Vi har gjort det bästa av situationen och det blev ju bra det också. Samt att den lille kommit in i någon ny fas, som är väldigt olik alla andra han varit i. Som han testat oss! Och läggningarna ska vi inte ens tala om, men ikväll flöt den tack och lov på bra. Skulle vara skönt om den började avta litegrann tills att lillasyskonet bestämmer sig för att komma ut. S säger bestämt att bebis kommer snart, men 4 veckor till får det gärna ta. 

På tal om det. Om det här hade varit som förra graviditeten så hade det idag varit exakt två veckor kvar tills att liten anländer. Helt, heeelt galet att tänka så. Så idag började jag faktiskt packa BB-väskan. Den är inte klar än, men SKA bli det i veckan. 

Nu håller jag tummarna för att få sova hela natten i vår säng och helst till 06.30-07 tiden. Det hade varit optimalt. Men jag räknar inte med det direkt, för man kan aldrig förutse hur natten kommer att bli. 

Men jag hade verkligen inte tackat nej om den lille ville sjunka ner i bäckenet litegrann. Ibland är det så jäkla tufft att andas, och att ta djupa andetag går liksom inte. Det finns inte plats för lungorna att blåsa upp sig helt. Var inte så förvånande när barnmorskan sa att livmodern nu går upp mellan revbenen. Förstår liksom inte hur jag ska kunna bli större än såhär och ändå vara människa. Har faktiskt tänkt en del på alla dom som burit fler än ett barn på samma gång, att deras kroppar fasiken är sjukt grymma! 

Måste dra en funderare på om vi ska möblera om i sovrummet för att det ska kännas bättre eller om vi provar det här ett tag för att se om vi nöjer oss så. Men så overkligt det känns att fixa med detta, trots att det inte är länge kvar nu. Om 17 dagar har jag varit gravid lika länge som med S. Och den tanken får mig att känna "gör klart allt nu!!". 

Sen har jag sånna kluvna känslor. Jag är ju hemma på gravpenning, men S går ett par timmar per dag på förskolan. Det dåliga samvetet kickar in, för jag vill orka vara med honom hela dagar. Men som kroppen är nu så är det förbannat tungt. Även om vi inte gör några utsvävningar alls. Och nu går det femte sjukan på förskolan hans, och jag törs inte skicka dit honom heller. Inte förrän jag fått råd från barnmorskan. Som jag kontaktade idag men som aldrig ringde upp. Jag vill ju ha honom hemma för att det är helt underbart, samtidigt som jag bävar för att han ska behöva vara hemma i typ en månad. Bävar för hur min kropp ska palla och att min förminskade ork bara gör mig till en lipsill. Så jag är rätt besviken på att hon faktiskt inte ringde upp idag. 

Så idag har det bara varit familjetid som gällt. Med allt ifrån handling till skridskoåkning(andra gången för S). Och vi är så otroligt imponerade över hur han grejar skridskoåkningen, han har verkligen balans! Men så är just balans något han tyckt varit roligt att leka och öva på samma gång. Det, plus en stor dos viljestyrka så kommer man långt. Han föll väl tre gånger på en halvtimma idag, och då är han så beredd att det blir relativt mjuka fall på rumpan. Men å andra sidan så hade han ju lekt att han åkt skridskor varje dag i 1,5 månads tid så intresset är väldigt stort. Och det är just därför som vi hakat på. 

Nu tar vi sikte på en ny vecka! 

Idag började vi helgen med att äta ute, S har inte varit med och gjort det sedan i somras. Vi träffade upp några kompisar(en annan barnfamilj) och gick till ett ställe vi tänkt skulle kännas relativt barnvänligt. Vi hade inte varit där på 2 år(samma kväll som vattnet gick med S). Det hela gick ju finfint! Och eftersom det inte var proppfullt pga tiden så tordes vi till slut släppa ner lilleman en sväng från stolen. Precis samtidigt startade sällskapet i bordet bakom babblarna till deras bebis. S satte då igång att dansa, med de rätta dansstegen till och med och fick några bord att skratta. Han är då inte blyg vår älskade lille kille! 

Han var så otroligt nöjd när vi gick därifrån 1,5 timme senare att hela ansiktet lös. Det var inte första, men heller inte sista gången vi åt ute. Behöver kanske inte ta ett halvår mellan tillfällena varje gång. Och eftersom vi var inne i stan så fick han ju se flertalet bussar, som är en stor hit just nu, vilket bara förstärkte hans upplevelse ännu mer. Det första han hämtade när vi kom hem var just leksaksbussen. ☺️

För vi vill ju uppleva allt det där normala också. Värkar, att inte behöva bli snittad, få amma från dag ett, få ligga på BB med vår bebis, slippa bo på sjukhus i över två veckor etc. MEN! Skulle det bli så, då klarar vi det också. 

Med alla dessa tankar, förra förloppet i bagaget och en tanke om allt som ska vara fixat innan dess så känner jag mig lite stressad. Och ändå har jag inte förmått mig ta tag i det än. Det är egentligen att tvätta upp alla bebiskläder i dylikt, fixa iordning spjälsängen och packa BB-väskan som ska göras. Så jag ska köra första maskinen med minikläder idag! Så är det bara. 

Men så idag, efter min vila så brassade jag iväg ner till centrum en snabbis. I en ren chansning då jag inte trodde att jackan skulle finnas kvar i rätt storlek. Och kupongen gick ut idag, så det var mycket därför. Den fanns! Så jag tvekade inte ens. Och eftersom jag stod på Åhlénstaket så gick jag ju genom Åhléns också, och då hade de 40% på didrikson overaller, plus att jag hade 50:- där. Så jag chansade och köpte nästa säsongs overall till mini för 429 kronor. Han bör absolut kunna ha den, frågan är snarare om den blir på tok för stor. Men förhoppningsvis ändå inte ett tält. 

Men samtidigt som jag kroppen behöver det här så får jag så dåligt samvete över att mini inte får vara hemma med mig. Även om han har kortare dagar än innan. Men så kommer han ju få vara ledig lite nu och då när min kropp pallar lite mer aktivitet. Eller få extra korta dagar. 

Och tidigare i veckan när det var ett sådant slask ute så insåg jag att vi inte hade fodrade stövlar till mini, vilket hade behövts. Kalla, ofodrade hade han men det känns inte riktigt ok i februari. Men så hade stadium 30% på allt i butiken när vi passerade, så vi vek in och fann ett par. Som 0,5cm större än vad de bör vara, men ska det rymmas tjocksockar så är det nästan nödvändigt. Och så kanske de funkar även i höst om vi har tur(efter växtspurten på sommaren, om det nu blir en sådan). 

Så var växasängen på plats i den lilles rum. Kändes helt plötsligt som att det är ett mycket större barn som bor där inne. Han har ju varit peppad i ca 1 månad, då han vetat att det skulle bli hans säng och han sett alla momenten. Så det var med spänning vi skulle utföra första nattningen där, mycket för att han annars brukar sköta nattningen själv efter att ha fått höra trollmor. Och det skulle nog inte bli lika lätt den här gången. Och hur skulle det funka nattetid? Skulle han komma insmygandes till oss om han vaknade till på natten? 

Läggningen drog ut på tiden, den tog 1 timme. Men ändå helt överkomligt för att vara första gången. Han testade i princip allt innan han till slut slocknade på två sekunder. Och natten har gått grymt bra! Han vaknade till en gång och ropade som vanligt, för att han inte hittade någon tutte. Så det var bara att ge en och lägga på täcket och sedan gå på toa själv(gravidblåsa). Sen sov vi alla till 06.10 då han ropade på oss igen och väntade tills vi var där inne innan han klev ner från sängen. 

Så med andra ord har det gått över förväntan! Den stora utmaningen blir nog dagsvilan. Och den provar vi för första gången idag. Sedan vill man ju gärna minska ner på själva nattningstiden, men det kommer nog. 

Annars då? Det snöar, igen! Men eftersom karln kommer hem så får skottningen vänta på honom, för idag har jag känningar i fogarna efter mitt två timmars skottande igår. Det är inte så att vi kommer hinna snöa inne innan klockan är runt middagstid. 

Idag var jag alltså tvungen att skotta. Och vi har rätt stor uppfart som måste skottas. Det var ca 7cm pudersnö som jag och mini i förmiddags gick ut för att skotta. Finns liksom inget som säger "du är snart i vecka 32, lägg dig på soffan istället och låt snön ligga kvar". Hur ska jag då ta mig ut med bilen när det snöat ytterligare 7-10cm blötsnö? Och hur tungt blir det inte DÅ att skotta bort allt? Jag ser helt enkelt till att göra sysslan samtidigt som jag lyssnar på kroppen, säger den inte ifrån så anser jag att det är okej. Det är ju så barnmorskor säger om allt annat, så som att träna/åka skoter mm.

Men det har varit en härlig dag! Först snöskottningen, sedan var vi och köpte presenter inför sjuårskalaset imorgon samt en snöstyrare i barnmodell så att S inte behöver ta vår hela tiden under pågående skottning. Efter det kilade vi över till grannen där vi var inbjudna på eftermiddagsfika och blev kvar ända tills middagstid, så det var tur jag hade förberett middagen när S vilade mitt på dagen. Nu ska jag ut och skotta en sväng till, när han nu lagt sig. 

Idag var jag och S till barnmorskan efter jobb och förskola, vilket blev ett bra besök. S tycker om att följa med dit och få leka samt se och vara delaktig i varje moment. Alla värden ser bra ut, även järnvärdet trots min trötthet. Hjärtljuden lät perfekta, magen växer precis som den ska och följer normalkurvan på pricken(låg under med S). Sedan till att känna i vilken position ärtan ligger i, vilket kollas upp lite extra noggrant och i god tid med tanke på att S låg i säte hela tiden och vi aldrig hann med något vändningsförsök innan det bar av. Och den lille ligger med huvudet neråt(ruckbart), så det känns väldigt bra. Bara h*n ligger kvar, så får vi prova på en vaginal förlossning den här gången. Känner mig både taggad men nervös, har ju inte gått igenom allt det där "vanliga". Har ju inte ens känt en värk. Och då har jag liksom ändå fött barn utan att snittet varit planerat(det var akut). Meeen, jag hoppas att den lille stannar minst 7 veckor till där inne! 

Hur som, i förrgår anlände så de nya möblerna. Äntligen! Leveransen som skulle ta 1 vecka, men som tog 2 veckor och 6 dagar. Men två av dom var ju möbler som inte behövde skruvas ihop, för att de levereras klara, så de två har vi fått på plats. Och det känns grymt bra! Nu kan vi använda vår huvudingång tack vare förvaringen och slipper gå i tvättstugan var eviga gång. Nu ska det bara hittas något passande som ska få stå uppepå! Och så de andra två möblerna som ska skruvas ihop, vilket jag ska försöka göra under kvällarna när mini sover. Mer förvaring ska bli grymt skönt! 

Vill så gärna få ha en frisk helg nästa helg, speciellt då J ska iväg. Så vi hoppas innerligt att det här är vändningen i sjukdomsträsket! Jag vill så gärna få jobba de få dagarna jag faktiskt har kvar(7 om vi är tillbaka på onsdag) också.