Packade om ärtans BB-väska igår, ut rök kläderna i strl 44 som var packade utifall att det skulle ha blivit för tidigt den här gången också. Och så bytte jag till nya skötväskan istället. Plus att jag inhandlade handkräm och cerat till läpparna att packa åt mig själv, så behöver jag inte förlita mig på att hitta sånt hemma när det väl kickar igång. 

Det är så häftigt och läskigt på samma gång, att man inte vet när det bär av. Det kan liksom vara om en timme eller om 24 dagar(om det vill sig illa). Men rimligtvis borde ärtan vara ute inom tre veckor, då har jag ändå gått 10 dagar över tiden. Jag är lite nervös inför en "vanlig" förlossning, då jag ju inte har några erfarenheter alls från en sådan. Kommer jag att vara lugn, lagom eller hemsk? Hur kommer jag att hantera det hela? Skulle vilja ha receptet i förväg. Lite som vid ett snitt, då får man ju alla moment berättat för sig. Men det ska helt klart bli häftigt att få genomgå en "vanlig" också. 

Dels var S en rätt lugn bebis i magen. Men det kan ju höra ihop med hur han låg, att det var rätt trångt när han inte var nere i bäckengången över huvud taget. Den här krabaten ligger mer "rakt". Det är rätt häftigt att ha fått uppleva det på olika sätt. Och jag är så tacksam och glad över att ha fått uppleva det ännu en gång, trots krämpor som ibland är väldigt frustrerande och hämmande. Hämmande både för mig och resten av familjen. Det finns bra dagar och så finns det sämre dagar, och vi får försöka fokusera på de bra. 

Tyckte det var lite roligt i förmiddags när vi efter frukost gick ut och städade bilarna. Jag dammsög bilen som jag kör och J kommer och frågar om inte han ska göra det, varpå jag frågar "varför?", med tanke på att min kropp just idag tillåter mig. "Så att du inte föder nu" fick jag som svar. Jag svarar lite oförstående "här i bilen eller?". "Näe, men när vi är klara". "Men gör det något då? Det kanske bara är bra, vi är ju så pass långt gångna ändå". "Ja, det är sant". Och så fortsatte jag. 

Till saken hör att det var exakt det jag hade gjort på dagen när mitt vatten gick i förra graviditeten, även om inte det skedde förrän på kvällen. Men liite häftigt hade det varit om det faktiskt startade pga bilstädningen, då skulle man kunna säga att det var därför det blev som det blev sist. 

Men den här gången har jag ju lite halvdana känningar, och ingenting händer. Medan förra graviditeten hade jag inga känningar och så bara small det till. De här två graviditeterna skiljer sig på mer än ett sätt kan jag meddela, så det blir spännande att se om det bara beror på min fysiska startform eller om det är olika kön. Men jag känner mig redo för att ärtan ska komma ut nu. Idag har vi faktiskt varit gravid i hela två veckor längre än sist, nästan lite som att gå på övertid för vår del. Även om det är vad vi velat, för ärtans utvecklings skull. 

Den här påsken har vi inte gjort några större utsvävningar, vi har jobbat på med veden(mest J), mini är förkyld och så har vi varit på två skoterturer. Vi får se vad sista lediga dagen bjuder på imorgon. ☺️ 

Nu håller den lilla på att nattas av sin far(vi är duktiga på att turas om på den biten!), sen blir det en lugn men tidig kväll. Så får vi se vad morgondagen har att erbjuda. Sol? Snö? Utflykt? Lugnt hemmamys? Förlossning? Man vet aldrig, och vi får verkligen ta dagarna som de kommer just nu. 

G L A D   P Å S K ! 🐣

Som nu. Nu ligger jag kvar i sängen ovh försöker ta det lugnt bara medan jag hör hur de pysslar på där nere. Funderar lite på vad som ska hittas på idag. Kanske en bra dag för bebis att komma ut, fast det blir nog svårt då jag inte har några känningar alls. 

Har vilat, städat och haft syster med familj på middag. Och så har jag vilat. Min kropp pallar inte mycket just nu alltså, för dessa grejerna är ju ganska basic egentligen. Men att fogarna stretar emot och det stramar i fötterna av vätska var det värt, och nu ska vi vara ledig i fyra dagar tillsammans här hemma. 

Lilla ärtan, kom ut nu! 

Visst kan jag åka dig själv, men han tycker om att få följa med på saker. Typ som att han varit med på varenda barnmorskebesök, eller gärna följer med på ica, på återvinningen, hjälper till att städa och tvätta. Och vi tycker att det är viktigt att han får se och vara med om alla bitar. Inte bara allt som upplevs som hopp och skoj(typ lekland, träffa kompisar, vara ute med skotern etc). Det är ju så lärorikt att få alla bitar. Att man faktiskt har "måsten" att göra också. Och framförallt nu när han pratar om allt han ser, hör och gör känns det ännu lite viktigare. Vi pratar om allt med honom, och han undrar ju såklart över det mesta också. Men även om vi kanske upplever de här "måstena" som lite tråkiga, så gör ju inte han det. Så varför inte ge honom dom bitarna redan nu? Men att få följa med på mammas eller pappas jobb är verkligen bara roligt för honom, och han leker ofta nu för tiden att han jobbar på pappas jobb med pappa och hans kollegor. 

Vi har idag alltså varit gravid i 9 dagar längre än förra graviditeten. Och jag har inte något problem med att själva magen är där den är och gör mig otymplig. Utan det är fogarna och vätskan som gör att jag vill vräka ärtan. Sen är jag så förbannat nyfiken på vem det är som bor där inne vilket inte direkt stillar längtan. 

Men jag gissar på att det är dags 6/4(inte bf-datumet). Blir det inte då(eller före det) så kommer jag gå över tiden i säkert fyra dagar. Men det återstår att se. Allt startade ju utan minsta känning sist, och ändå kan jag inte låta bli att känna efter lite extra nu om jag har några känningar. Jag har ju sammandragningar/förvärkar lite nu och då som jag känner av. Även nattetid. Men det är nog det enda. I eftermiddag har jag tid hos barnmorskan, då får vi veta om den lille har fixerat sig ännu eller inte. 

Mini har en väldigt jämngammal kompis på förskolan, det skiljer 11 dagar på dom. Sedan jag gick på gravpenning så har de ofta kommit och farit samtidigt på förskolan, och det märks. Snacka om busungar! Idag ville mini först inte följa med hem och skrek när jag tog på skorna, varpå kompisen skrattade. Till slut tog vi oss ut mot bilarna och kompisen halkade och druttade på ändan, varpå S skrattade. Sedan när vi kom igenom passagen och ut mot parkeringen så smet S iväg och sprang mot cykelbanan, varav kompisen hänget på. Efter kommer två höggravida morsor. Skitkul tyckte ju kidsen såklart! Och jag fick en bild i mitt huvud också över hur det måste ha sett ut, haha! Det är lite extra roligt att vi bor i samma by, så förhoppningsvis så har de här två gossarna goda förutsättningar för att skapa ett starkt kompisband som håller länge, länge. 

 

Annars har kroppen faktiskt varit rätt medgörlig i helgen och det tackar jag för. Igår kalasade vi inomhus hela dagen och idag har vi varit ute massor. Mini fick åka skridskor på åkern (hur idylliskt?) och så har vi varit på en liten skotertur. Kroppen protesterade som mest under tiden vi promenerade till och från åkern.

Annars är jag så förbaskat less halkan nu! Jag älskar vårvintern, med takdropp samt solens första värmande strålar och allt som hör till, förutom just halkan. Och den är extrem just nu. Extra jobbigt när man är gravid och har foglossning. Jag gjorde idag en vurpa, just på grund utav halkan, och att det dessutom är rätt knöligt på en del ställen. Tack och lov hann jag parera och vrida benet på något konstigt sätt så att jag inte gjorde illa mig supermycket, men litegrann i fogarna och i vristen. Men jag blev nog mest bara arg över att det hände, och lite rädd. Så nu vill jag gärna att det tinar ytterligare så att det värsta försvinner. 

Måndag imorgon och nya tag för en ny vecka. Blir det enpåskbebis eller kommer vi att ta oss förbi påsken också?  

Idag har vi äntligen fått kalasa för vår stora lilla kille, först kalasfrukost och sedan vanligt kalasfika. Han har lust som en sol hela dagen, tills allt var till ända och tröttheten kom ikapp. Men frågade man honom själv om han haft en bra dag så svarade han med ett starkt "JA!". Så då är vi också mycket nöjda. Och vi var rätt trötta vi också när allt väl var avklarat. Väldigt skönt att bebis hållit sig inne i magen tills att detta var gjort, för mig var det viktigt att mini skulle få en egen dag när vi nu står så pass nära inför en familjeförändring. En förändring som säkerligen kan komma att bli både tuff och kärleksfull för vår lille kille. 

Så, kära lilla ärtan, om en vecka är du så välkommen att göra entré ut i världen. Låt oss bara få ha storebrors kalas först. Vi längtar efter dig väldigt mycket och är så himla nyfikna på vem du är. Vi vet att du är väldigt(!) aktiv i magen och att du får min kropp att må sisådär, men vi vill veta så otroligt mycket mer om dig, lära känna dig och göra allt för dig. 

Mini är på förskolan en stund idag, för att min kropp är gravid och har diverse krämpor. Vädret är riktigt kanon, så som man alltid vill att vårvinterdagar ska vara. Egentligen vill man bara ut och promenera eller något, men min kropp pallar liksom inte det. Så istället tar jag det easy i hemmets lugna vrå. Det gör att jag nu sitter och dagdrömmer.

 

Vi gillar det där med fjällen, husvagnsliv, skoter, fiske och sådär. Så snubblade jag visst in på hemnet och kikade på fjällstugor(kanske beror lite extra på dagens väder?). En sån här dag hade jag helst av allt velat vara på en sådan plats. Natur, uteliv, vidder, fjäll, mysig stuga med familjen, utflykter och bara må. Och så fann jag en stuga som föll mig i smaken rätt bra, iallafall vad gäller mysigheten. Skulle kanske måla om ett par köksluckor(typ ljusblå/mintgrön/soligt gult eller något) och byta färg på väggarna i sovrummen, sen skulle jag mer än gärna vistas där. Dock har jag aldrig varit just där, så jag vet inget om det i princip. Och priset var kanske lite högre än vad vi skulle lägga på en fjällstuga. 

 

Men så har vi ju funderat på det där med husvagn i iallafall två år, vi gillar att åka iväg och campa. Man kan liksom se lite fler platser än om man har en stuga. När skulle det passa i livet att vi köpte en husvagn isåfall? Är det när vi har en nykläckt bebis, eller är det längre fram? Vad skulle man vilja ge för en första vagn för att prova på det riktiga husvagnslivet? Vad har man för krav på den liksom? Många utav frågorna har vi hyfsade svar då vi provat lite olika, men då stiger genast priset. 

 

Det är väl några drömmar vi har, men vi får se om någon utav dom någon gång kommer att bli verklighet. För man kan ju trots allt hyra bägge delarna, och det har ju fungerat hittills för oss. Men drömma är ju inte fel det heller!

Just innan 9 imorse fyllde han alltså två år. Blev väckt med sång och att få öppna presenter i sängen. En lycklig kille minst sagt! Vi fascineras dagligen över hur han utvecklas och lär sig, hans viljestyrka och envishet samt hans goda hjärta. Vi är så glada över att få vara föräldrar till just honom, vår skatt! Men det måste medges, att han även kommer ge oss många grå hårstrån i förtid. Lilla gubben, kom alltid ihåg att mamma och pappa älskar dig! 

Idag räknades vi som smittfria, men vi hade ställt in kalasandet för säkerhets skull. Så vi var och lät mini åka skridskor på förmiddagen, vilket han som alltid uppskattar. Han är så otroligt viljestark när det gäller att åka skridskor att vi blir lika fascinerade varje gång. Jag har börjat plocka i vårt "rat-rum" som vi knappt har rört sedan vi flyttade in. Mer än att vi letat rätt på enstaka grejer och stuvat in ännu mer i en salig röra. Jag är inte klar än, men man kan ju se en hel del av golvet faktiskt. Och så skulle vi promenera, och den här gravida kroppen är verkligen ett projekt. Vätskan gör sig påmind ibland, som idag när alla mina skor var på tok för trånga(ville inte gå i skoterskorna). Men det fick gå ändå. Då var frågan bara om fogarna skulle hålla? Nja, den som vanligtvis strular mest, den höll sig väldigt bra. Men jääklar vad det tröck i bäckenet ner mot ljumskarna. Trots de grejerna då var det riktigt skönt att komma ut och röra lite på sig. Men nu ligger jag strandad i soffan och ska försöka ta mig i kragen och hoppa in i duschen så att det är gjort. 

Men! Vi har haft en bra natt och förmiddag, så om det nu är helt på väg åt rätt håll och att J får hålla sig frisk, så kanske vi kan blicka framåt mot friskare tider? Jag hoppas verkligen det! För vi har mer eller mindre varit sjuka(någon av oss) i 71 dagar(!!), så vi bör väl ha gjort bort det mesta på bacillfronten kan man tycka. Hade varit SÅ skönt att få lämna det bakom sig och bara ha få ha härligt kvalitetstid tillsammans fram till bebis ankomst som närmar sig med stormsteg.

Lämnade mini på föris och hann typ bara hem innan jag fick ett samtal om att han åkt på magsjuka. S U C K ! Det är fan inte sant. Igen!? Jag blir så frustrerad över det hela, att han måste åka på den äckliga sjukdomen igen, att vi är kvar i det förbannade sjukdomsträsket och att vi måste ställa in uppgjorda planer ännu en gång. Det måste vara någon som inte håller sin unge hemma de timmar man ska vara hemma efter senaste symptom, någon som tycker det är okej att "fuska" på den biten, och det gör mig rent utav ledsen och arg.

Det är fantastiskt vårväder ute, och alla visar det ju såklart via sociala medier. Vilket jag nog också skulle gjort om vi var friska. Men det förstärker bara min ledsamhet ännu mer, att vi är fast i det här. Att inte vi också får njuta. Istället sitter vi här ännu en gång, med tvn på och soffan inklädd i diverse försök till kräkskydd. 

Det vi nu hoppas på är att det är lindrigt, att det inte blir något mer. Så att vi kan ha den lilles kalas på söndag som tänkt. Även om det blir köpefika rakt igenom. Man ställer sig liksom inte och bakar om någon i familjen har magsjuka, hur gärna man än vill baka själv. Snälla, snälla, snälla, låt detta vara sista svängen nu!  

Fick dock höra att det nu är igång för tredje gången på förskolan, och jag måste medge att jag är nojig för att mini ska få det igen. Vi som ska kalasa för honom på söndag. Och vi hoppas så på att kunna genomföra det, och inte behöver skjuta upp det. Framför allt eftersom att vi inte vet om bebis vill ut tidigare precis som sin storebror. Vi vill att han ska få en egen speciell dag där vi firar honom, även om det är två dagar före den riktiga dagen. Så nu får vi bara hålla tummarna för att vi gjort bort alla baciller för den här våren(vi har ju bara bytt av varandra under två hela månader).

Jag har ju hållit mig på toaletten uppe och i vårt sovrum i en evighet känns det som, för att inte utsätta de andra för bacillerna. Jag är otroligt less på att ligga inne i sovrummet, men om de andra slipper så är det värt det flera gånger om. Hur mycket än kroppen protesterar. Jag har roat mig med att se 'päron i solen' på telefonen och målat i min målarbok. Och idag har jag rensat hela min mail på de över 7000 mejlen jag bara låtit ligga där. Men nu så ska jag vara for fight, bortsett från att jag har lite snuva kvar bara. 

Orkeslös är bara förnamnet. Har vid middagstid fått i mig ca 1,5-2dl hälsoyoghurt och några små klunkar vatten. Det är liksom vad jag lever på just nu. Och av att ha legat i sängen hela dagen så är nu foglossningen hemsk! Det positiva i det hela var ju att bebis inte ville ut än, tack och lov. 

Men jag vill bara få bli frisk och bli människa igen, få vara med min familj. Slippa säga att "nej, mamma kan inte följa med för hon är sjuk" eller "nej, jag kan inte komma ner till dig hjärtat för mamma har jättemycket ajaj i magen". Det är så jobbigt! 

Haha, nu har jag suttit och skrattat åt mig själv litegrann. Började kolla igenom lite magbilder som jag tagit på magen hittills. Mycket för att jag tycker att jag är så himla stor nu(är ju större än vad jag var med S) och ville kolla lite på när det egentligen började dra iväg. Och med tanke på att någon på jobbet när de väl fick veta det uttryckte det som att hon hade sett det redan i början av september(vilket jag inte kunde förstå faktiskt, för att det bara var ca en månad efter att vi hade plussat).

 

Så hur låg det till då? 

Kan säga som så, att jag hade inte mycket mage alls i vecka 20. Den var mest bara svullen innan det. Och varför personen tycktes kunna se det redan i september har jag nog ingen annan förklaring än att jag faktiskt gick upp i vikt när vi var på semester och gottade oss, vilket sedan fortsatte när vi kom hem. Men mellan v20 och v25 hände det mycket. Och nu är vi ju ytterligare 10 veckor längre fram + en massa vätska på det. Så mina fingrar är som korvar, mina fötter känner jag knappt igen och benen känns som trästockar. För att inte tala om att jag är svullen i ansiktet också. Men det får jag helt enkelt ta så här under upploppet!

Allt såg bra ut! Men det var ändå inte de vanliga tillkännagivandena bebis gjorde ifrån sig, även om hjärtfrekvensen visade på en väldigt krabat. Efter att ha legat på britsen i ca 30 minuter så kunde jag inte sätta mig upp själv, fogarna på vänster sida hade låst sig totalt. Jag kunde inte ens ställa mig förrän några minuter senare, och halta ut hållandes armkrok med J. Helt galet ont gjorde det! Men på väg till bilen släppte åtminstone det värsta så att jag kunde röra mig hyfsat okej. 

Väl på affären sedan så drog rörelserna igång ordentligt, så som jag är van. Så himla skönt! Dock har jag det fortfarande bekymmersamt i fogarna, men jag hoppas att det ska lugna sig under natten. Och vad otäckt det är när det lilla livet i magen skräms så! 

Men mig själv har jag knappt börjat med. Eller jo, jag har köpt hem det som behövts och sedan lagt det på ett och samma ställe. Har haft behovet av att köpa ett par mjukisbyxor till, men det har varit svårt att hitta i butik. Så idag beställde jag från h&m, så hoppas vi bara att de hinner anlända innan det verkligen bär av. Det som saknas är egentligen det ät och drickbara jag vill ha med, men ska väl köpa det i helgen tror jag. Så det mesta går ju att packa ner i en väska nu redan. 

Men det är inte lätt alltså! 

Så skulle han hämta den idag. Men så fick jag ringa hem honom vid halvfem för att jag hade ont och inte grejade att vara själv. Blaj alltså! 

Hur som haver så blir lilleman hemma med mig resten av veckan också, även om vi är 99% säkra på att det är förstoppning som orsakat detta efter sviterna från magsjukan i lördags(Han åt nämligen 2h efter incidenten utan problem och har så även gjort idag, dock i mindre mängd då han knappt får ur sig det bakvägen). Vi ska vara helt friska i helgen så vi kan göra roliga saker! Och på fredag ska vi fara och göra något annat än att se husets väggar, typ gå på ikea eller Mio.