Tröttheten har anlänt.

Sitter i soffan och är dyngtrött, lilleman ligger och sover här till höger om mig och karln är ute på jobbfestligheter. Det är bara det att det är inte lönt att krypa till sängs än förrän det har ammats igen och jag tycker aldrig att det är särskilt kul att krypa till sängs utan karln min heller. Lär kunna bli en seg morgon imorgon, ligga och dra sig läänge. Precis som jag och lilleman gör varje vardagsmorgon. Fantastiskt härligt när man varit uppe och ammat ett par gånger under natten. Fast jag hoppas att hela dagen blir seg och med fint väder så vi kan ta oss ut på en härlig promenad och utan några andra måsten. Ha en fin helg!
 

Morgonmys.

Morgonmys i flera timmar är standard nu, det spenderas flera timmar i sängen på förmiddagen. Jag hämtar in frukost, ser på tv och gosar med vår ögonsten. Känns så lyxigt. Det är inget man skulle kunna göra om det hade funnits ett äldre syskon. Vi har inte några måsten förutom när bvc ska besökas.

Redan onsdag, inte dumt. Jag längtar tills imorgon eftermiddag då J får långhelg, vad härligt det ska bli. 4 lediga dagar tillsammans. :)

Lite vardag.

Dagarna rullar på, och idag har vi en riktig slappardag jag och lillgrodan. Att amma tar tid, och ork. Så vi behöver sånna här dagar, utan måsten. Då vi bara kan sova, amma och sitta i soffan tillsammans. Imorgon är det återigen bvc som gäller för att väga, nu borde vi ligga grymt nära 3kg med tanke på hur det såg ut i fredags. 
 
Tänk att det var igår som han egentligen var beräknad att komma ut till oss. Men imorgon är han redan en hel månad gammal. Att läkare nu skulle säga att han är 1 dag, för att de innan har räknat hans ålder i graviditetsveckor. Att när han kom så var han 35+5 och när han var en vecka gammal så var han 36+5. Vi som räknar tiden utanför och de som fortfarande räknat hans veckor som om han låg kvar i magen. Tiden har gått fort, samtidigt som den i början kändes väldigt långsam med tanke på hur dagarna såg ut då. Tänk att vi imorgon har varit föräldrar åt denna fantastiska lilla människa i en hel månad, mamma & pappa åt vår lillgroda.
 
Annars händer inte jättemycket. Vi försöker att leva på som vanligt, som innan lillen kom. Att träffa nära & kära och gå promenader bland annat istället för att stänga in oss helt. Kan kanske delvis bero på vädret, att våren faktiskt är här. Kan inte komma ihåg att vi någon gång skulle ha haft vår så pass tidigt som den kom i år(i mars) och att det nu är snöfritt. Det är klart att solen påverkar humöret och orken åt det positiva hållet. Ser fram emot sommaren och lite mera värme, en första sommar tillsammans med vår lille S. ♥ 

Du är så värdefull, vår skatt.

Tänk att vårt lilla pyre var beräknad om 4 dagar. Vid det laget har han varit hos oss i 4 veckor istället. Helt otroligt. Och vad fort det gått. Vi får se hur pass nära han är 3kg imorgon när vi ska på bvc, vår älskade lillgroda. Tänk vad annorlunda livet är nu, på ett så självklart sätt. Det är knappt jag minns graviditeten, samtidigt som jag minns att den var hur bra och mysig som helst. Jag saknar magen, samtidigt som jag är så lycklig att han nu är hos oss på utsidan. Att man kan få vara utan graviditetskrämpor(bortsett från karpaltunnelsyndromet i händerna) var ju galet lyxigt, jag som hade räknat med att jag skulle få allt, illamående, foglossningar mm. Jag önskar att alla fick uppleva en graviditet på samma sätt och slippa diverse krämpor. 

Kroppen.

Lilleman ligger hos pappa och myser och jag surfar runt lite samtidigt som jag förundras över kroppen. Jag har gått ner 10 av mina 11 graviditetskilon på 2,5 veckor. Det hade jag aldrig räknat med. Och då har vi inte ätit speciellt bra egentligen. Tror att jag har produktionen av mjölk att tacka för detta(har pumpat ur sånna sjuka mängder). Visserligen är magen degigare och rumpan lite säckigare, men det kommer att ordna upp sig när det nu ska promeneras tills jag får börja röra mig ytterligare(snittet som behöver 2 månader till läkning först bara). Inte för att det är någon brådska över huvud taget, men jag längtar efter att få röra mig ordentligt. Har längtat efter en löprunda i flera månader även om jag säkerligen kommer få blodsmak i munnen när det väl är dags för den första.
Jag mår så otroligt bra och är så lycklig, jag har världens finaste pojkar! ♥