Hur mycket kan man svära åt en bilbarnstol?
2015-10-27 Mycket tydligen! Jag blev så jäkla sur alltså. Önskade verkligen i detta läget att vi hade haft en med isofix. Sen är jag ju galet noga med att den ska sitta som berget.
Vi har fått låna en bil av mamma och pappa i nästan 2 veckor och nu skulle alltså bilbarnstolen tillbaka in i vår bil. Den som jag kör. Men av någon märklig anledning av bältena lite kortare än alla andra bilbälten vi provat, varav två av samma bilmärke. Så det är sjukt noga med att inget av bältet glider tillbaka in i förväg. Och vårt lyse i carporten går på rörelsesensor och hålls inte tänd jättelänge när det upplevs stilla, så jag fick försöka veva flertalet gånger utanför bilen för att få lyse, samtidigt som jag skulle hålla ut bältet, surra fast och dra åt. Sedan finns det ju två spännen man ska sätta fast i ryggstödet framför, och det kan man fästa på två olika sätt, ett lättsamt och ett drygt. I den här bilen är det ju såklart på det dryga sättet. Det är sjukt svårt att spänna. Det ville bara jäklas! Sen så var det ju ca -2 till -3 minusgrader också, så man ville ju vara klar snabbt. Men det tog väl tjugo minuter med alla olika omständigheter.
Nu ska den banne mig sitta fast ett tag!!
Tittar in lite snabbt.
En rätt så härlig söndag. Trots omställning av klockan fick vi åtminstone sova till 06, och det gjorde inte direkt något när man la sig 22 föregående kväll. Vi var så jäkla trötta! Sedan har vi haft mysfrukost, städat hemmet, fått igång internet(äntligen! Efter att ha varit utan sedan vi flyttade från lägenheten), jag och mini hälsade på hans mormor och morfar där han fick träffa tre av kusinerna en snabbis medan John var hemma och lagade mat. Sedan avslutades helgen med ett kvällsbad, som vårt lilla vattendjur bara tokälskar! Tröttheten har nu slagit till så jag ska bara invänta solsidan och bron innan jag tillslut kastar in för idag.
Fast gårdagen var inte fy skam den heller med skotertittande, besök och barnbus. 😊
Neo.
När jag nu legat hemma och varit sjuk, så har jag hunnit fundera på en hel del olika grejer. Bland annat var det en specifik grej som helt plötsligt kom upp idag(igen). Något som hände för över ett år sedan.
Jag var ute och lunchade med lilleman och en vän, det var första gången vi sågs efter förlossningen och hon fick träffa lilleman första gången. Allt var såklart jättetrevligt! Förutom att hon inte ens frågade hur allt gick eller var första tiden. Men till slut kom vi in på det, och helt ärligt så lyssnade hon inte alls på vad jag tyckt och känt. Utan sa mest bara att hon hade en kompis som jobbade på neo och att den personen sa att det verkligen fanns obrydda föräldrar som hade sina barn där. Varför säger man ens så till någon som själv legat där? Jag tror jag grät varje dag. Av oro, lycka, ilska och ännu mer oro. Och hon som jobbar där borde fan ha sig en utskällning pronto, kanske rent utav en spark i baken. Men hon hade inte tid/lust(?) att lyssna på mina upplevelser från den tiden. Utan det var mer eller mindre något man fick räkna med, att hamna där.
Jag kommer ihåg så väl att jag kände mig SÅ sårad i den stunden. Och det har hänt att jag tänkt på situationen flertalet gånger efter det, Om hur jag faktiskt upplevde den tiden och hon rakt av förminskade mig utan att ens ha lyssnat. Om man nu är vänner, då ska man väl ändå lyssna på varandra. Och verkligen inte förminska varandra. Men vi har heller inte setts sedan den dagen, så jag antar att den vänskapen är förbi. Och jag hoppas innerligt att hon inte gör så mot någon fler, för det är inte okej.
Snabb uppdatering.
Ibland blir det långt mellan gångerna. Men sedan sist har vi köpt badkar, vilket den minsta i familjen fullkomligt älskar. Det visste vi ju såklart om redan innan så han älskar att duscha också. Och så har de två broarna på huset blivit byggda, så att de stod klara inför cykelfesten förra helgen. En liten morot var helt klart att de inte skulle behöva gå in på SJ-pallar.
Annars har bilen vi köpte i somras bestämt sig för att krångla, under däckbytet. SÅ frustrerande då vi verkligen behöver två bilar. Vi samåkte en dag och det löste sig väl hyfsat, men att fortsätta så dag efter dag skulle vara otroligt jobbigt. Tack och lov kunde mamma och pappa låna ut en av sina bilar, den lilla. Och det kändes underbart när bilbarnstolen gick in, då vi inte har den minsta direkt. Snarare den största. Nu ska vi bara lyckas greja detta någon vecka till.
Vill inte just nu.
Halsont, huvudvärk och svettningar. Är det dags för mig att bli sjuk nu? Jag har inte tid! Måtte det bara ge sig. Helst inatt.
Annars har vi haft en fin helg. Spontant kvällsbesök i fredags, göra lite lättsamma ärenden tillsammans och sälja blåen(bilen jag körde tidigare), slappat, shoppat lite(bland annat pyjamaser åt mini som växer på) och byggt ena farstubron. Känns extra bra att vi hann detta i helgen då det vankas cykelfest nästa helg.