I fredags hade vi vår årsdag. Att det redan gått 6 år, 6 fantastiska år. Vi har haft så mycket roligt under dessa år och nu har vi en fantastisk och underbar son samt ett hus på gång. Världens bästa sambo/partner(och pappa!). Som jag älskar dig!  ♥ ♥

 

Aldrig någonsin har jag varit med om en bebis som är dum, elak eller taskig. De är små, oskyldiga och oförstörda. MEN, de kan vara hungriga och skrika för att de vill ha mat. Eller de kanske har ont någonstans. Har en prutt som sitter på tvären som de måste "skrika ut". De kanske inte har gjort nummer två i blöjan på närmre en vecka. De kanske är sjuka. Kanske att det är för varmt ibland, eller att de är så övertrötta att det är svårt att komma till ro. Alla är dom olika, men ALLA är snälla, oskyldiga och oförstörda. Man kan istället fråga om de mår bra(som vi frågar våra nära och kära som kan föra sig egen talan), om de sover eller vad det nu än må vara.

 

"Han ä så snäll, han slåss int." om sin lillkusin. (Uppmärksamma, lilla förnuftige kille vad klok du är!)

"Nej, tänk så härligt!! Tänk om det alltid var så, att man aldrig lärde sig det där med att slåss,

vad bra det hade varit." sa jag.

 

Det är ju precis så! Han är snäll, han gör inte en fluga förnär, han säger inga taskiga saker åt någon, han är världens gladaste när hans signaler tyds rätt, han får komma upp i någons famn och någon som pratar med honom. Oskyldig och oförstörd. Det finns ju ingen, INGEN som är så snäll som just bebisar!

 

Motorveckan. Det har känts lite vemodigt att inte hyra en husvagn och fara upp i år. Lite sorgligt sådär. Vi brukar ju tycka att det är så himla kul varje år. Allt som händer som man kan fara och titta på, en fullsmockad camping med ständig kö för att ta sig in, allt folk med mera. I år är vi hemma och årets motorvecka är snart slut. MEN igår tog J ledigt en dag från byggandet och så begav vi oss upp över dagen, så att vi åtminstone fick en glimt av det härliga. Vad otroligt glada vi var när vi inatt satt i bilen på väg hem efter att ha badat i den 23° varma älven, träffat familj, släkt och vänner. Med en liten kille som njutit hela dagen lång med full uppmärksamhet. 

 

Idag är man inte lika kaxig då man la sig i sängen halvtre. Men ack så värt det! Vi håller oss inomhus och laddar batterierna inför morgondagen då det blir den årliga tennisturneringen och middag med en del av syskonskaran + respektive och barn.

 

Alltså, den där när karln är och bygger på garaget och den lille har magknip och efter ett tag slocknar på bröstet och man själv lägger omkull sig och slocknar klockan sju. För att vakna en timme senare med huvudvärk(som kunde botas med lite glass). Måste vara värmen som gör mig trött, för vi är inne på ett par generösa nätter nu så det kan inte bero på dom. 

 

Och just det, garaget. Vi kör lite omvänt och garaget kommer på plats före huset. Nu är "skelettet" klart. För bara elva dagar sedan så var betongbilen på plats och fyllde grunden på garagedelen. Vi gör så för att husleveransen inte sker förrän sent i höst. Det är spännande allting, men det är tidskrävande. Längtar så tills allt är klart(har ju redan börjat inreda i huvudet).

 

 

Alltså, idag är jag trött. Får helt klart skylla mig själv, men vilken härlig och rolig kväll vi hade igår. Att få bli bjudna på en toppengod grillmiddag i fantastiskt sommarväder, surra, skratta, lyssna på musik, spela vanlig kubb och stafettkubb(och vinna!), slåss med mygg till förbannelse och sitta i uterum när myggen blir för outhärdliga. Underbart. Lilleman var också med och trivdes med tillvaron då han satt i knät och lyssnade och var nöjd innan han tillslut slocknade i sin vagn. Att han sedan sover hela natten(läs:6.20 timmar i sträck) är ju gudomligt härligt, men när man lägger sig så sent så är man ju lik förbajat trött som tusan vilken tid man än vaknar. Men det gör ingenting, det är SÅ kul när folk frågar om man vill vara med när man har barn även om inte dom har det. Vi vill ju fortfarande träffa våra vänner. Och sånna sommarkvällar som det var igår är helt fantastiska, sånna man verkligen njuter av lääänge.

Älskade lilla skrutt, tänk att du blir 4 månader idag. Det känns som att det var nyss du kom, samtidigt som

det alltid känns som att du varit här hos oss. Du är underbar på alla sätt och vis, och så otroligt älskad! ♥ ♥

Har kommit på ytterligare två grejer till att tillverka själv. Men så snubblade jag över en jättefin köksvåg som jag skulle vilja ha(har varit inne på en eks förut och denna är liknande fast lite modernare) och kom tillslut in på en sida som jag beställt grejer från förut och klickade i allt som jag ville ha till köket bara för skojs skull, för att se vad det skulle kosta. 1757kr för 8 kaffekoppar, liten mjölkkanna, saftkaraff, kaffeburk, teburk, vispskål, durkslag, bricka och 6 äggkoppar är väl inte så farligt? Jag trodde nog att det skulle vara värre. Det är framför allt kopparna, kannan och karaffen jag vill ha eftersom de är sådär lantligt fina och är i samma serie(skulle bli 793kr för dessa). Skulle vara så fint att kunna duka fram med en och samma serie. Och det där durkslaget är bara sååå fiiint! Men jag måste vänta. Det räcker med att jag vill börja fixa möbler pö om pö. Har ju faktiskt köpt min första grej för ca 1½ vecka sedan(som ska agera paraplyställ).

 

 

Vanligtvis brukar jag inte klaga på värmen, men inatt fick jag nog. Var riktigt kräkless. Är det såhär varmt som det varit så vill man ju bada nonstop, jag törs inte ens ta ett dopp med risk för att åka på mjölkstockning. Men nätterna är banne mig värst. Det går att få ner tempen lite på kvällarna när det blivit svalare, men på natten måste vi stänga fönstrena på den sida där morgonsolen är för att inte dra in ännu mer hetta, så det är balkongen som har kunnat stå öppen. Men det hjälper inte mycket när man inte kan dra igenom det i hela lägenheten. Så inatt när vi vaknade halvfem för mat och jag höll på bli knäpp av denna kvava värme så var jag tvungen att klaga, tycker mer synd om S än om mig. Men det var som en bastu i sovrummet, vi kunde ju inte gå in dit igen. Vi gick ut på balkongen en stund(där det är skuggsida till ca kl:14. Då poppade en idé upp, vi har ju en madrass i förrådet. Det snappade jag upp fort och la ner S på fällen i vardagsrummet och så gick jag och hämtade madrassen och la den på köksgolvet med balkongdörr och balkonginglasning öppen. Vilken befrielse det var! Så gryyymt skönt! Man kunde andas, och man kunde ha en tunn filt på sig. Så där låg vi, jag och S, på köksgolvet i svalkan på en 90´s madrass. Ryggen däremot mådde inte bäst när vi sedan vaknade kl:8, men vad gör det när man har kunnat andas och känna sig så normaltempad. 

 

Men efter mitt klagomål så är vädret mer som sagt mer humant idag. Inte samma enorma hetta och så fläktar det! Så alla fönster kan stå öppna och det känns helt okej här inne just nu. Synd bara att det är en tegelbyggnad för värmen sitter ju rätt mycket i stenarna och den går ju inte att vädra bort.

Ligger inne i sovrummet där det är som svalast i hela lägenheten just nu, men rinner bort ändå. Missförstå mig rätt nu, jag älskar sommaren, men det är för varmt. Det är för varmt när man har en bebis. Igår var vi ute i 2,5h i skuggan och när vi skulle hem såg han rätt spak ut. Då tyckte både han och jag att det var skönt med ac i bilen. Så fortsätter det här vädret så kommer jag att vara så galet spyless på lägenheten, för det blir till att hålla sig här. Det går inte riktigt att njuta. Och det blir svårt att försöka träffa folk, då de som inte har småbarn gärna vill vistas ute i solen dessa dagar(vilket jag förstår) och gärna ligger på plajan. Så hade nog jag också tänkt för ett år sedan. Vi kan inte ens fara och kolla på när J bygger och står i med vårt garage. 20 grader i skuggan räcker väl? Då hade vi kunnat vara ute och njuta massor också. Behöver inte vara 28 och i princip vindstilla som det är nu. Nästa sommar kan det gärna få vara varmt och skönt, då vet jag några som kommer fara till plajan och bada mest varje dag med fikaväskan i högsta hugg! (Eller i en liten pool på vår egen gård om det inte är endast jord där.)

 

Men just idag känns det helt okej, vi  har varit över på ica en sväng och sedan satt vi på balkongen medans det fortfarande var skugga där. En superglad och sprattlande bebis och en mamma som fick sig en kopp kaffe och läsa inredningstidning. Samt att vi ska vara klara kl:18 för middag. Ingen aning om vars vi ska, eller om det är fler än vår lilla härliga familj. Men det känns kul att min hårt slitande karl orkar engagera sig så. Han är fantastisk! ♥

 

 

Sitter och kollar igenom lite graviditetsbilder som jag inte hann med innan S kom och heller inte hunnit sätta mig med tidigare. Jisses vad overkligt det känns att se mig själv med den där magen, men jag kommer ihåg hur mysig den var och alldeles lämpligt stor. Jag kommer ju ihåg allt, men det är den där känslan man hade som är svår att greppa såhär i efterhand. Det som jag skulle ha ägnat ytterligare en månad åt(bara njuta av magen och att må bra som gravid) egentligen om lilleman inte hade haft så bråttom ut. Nu är han 3,5 månad och natten till måndag var första natten som han sov hela natten, jag kände mig så utvilad när vi väl klev upp. 

 

Det är ett annorlundare liv vi lever nu jämfört med förut. Tidigare var vi bara två, vi jobbade och vi tränade tillsammans flera dagar i veckan och hade massor med dötid tillsammans att bara slå på en film bland annat. Nu är vi 3, med den mista i totalt och självklart fokus. J jobbar och så håller han på med husbyggnationen och försöker träffa folk så ofta det går. Jag tror jag har sprungit 4 gånger, och då var två av dom med barnvagnen(känner ingen panik kroppsmässigt, men det är så skönt att röra på sig efter all tid som jag spenderar i soffan med lilleman). Det är knappt vi hinner eller ens orkar se klart en film nu för tiden, men det rör mig inte i ryggen. Jag är hellre med sonen och karln och bara gör det vi gör. Den här tiden är nu, sedan kommer nästa och jag vill fortsätta njuta. Det är bara liiite svårt att trycka in min kreativa sida mitt i allt det här, haha. Men några mössor och haklappar har jag sytt, samt påbörjat vimplarna till dopet och ritat skisser på möbler jag vill göra/göra om till huset som vi får se om de kommer kunna bli verklighet eller förblir just skisser.