Idag är det andra dagen som jag ligger hemma helt själv och försöker bli bra. Det känns aningen bättre men jag törs inte riktigt ropa hej ännu med risk för att det ska barka utför igen och besviskelsen sköljer över mig. Det känns så konstigt att inte kunna vara med min lilla familj så som jag vill. Idag har jag sånna muskelryckningar i högersidan av ryggen och det släpper bara inte, får se om det kan släppa när jag tar mig ut på min korta promenad(måste försöka röra på mig även om det är tufft). Just nu längtar jag bara efter att få må bra, att vi får återgå till vårt normala här hemma. Hade hellre varit dyngförkyld 2 veckor än att ha detta som nu pågått i 2½ veckor. Jag vill känna mig frisk, glad och positiv igen!