Att det kan kännas så tomt för att OS är slut. Kan bero på att jag sett det konstant sedan jag gick på graviditetspenning(dvs 11 dagar), mestadels på vardagarna då såklart, det har varit mitt sällskap samtidigt som jag gjort annat(städa, virka, fixa bebisgrejer mm). Har nog aldrig någonsin sett så mycket OS i sträck tidigare. Men det har varit kul, speciellt när det faktiskt gått så bra som det gjort för våra svenska fantastiska deltagare. Så nu är man inne på andra dagen utan detta på tv och det går gamla vanliga skitserier som inte är speciellt underhållande.

 

Ska ändå glädjas över morgonen idag, så underbart mysig. Och solen lyser ute samtidigt som det visar +7,3° i solen. Varmaste februari på 24 år här i Umeå. Jag tackar och tar emot! Det är så skönt att kunna ta på sig en av sina egna tunna jackor trots stormagen istället för en herrvinterjacka i storlek L som gör att man ser ut som en jag vet inte vad. Så nu är det jag som tar på mig promenadvänliga kläder och beger mig ut på en liten promenad innan det är dags att äta lunch.

Så är man nu inne i den nya fasen. Den fasen då arbetet är lagt åt sidan och tankarna ska fokuseras kring det Pyre som ska anlända. Otroligt märklig känsla jag hade i kroppen igår när jag gjorde sista arbetsdagen för ett tag. Jag vill sjunka in i "boa-bubblan" och bara tänka/vara/fokusera. Dagen idag har jag ägnat åt städning och fika med en god vän, helt optimalt såhär första dagen. Och jag hoppas att förkylningen snart ger med sig helt så att jag kan börja röra på kroppen igen, det skulle jag behöva för att kroppen ska få lite aktivitet och inte bli helt stillasittande.

 

 

Vars tar tiden vägen? Helt plötsligt är det den trettonde imorgon och jag gör min sista arbetsdag på länge. Kommer typ kännas som att jag är sjuk eller något i början, för det kommer vara jag och kaggen om dagarna. Men då jäklar ska jag ta tag i att knepa och knåpa, tänka och läsa. Jag hoppas att kroppen kommer tillåta mig att träna åtminstone några tillfällen till också för att hålla igång kroppen lite.