Så har den där smärtan efter tillrätningen av ryggen lagt sig, men en hel del av ursprungsproblemet är fortfarande kvar. Har ingen aning om när jag ska räkna med att känna att det känns bättre. Vill bara bli kvitt det så att jag får känna mig som mig själv helt och hållet.

 

Och igår meddelades vi om ledsamheter, det är så svårt att begripa. Livet är så jäkla skört och man blir så besviken, ledsen och arg för att någon ska behöva lämna jordelivet alldeles på tok för tidigt. Rå om varandra, uppskatta & uppmuntra varandra, ta hand om varandra, ta hand om dig själv, lev & må här och nu för vi har ingen aning om hur morgondagen ser ut.

I en veckas tid gick jag och hade ont. Det var som lindrigast när jag sov, när jag väl hade lyckats hitta någon position som var bekväm och lyckats somna. Det var hemskt. Men jag bet ihop och tänkte väl att "det går väl över snart". Ryggen och bröstet. Till slut fick jag nog och åkte in på akuten, för det jag inte visste då var att bröstsmärtorna satt i bröstryggen. Men efter att ha spenderat lite mer än 4 timmar(halva natten) där så fick jag åka hemåt med besked att det mest troligt var bröstryggen som orsakade allt då alla prover såg bra ut. Och att jag skulle träffa en sjukgymnast/naprapat för att kunna få bukt med problemet. Och otroligt nog fick jag en tid redan igår. 

 

Tydligen så var hela ryggen sned och skulderbladen satt på helt olika ställen(den kotan det satt som värst i och skulderbladens position var visst ett ställe som gick hela vägen runt i bröstbenet) samt ett par rejäla knutar bak i axlarna. Så det fanns en hel del grejer att räta till, och herrejääävlar(ursäkta språket) vad det knakade när det kom till det momentet. Efteråt så kände jag ingen jätteskillnad mer än att jag ju faktiskt var ordentligt öm på de ställen som jag hade haft ont på innan. Men ca 3½ timme senare kom jordens huvudvärk och illamående. Ringde hem J som var tvungen att vara med lilleman så jag fick lägga mig ner i ett nedsläckt rum. Sen i med en ipren. Men alltså, det hjälpte föga. Mot huvudvärken, visst. Men när jag gick ut i soffan så hade jag så galet ont att jag låg och grät på grund av smärtan. Ringde 1177 och pratade så gott jag kunde och hon sa åt mig att stoppa i mig 2 alvedon på en gång också(uppe i samma smärtstillande som efter kejsarsnittet). Eftersom att jag gått och haft ont i en vecka innan åtgärd så har musklerna "lärt sig" att arbeta fel vilket gör att de fortsätter att göra det även när allt ligger på rätt plats. Och så fort det smärtstillande börjat värka ska jag försöka upp och gå och absolut inte bli stillaliggande. Sagt och gjort. Ut i stormen gick jag i full vintermundering framförallt för att hålla ryggen varm. Har nog aldrig haft så ont i hela mitt liv tidigare (körtelfebern i 8an ligger nu på andra plats).

 

Med smärtstillande i kroppen är det hanterbart. Men endå så pass att jag inte ens klarar av att ta hand om S på egen hand. Om jag känner mig som en dålig mamma behöver jag nog inte ens gå in på, så otroligt tur att vi har våra familjer nära att han kunde få fara och vara med sin morfar idag. Som jag längtar tills J kan sluta och hämta lilleman och komma hem, saknar honom så galet mycket! Och som lärdom till mig själv: sök hjälp tidigare nästa gång!

Åh, jag känner ett sådant behov av att hitta fina vardagströjor som jag kan ha tillsammans med jeans. De jag har börjar på att vara så söndertvättade(och pga jobb). Men nu när jag är hemma med lilleman och det är så pass kallt att man inte bara vill gå runt i linne så har jag så jäkla svårt att klä mig om dagarna. För första gången på evigheter så känner jag att jag vill ha fina vardagströjor, som jag inte behöver vara rädd för att använda. Men jag har så jäkla svårt för att hitta just det. Innan har jag liksom haft jobbkläder, myskläder och helg(fin)kläder i princip. Då jag väl har shoppat har jag tänkt jobb, behöver inte vara så rädd om sakerna(jobbar man med barn, framförallt de yngsta, så hör matkladd, sand, snor och sådant till vardagen) och finkläder. Men jag vill ju inte direkt gå omkring i finkläder hela tiden heller. Och jag skulle bara vilja göra en totalrensning bland kläderna jag har just nu och uppdatera uppdatera uppdatera. Hej vardagsbekymmer.

 

Annars då? Jamen förkylningen vi alla haft börjar ge med sig och jag och S har försökt vara ute lite i alla fall för att få lite frisk luft, och så har jag passat på att fota honom lite när det fortfarande finns färger kvar och innan det blir regnigt igen.