Beslutsångest. Jag har hittat sparkbilen jag vill att S ska ha. En mintgrön retro sparkbil i plåt. Dessutom prisnedsatt 300kronor. Men jag hade inte tänkt att han skulle få någon förns han fyller ett. Julklappar till honom är liksom redan klart och så anser jag att han inte skulle kunna använda den än. Och tänk om någon annan köpt en annan sparkbil åt honom, känns ju lite overkill att ha två? För han har redan en sparktraktor med släp att ha utomhus som han fick i dopgåva. Men den är precis i den färgen och modellen jag vill, och priset är ju så mycket bättre när det är nedsatt. Köps den ska den ju bara stå och vänta ett par månader, men det kanske det är värt istället för att priset kanske blir högre igen? Veligt.

 

Åh, vad besviken jag blev nu. S slumrade till en snabbis och då passade jag på att titta efter sprayfärg från montana gold för att kunna göra om saker. Hittade de 5 färger jag ville ha och var SÅ nära på att klicka hem det. Men kom först på att kolla upp om de var giftfria (vill jag kunna spraya på bebis/barnpryttlar så känns det rätt viktigt). På själva produktsidan stod det ingen direkt info, men så började jag googla. Då fann jag några som skrev att de tydligen är jättegiftiga och cancerframkallande, så tråkigt. Känns alltså inte aktuellt med dessa över huvud taget längre. Men är sugen på att hitta någon giftfri färg, måla eller spray, i de rätta kulörerna så att man ändå kan göra om saker. Någon som har tips? 

 

Edit: Har nu hittat en färg jag tror skulle funka. Som alltså är giftfri. Martha Stewart Crafts. Dock lite dyrare och så är det målarfärg. Ska avvakta till senare och se hur det blir.

Snart är det första advent, lussebullarna med vit choklad ligger i frysen och jag har precis klickat hem 4 julklappar. Tycker det är skitsvårt att hitta något åt killar på 5-7 år. Men jag tror nog att det här ska kunna funka. :) Och så tycker jag att det är väldigt skönt att kunna beställa efter en del julklappar även om det tillkommer fraktkostnader och så(bensin och p-avgift kostar ju också liksom).Så nu har jag hunnit beta av exakt hälften då jag hade hunnit med några innan också. Det är så skönt om man är klar sista veckan innan julafton, eller bara har någon enstaka klapp kvar då så att man bara kan njuta istället för att irra runt med alla andra. Känns lite extra viktigt att bara kunna njuta och ta det lugnt i år då man har en liten också. :)

 

 

Ibland känner jag mig så besviken på hur en del människor runt omkring mig prioriterar. Att det ska vara sånt meck. Skittråkigt är det. Finns så många som jag vill umgås med betydligt mer än vad jag gör, men när vi knappt kan få ihop att ses en gång i halvåret så börjar jag helt enkelt att fundera. Det är sådana vänskaper som tar med än vad de ger, är det då värt det? Jag vill tro det. Men jag kanske är sjukt naiv på den punkten. Jag har svårt att vara superspontan på kvällstid numera då jag har en liten som har sina rutiner som man helst inte ruckar på allt för mycket, speciellt inte nu när han blivit så pass stor. Och så har det ju varit byggnadsförberedelser och byggnationer ända sedan i våras. Allt det gör ju såklart det hela liite svårare. Har ju typ tagit mig iväg på gymmet 7 gånger på 8 månader(okej de 6 månader som jag har fått träna efter förlossningen då, men ni hajar). Min "lediga tid" är ju mestadels dagtid och helger. Hur fasen ska jag lyckas slå knut på mig själv för att hinna med allt och alla jag vill hinna med? Önskar bara att när det väl hittas luckor och saker bokas in så blir det av också förutsatt att det inte kommer sjukdom emellan. 

 

Jaja, till något roligare. Idag var det sista tillfället på babysim. Så trist att det är över, men det har varit jättekul!! Och idag var lilleman en liten vilde i vattnet(om det var för att det var 4 veckor sedan sist pga lovuppehåll och sjukdom samt min rygg eller för att han vuxit är svårt att säga), men han var hur lycklig som helst. Ett riktigt vattendjur som verkligen älskar vattnet. Han har visserligen gillat det hela tiden, men just idag var det extra mycket. Det är det som gjort det så lyckat, att få fara och göra något med honom som är för honom och han bara älskar det. Vi får se om vi bokar in oss på fortsättningen eller om vi får se till på att bli duktiga själv på att ta oss iväg på badhuset, men bada måste vi fortsätta med när det är något som uppskattas så starkt. :)

Imorgon ska karln bort till på söndag, han ska vara med grabbarna. Som jag unnar honom det! Men jag är lite orolig över min kropp, min rygg. Hur kommer det att gå? För hittills har jag varit i behov av att kunna få avlastning vid middagstid efter att ha grejat hela dagen. Men vi måste prova, för jag vill verkligen att han ska få umgås med grabbarna. Kommer att åka ut till min syster med familj så lite avlastning har jag ändå möjlighet att få under dagen, och så ska vi baka lussebullar. 

 

Idag hade vi barnvakt ett par timmar då vi var iväg på en fin begravning och det var så härligt att fara för att hämta honom och han bara skrattade när han såg oss. Otrolig känsla! Sen satte han dock igång med sitt fake-skratt och det tyckte ju alla lät kul vilket gör att han fortsätter(såklart!). Men alltså, när hände det att min lilla spädis(okej, bebis) blev så stor att han lärt sig att fake-skratta? Låter sjukt kul när han gör det, han gör sig verkligen till. Fast det är ju klart att det är kul när man får respons på det, haha. Tiden går så fort!

Igår vid lunchtid så var jag ut till huset, de höll då på att lägga tegelpannorna på baksidan och pappa & läkta på framsidan. Så det blir nog klart idag. Nästa steg var att ta tag i taket över burspråket(de är tvungna att sänka byggställningen för det). Det är så kul att se framstegen!

 

Igårkväll så hade de möte på jobbet och vi(vi som är hemma och föräldralediga) var inbjudna att vara med under fikat. Så otroligt roligt att träffa alla! Vid tjugo över sex satte vi oss i bilen för att åka hem och lilleman somnade ju såklart. Trodde att det skulle vara kört att få isäng honom sen och att natten skulle bli kass. MEN jag fick fel. Visst det var liiite tufft för honom att somna om, men inte alls i närheten av vad jag hade räknat med. Och så sov han hela natten! Kan knappt minnas sist det var. Jag vaknade någon gång efter 4 av att han gnydde till när han vände sig och då insåg jag att han ju fortfarande sov och hade gjort hela natten, förbi den tiden då han brukar äta. Visst, vi fick göra morgon halvsex men vad gör väl det när man fick fleeera timmar i sträck. Synd bara att man inte kom isäng tidigare än vad man gjorde igår, haha. Vi är inte bortskämda med hela nätter, men de är rätt lindriga ändå om man ska lyssna till vad andra säger. En hel natt är LYX.

 

Men vad gjorde en tidig morgon när vi liks hade en morgontid att passa? Vi skulle infinna oss på banken klockan 8. Efter det så fick vi besök av en gammal barndomskompis som jag inte träffat på många, många år. Säkert 9-10 år sedan eller något. Bara haft lite kontakt via sociala medier på senare år. Så otroligt roligt det var att ses! Önskar man tog sig i kragen oftare och gjorde sådant.

Alltså WOW! Vilken händelserik sista vecka det har varit. För exakt en vecka sedan, på onsdagsmorgonen så klev vi upp tidigt, åt frukost och packade in oss i bilen med allt vad vi kunde komma att tänkas behöva under dagen. Och så körde vi ut till vår tomt och var väl på plats 07.10, och där stod första långtradaren med vårt hus, stora lyftkranen samt en hel drös med bilar tillhörande byggnadsarbetarna. Vilken obeskrivlig känsla, så overkligt att det nu äntligen var dags att sätta igång. Som vi väntat. Dock så krånglade det lite då de hade lastat på ytterväggarna lite galet så att de fick invänta en traktor som kunde komma och lyfta ur hela partiet(som var fastsatta i varandra) med sina "gafflar". Så de fick börja lite bakvänt med att lyfta ur gips och sådant och lägga på plattan, och det funkade ju det också. Hela dagen kändes det så surrealistiskt, häftigt, läskigt och otroligt. Är det där verkligen vårt hus som börjat komma på plats? Hela nedervåningen och mellanbjälklaget kom på plats under onsdagen och att kliva in där och se hur planlösningen kommer att bli, att stå innanför väggarna där vi kommer att ha vårt hem kändes SÅ stort! 

 

På torsdagsförmiddagen så packade jag och lilleman iväg oss igen för att vara där ute och se övervåningen komma på plats. Den och takstolarna. Det var nu man skulle komma att se ungefär hur stort huset verkligen är, och hur det kommer att se ut. Det är så häftigt! För stort är det, och det känns som att det ser ut precis så som vi hade tänkt oss och har sett på ritningar(det är ju alltid svårt att få en uppfattning endast från ritningar egentligen). Under fredagen så la de rote på taket och igår när vi var ut så hade de hunnit pappa3/4 av taket och satt läkt, satt vindskivor och hängrännor på den sida där de pappat och läktat klart. Så på fredag kanske de har hunnit med att lägga tegel om vi har tur. Och det ska bli grymt kul att se den dagen de plockar bort tandställningen (läs:byggställningen) runt huset, det är väl förns då man kan få den exakta uppfattningen om hur det faktiskt ser ut. 

 

Jag är bara så glad att kroppen hållit ihop någorlunda så att jag kunnat vara på benen och vara på plats för att se allt detta och faktiskt dokumenterat så att vi kommer kunna sätta in den här "resan" i fotoalbum.

 

 

 

 

Idag är det andra dagen som jag ligger hemma helt själv och försöker bli bra. Det känns aningen bättre men jag törs inte riktigt ropa hej ännu med risk för att det ska barka utför igen och besviskelsen sköljer över mig. Det känns så konstigt att inte kunna vara med min lilla familj så som jag vill. Idag har jag sånna muskelryckningar i högersidan av ryggen och det släpper bara inte, får se om det kan släppa när jag tar mig ut på min korta promenad(måste försöka röra på mig även om det är tufft). Just nu längtar jag bara efter att få må bra, att vi får återgå till vårt normala här hemma. Hade hellre varit dyngförkyld 2 veckor än att ha detta som nu pågått i 2½ veckor. Jag vill känna mig frisk, glad och positiv igen!