Det var ju inte såhär vi skulle inleda julledigheten, med sjukdom. Förra veckan drog mini en magsjuka, halva natten mellan torsdag och fredag så bytte vi sängkläder och badade/duschade vi. Så första luciatåget på förskolan fick vi hoppa. Tack och lov blev han bra utan att falla tillbaka. Och i onsdags så kände jag mig krasslig plus att den lille var kraxig och väldigt hostig, så vi stannade hemma i hopp om att bromsa ett utbrott. Mitt på dagen fick han dock feber. Så magkänslan om att han inte var sig själv stämde med andra ord. Och igår var slemhostan än värre tills han lyckades få upp slemmet. Plus att det då hade tillkommit virusprickar på kroppen hans. Bara till att stanna hemma veckan ut alltså. Sen startar julledigheten. 19 dagar ska vi ha tillsammans, jag och mini, så nu hoppas vi bara på att få bli helt friska innan jul och att det får fortsätta så hela ledigheten. 

 

Med tanke på sjukan som dök upp i veckan så hade vi inte hunnit överlämna pedagogernas julklappar. Det, plus att vi behövde hämta hem lite grejer från förskolan gjorde att vi tog oss en snabb vända dit imorse. Och mini blev arg för att han bara fick sitta i vagnen och inte gå in och leka som vanligt. Det om något är ett tecken på att han verkligen trivs där! Och trivs han, så trivs vi. 

Så jag får se idolfinalen och mysa med magen min på egen hand. Och nu är det inte bara en degmage jag ska mysa med, utan det ligger faktiskt en liten minimänniska där inne. Lilla ärtan som är i vecka 22 just nu. En liten som buffar och har sig, det är så mysigt! Dock har jag foglossning, vilket jag aldrig hade förra gången så det är ju såklart lite frustrerande.