växer iallafall och frodas, än om det bara var 1cm sedan förra gången(hon trodde att ärtan kanske börjat sjunka ner, och att magsjukan kanske hjälpt det på traven lite). Det tror jag med, för nu börjar jag allt känna tryck neråt lite oftare och med ömma ljumskar. 


Frisk vår? Ja, tack!

Runt 16 klassas jag som frisk. 48 timmar sedan sista kräkning(som var tidigare än så) och första lilla matintaget. Jag har varit så grymt försiktig med maten, bara för att verkligen inte riskera något. Det dygnet magsjukan härjade var vidrigt! 

Fick dock höra att det nu är igång för tredje gången på förskolan, och jag måste medge att jag är nojig för att mini ska få det igen. Vi som ska kalasa för honom på söndag. Och vi hoppas så på att kunna genomföra det, och inte behöver skjuta upp det. Framför allt eftersom att vi inte vet om bebis vill ut tidigare precis som sin storebror. Vi vill att han ska få en egen speciell dag där vi firar honom, även om det är två dagar före den riktiga dagen. Så nu får vi bara hålla tummarna för att vi gjort bort alla baciller för den här våren(vi har ju bara bytt av varandra under två hela månader).

Jag har ju hållit mig på toaletten uppe och i vårt sovrum i en evighet känns det som, för att inte utsätta de andra för bacillerna. Jag är otroligt less på att ligga inne i sovrummet, men om de andra slipper så är det värt det flera gånger om. Hur mycket än kroppen protesterar. Jag har roat mig med att se 'päron i solen' på telefonen och målat i min målarbok. Och idag har jag rensat hela min mail på de över 7000 mejlen jag bara låtit ligga där. Men nu så ska jag vara for fight, bortsett från att jag har lite snuva kvar bara. 




Läget.

Ligger i soffan på övervåningen och slötittar på Vasaloppet. Har typ legat/suttit här sedan jag vaknade, färglagt en målarbild, käkat frukost, snorat och snörvlat och så vidare. Det enda jag gjort utöver är att ha plockat iordning inne i gästrummet som sett kaotiskt ut sedan målningen av växasängen(smågrejer överallt typ och obäddad säng). Men nu är det som det ska där inne och sängen står redo ifall att någon behöver rycka in nattetid för att vi åker in till förlossningen. Skönt att ännu en pusselbit är avklarad! Sakta men säkert faller mer och mer grejer på plats. Nu skulle jag bara vilja installera babyskyddet i bilen också(lyckan när jag i fredags insåg att vi har isofix i bilen jag kör, vi har bara räknat med att vi inte hade det). Sen är det inte mycket förberedelser kvar, mer än att tvätta och packa det sista till BB-väskan. 






Rappakalja

Vi skulle ha hämtat hem nya vagnen igår. Efter att jag hade ringt och frågat hur det låg till. Tydligen så har den funnits inne i 1,5 månad och det sms som de skickat hade inte kommit fram. Så jag var ju såklart peppad. Men planerna gick i stöpet då den lille kräktes, igen. Och pappan jobbade till tjugo i sju. 

Så skulle han hämta den idag. Men så fick jag ringa hem honom vid halvfem för att jag hade ont och inte grejade att vara själv. Blaj alltså! 

Hur som haver så blir lilleman hemma med mig resten av veckan också, även om vi är 99% säkra på att det är förstoppning som orsakat detta efter sviterna från magsjukan i lördags(Han åt nämligen 2h efter incidenten utan problem och har så även gjort idag, dock i mindre mängd då han knappt får ur sig det bakvägen). Vi ska vara helt friska i helgen så vi kan göra roliga saker! Och på fredag ska vi fara och göra något annat än att se husets väggar, typ gå på ikea eller Mio. 

Igår förmiddag så var det så otroligt vackert ute! -9, frostiga träd, dimma och sol. Och detta är taget genom vardagsrumsfönstret ut mot vår baksida. 



Väska.

Den här helgen blev kanske inte riktigt som vi hade tänkt, men bra ändå. Gårdagens planerade aktivitet fick vi helt enkelt ställa in i precis sista sekund för att vända hem igen. 

Vi har gjort det bästa av situationen och det blev ju bra det också. Samt att den lille kommit in i någon ny fas, som är väldigt olik alla andra han varit i. Som han testat oss! Och läggningarna ska vi inte ens tala om, men ikväll flöt den tack och lov på bra. Skulle vara skönt om den började avta litegrann tills att lillasyskonet bestämmer sig för att komma ut. S säger bestämt att bebis kommer snart, men 4 veckor till får det gärna ta. 

På tal om det. Om det här hade varit som förra graviditeten så hade det idag varit exakt två veckor kvar tills att liten anländer. Helt, heeelt galet att tänka så. Så idag började jag faktiskt packa BB-väskan. Den är inte klar än, men SKA bli det i veckan. 




Förbereda.

Har påbörjat att göra klart spjälsängen för ärtan. Höjt botten, dragit bort madrassöverdraget som ska tvättas(även överdraget över spjälskyddet) samt placerat den där den mest troligt ska stå. 

Måste dra en funderare på om vi ska möblera om i sovrummet för att det ska kännas bättre eller om vi provar det här ett tag för att se om vi nöjer oss så. Men så overkligt det känns att fixa med detta, trots att det inte är länge kvar nu. Om 17 dagar har jag varit gravid lika länge som med S. Och den tanken får mig att känna "gör klart allt nu!!". 

Passar på att bädda rent i vår säng när jag ändå är igång och stökar här inne. Det som får mig osäker till placeringen är fönstret, hur pass ocentrerat det blir. Kanske känns bättre när jag orkar stryka gardinerna och får upp dom, eller så blir det ännu konstigare då. 

"Morskan!"

Lilleman var hemma med mig idag också. Det enda vi hade på schemat var barnmorskebesök. Något som han varit med på under hela den här graviditeten, och som varit en fin stund varenda gång. 

Han har sett mig lämna blodprover, blivit stucken i långfingret, kollat blodtrycket, lämnat urinprov och lyssnat på bebis. Han har fått vara med på alla moment. Några få dagar efter att jag lämnat första blodprovet så hade han sitt 1,5 års vaccin och satt och iakttog när han fick sitt vaccin, utan ett pip. Han har fått sitta bredvid mig på britsen när vi lyssnat på bebis, han har fått leka med leksakerna som finns där och han har fått leka med porslinskossan i blomman. 

Idag tjatade han nästan hål i öronen på mig att vi skulle fara till "morskan", och hela vägen i bilen försäkrade han sig om att det var dit vi skulle. Han var så intresserad och fascinerad idag! En student var också närvarande idag, vilket gjorde att några moment gjordes två gånger. Men S satt fascinerat och lyssnade på hjärtslagen. Sedan skulle de känna lite för att se hur bebis ligger och då börjar S försiktigt också känna på magen, samtidigt som dom(här höll jag på att börja lipa!). Alla momenten är liksom intressanta för honom. Och barnmorskan såg till att boka nästa tid så att han skulle kunna vara med innan han lämnas på förskolan. Sen vill jag inte göra ett besök utan honom heller, när han nu varit med hela vägen så ska han ju inte missa de sista heller. Det är verkligen en guldstund de där besöken med min lilla stjärna med. Och när han knappt vill gå därifrån så är det verkligen ett kvitto på att han också uppskattar det. Idag fick jag muta med lite lek inne på öppna förskolan för att få med mig honom. 




Skrillor.

Helgen har gått rasande fort. Igår var vi på halva delen av ett 30års firande. Den delen som var på dagtid med uteaktiviteter, superkul var det. Och jag hoppas att trettioårigen hade ännu roligare än alla vi andra. Men min kropp tog stryk, det är bara att inse att jag inte klarar så mycket just nu även om jag vill. 

Så idag har det bara varit familjetid som gällt. Med allt ifrån handling till skridskoåkning(andra gången för S). Och vi är så otroligt imponerade över hur han grejar skridskoåkningen, han har verkligen balans! Men så är just balans något han tyckt varit roligt att leka och öva på samma gång. Det, plus en stor dos viljestyrka så kommer man långt. Han föll väl tre gånger på en halvtimma idag, och då är han så beredd att det blir relativt mjuka fall på rumpan. Men å andra sidan så hade han ju lekt att han åkt skridskor varje dag i 1,5 månads tid så intresset är väldigt stort. Och det är just därför som vi hakat på. 

Nu tar vi sikte på en ny vecka! 



Mentalt.

Mentalt så har jag börjat försöka ställa in mig på förlossning nu. Med tanke på hur allt skedde så plötsligt sist så känner jag att det verkligen kan ske när som helst. Har varit orolig över att föda för tidigt den här gången också, men eftersom det inte fanns någon särskild anledning till det sist så finns ju heller ingen förklaring till varför. Och om jag nu är orolig, då är det väl bättre att jag ställer in mig på att det är så det kommer att bli? Det är lite så vi börjat resonera. Allt som är längre tid än sist kommer bara att kännas som bonus. 

För vi vill ju uppleva allt det där normala också. Värkar, att inte behöva bli snittad, få amma från dag ett, få ligga på BB med vår bebis, slippa bo på sjukhus i över två veckor etc. MEN! Skulle det bli så, då klarar vi det också. 

Med alla dessa tankar, förra förloppet i bagaget och en tanke om allt som ska vara fixat innan dess så känner jag mig lite stressad. Och ändå har jag inte förmått mig ta tag i det än. Det är egentligen att tvätta upp alla bebiskläder i dylikt, fixa iordning spjälsängen och packa BB-väskan som ska göras. Så jag ska köra första maskinen med minikläder idag! Så är det bara. 

Bebismagen för 1,5 vecka sedan. 


Kroppsvila.

Den här tröttheten jag pratat om tidigare, nu kan jag ju faktiskt göra så mycket jag kan åt den. Och det har jag gjort dessa tre första dagar av veckan, jag har sovit 1-2 timmar mitt på dagen alla dagarna. Jag bara lägger mig ner och så slocknar jag. Och har skitsvårt för att kliva upp igen. Men jag är så mycket mer människa när mini kommer hem och är det även hela kvällarna. Det mest ansträngande jag gjort är typ att stryka tre gardinpar. 

Men samtidigt som jag kroppen behöver det här så får jag så dåligt samvete över att mini inte får vara hemma med mig. Även om han har kortare dagar än innan. Men så kommer han ju få vara ledig lite nu och då när min kropp pallar lite mer aktivitet. Eller få extra korta dagar. 




Första natten.


Så var växasängen på plats i den lilles rum. Kändes helt plötsligt som att det är ett mycket större barn som bor där inne. Han har ju varit peppad i ca 1 månad, då han vetat att det skulle bli hans säng och han sett alla momenten. Så det var med spänning vi skulle utföra första nattningen där, mycket för att han annars brukar sköta nattningen själv efter att ha fått höra trollmor. Och det skulle nog inte bli lika lätt den här gången. Och hur skulle det funka nattetid? Skulle han komma insmygandes till oss om han vaknade till på natten? 

Läggningen drog ut på tiden, den tog 1 timme. Men ändå helt överkomligt för att vara första gången. Han testade i princip allt innan han till slut slocknade på två sekunder. Och natten har gått grymt bra! Han vaknade till en gång och ropade som vanligt, för att han inte hittade någon tutte. Så det var bara att ge en och lägga på täcket och sedan gå på toa själv(gravidblåsa). Sen sov vi alla till 06.10 då han ropade på oss igen och väntade tills vi var där inne innan han klev ner från sängen. 

Så med andra ord har det gått över förväntan! Den stora utmaningen blir nog dagsvilan. Och den provar vi för första gången idag. Sedan vill man ju gärna minska ner på själva nattningstiden, men det kommer nog. 

Byrå.

Förra veckan kom ju de nya möblerna. Varav två var färdigmonterade och två behövde sättas ihop. Men innan helgen anlände hann jag trots allt skruva ihop den mindre av dom, den höga smala byrån som skulle få ta plats i tvättstugan. Och en sån liten grej gjorde faktiskt att tvättstugan blev ännu lite trevligare. Och förvaringen behöver vi! 




Snön den bara faller ner!

Idag kommer äntligen pappan i huset hem! Som vi längtar efter honom. Speciellt mini. Imorse kom han och visade att han ville ringa till honom genom att söka igenom min byxficka, och när han inte hittade telefonen så höll han handen mot örat och sa "pappaa!". Sagt och gjort! Och telefonen fick både pussar, kramar och vinkningar. Gullunge! 

Annars då? Det snöar, igen! Men eftersom karln kommer hem så får skottningen vänta på honom, för idag har jag känningar i fogarna efter mitt två timmars skottande igår. Det är inte så att vi kommer hinna snöa inne innan klockan är runt middagstid. 

Efter att jag hade skottat klart igårkväll! 


Nya möblerna.

Vilken skitnatt det var inatt. På grund utav flera olika anledningar. Känner mig som i en dimma idag. "Bra start" då jag och mini ska vara bara vi fram tills på söndag. 

Hur som, i förrgår anlände så de nya möblerna. Äntligen! Leveransen som skulle ta 1 vecka, men som tog 2 veckor och 6 dagar. Men två av dom var ju möbler som inte behövde skruvas ihop, för att de levereras klara, så de två har vi fått på plats. Och det känns grymt bra! Nu kan vi använda vår huvudingång tack vare förvaringen och slipper gå i tvättstugan var eviga gång. Nu ska det bara hittas något passande som ska få stå uppepå! Och så de andra två möblerna som ska skruvas ihop, vilket jag ska försöka göra under kvällarna när mini sover. Mer förvaring ska bli grymt skönt! 

Den gravida baxade upp hela kartongen och flyttade byrån på plats innan karln var hemma. 




Ärenden.

Sjukstugan fortsätter. Efter två lite halvkassa nätter så börjar jag känna mig rätt så trött. Det är inte bara det att den lille behöver febernedsättande och tar tid på sig att somna om, utan även den där som blir aktiv i magen samt att jag kan ha svårt att hitta en bekväm sovställning. Och imorse var det morgon 5. Det måste bara vända snart! Nästa helg åker J iväg och jag bara hoppas att jsg och lilleman är friska då, framför allt så att vi kan göra något roligt tillsammans efter alla dessa sjukdagar. 

Idag fick jag iallafall fara iväg en sväng på lite ärenden, och jag tror att jag behövde det. För, förutom de två dagarna jag hann jobba så har jag suttit inne här hemma i 7 dagar. Köpte den sista färgen som behövdes till sängen, madrass som vi ska skära till, lite kuddar, lite bebiskläder och hämta ut paketet med lite gardiner, fönsterlampor, påslakan och så som vi beställde i veckan. Jag fick lite ny energi helt enkelt. 






Ny graviditetsvecka.

Idag gick vi in i ny vecka. Svårt att begripa att S kom 5,5 vecka senare. Jag hoppas den här lille ärtan stannar inne minst två veckor längre än sin storebror. Allt för att växa till sig än mer och bli ännu lite starkare. 

Idag har min kropp bara skrikit av trötthet. Sista vab-dagen för den här gången och fick visst sovmorgon till 07.30, och trots kaffeintag 45 min innan S dagsvila så somnade jag som en stock jag också i 1,5h. Lik förbenat är jag galet trött nu också. Måste vara att ärtan i magen har en tillväxtperiod nu samtidigt som en viss ung pojke testar mina gränser. Men höjdpunkten idag var helt klart när vi skulle fota magen och han ville vara med, som han skrattade under tiden. Och några härliga bilder fick vi allt till! 

Näe, dags att fortsätta med bakandet som ska med till jobbet imorgon. ☺️ 




Akrobatik.

Ärtan har haft en sån galet aktiv dag i magen, inte många minuter det varit still där inne. Det är till och med så att jag känner mig illamående nu av alla rörelser. Men gärna aktivitet på dagtid och en lugnare krabat nattetid. 

Annars har jag hunnit med att måla första varvet med täckfärg på växasängen. Hade den bara täckt liite bättre hade jag kunnat nöja mig så här. Men det får bli ett varv till helt enkelt, när vi köpt hem mer färg. Känns bara så himla skönt att vi är nära slutmålet nu! Jag hoppas verkligen han ska gilla att sova i sängen, han som är så peppad på att det är hans. 




Växasäng.

Hemskt när man är så trött att man vill lägga sig 20.30 en lördag. Den här tröttheten som kommit nu alltså, snark! Och det är inte pga lågt järnvärde(kollades upp i torsdags). Det är nog mer att om S vaknar till nattetid/jag måste på toa och kommer i rörelse så vaknar den lille inne i magen och sätter igång med både sparkar, buffar och hicka. Inte det lättaste att somna om då, det kan ta en bra stund. Imorse fick jag sovmorgon, och jag kände mig helt borta när jag blev väckt klockan nio, tror att jag behövde den där extrasömnen. 

Idag har även projekt växasäng fortsatt. Åkte och bytte färgen, torkade rent hela sängen från slipdamm och har nu målat ett varv med grundfärg. Nu behövs det bara två varv med täckfärg också. Så det går framåt! Jag längtar tills den är klar, den lille är peppad då han vet att det är hans blivande "storsäng". Dock känns det i kroppen att man suttit och målat i typ 2,5h när man om tre dagar går in i vecka 30. Om tre veckor vill vi ha sängen i bruk(härdningstid, tid för lukt att avlägsna och tid för madrassen att luftas). 




Tidigare inlägg Nyare inlägg