Dagens besök blev bara ett kvitto på hur rätt vi hade. Nog för att vi visste att han 6 dagar efter förra besöket hade gått upp 300g så gissade J på att han skulle ha gått upp ca 1 kilo på den här månaden. För det måste ju stagnera lite snart och han stabiliserar sig på en kurva. Han hade gått upp exakt 200g mer än J´s gissning. Han har gått upp 2,26kg sedan födseln, plus det lilla han gick ner i början. Men det är inte den enda kurvan som pekar uppåt. Han har även vuxit 10,2 cm på längden. Han väger snart hälften av storebrors vikt och är 26cm kortare. Vi tror att han kommer växa om, frågan är bara när det sker. Så det känns helt klart som att bebistiden går ännu fortare den här gången, och det är inte bara för att han är andra barnet. Han växer ju typ dubbelt så snabbt som storebrorsan gjorde. 

 

Vi har även börjat planera för dopet. Förra veckan bokades datum och tid in. Igår beställde jag äntligen inbjudningskorten och har börjat klura på vilken dekoration vi skall ha och vilket färgtema. S hade ju grön. Frågan är om vi ska välja samma nu eller om vi ska ta något annat. 

 

 

 

Morgonen efter bf gick både slempropp och vatten, jag som hade gissat att jag skulle gå minst fyra dagar över tiden om jag väl gick över. Tji fick jag. Tack och lov gick vattnet hemmavid, före förskolelämning och inte alls med samma explosion som med storebror. Hur det än artade sig ville förlossningen ha in oss för en koll klockan 14, för att se att det verkligen var vattnet. Men jag var bombsäker, jag kände igen känslan av hur det inte går att stoppa och det känns som att man kissar på sig gång på gång. Hade hur som helst bara starka sammandragningar/förvärkar vid det tillfället, ingenting som störde mig speciellt mycket. Drog det inte igång av sig själv under kvällen/natten så skulle vi morgonen efter bli igångsatta pga vattenavgången och infektionsrisken. Min syster kom och hämtade lilleman halvsju, för vi tänkte att det nog blir bäst så hur nu det än vill arta sig. Och vilken himla tur! För trettio minuter senare startade värkarna. Två timmar senare sa det bara pang och de var regelbundna med tre stycken på tio minuter. När J ringde förlossningen så trodde hon att det var för tidigt men att vi gärna fick komma in för en koll. Bara från dörren in till rummet hann jag få tre stycken. De kunde med andra ord säga på en gång att vi blir kvar. Sen höll det på sådär länge, och blev bara intensivare ju mer tiden gick. Och så drog "kamelvärkarna" igång, de med dubbla toppar. Så när jag vid 01.30 bad om epidural och väl fick det var det en enorm befrielse! Det var nog det bästa valet jag gjorde under "förarbetet", för den tig så in i helvete bra. Jag kunde till och med sova ett tag(2,5 centimetrar!). Så på morgonen ökades allt eftersom för att sedan resultera i en helt perfekt bebis. Långsmal, en hel del hår och med en navelsträng på 1meter. Vi han. Med att ha två barnmorskor, och den andra var bara SÅ bra. Var så skönt när hon kom in i rummet och det var hon som hade haft kollen om vattenavgången och skulle ha ringt oss på morgonen. Kändes bara så naturligt att hon tog vid. Peppande, lagom "hård" och förstående. Helt rätt person inne på min förlossning. Och J! Vilken klippa han var under hela tiden (även om han själv förminskar och förnekar det), jag hade aldrig klarat det utan honom! 

Vi fick plats alla tre på BB, vilket var så himla skönt. Och vi har fått en så lugn och snäll liten kille. Vi fick sova hela första natten från 23-07.30. Han är verkligen lugnet självt än så länge, vi myser och mår gott hemma med en stolt storebror som även passar på att testa mammas och pappas gränser litegrann. Fullt naturligt.  Så vi myser på i vår bubbla och lär känna vår nya familjemedlem. 

Så skulle han hämta den idag. Men så fick jag ringa hem honom vid halvfem för att jag hade ont och inte grejade att vara själv. Blaj alltså! 

Hur som haver så blir lilleman hemma med mig resten av veckan också, även om vi är 99% säkra på att det är förstoppning som orsakat detta efter sviterna från magsjukan i lördags(Han åt nämligen 2h efter incidenten utan problem och har så även gjort idag, dock i mindre mängd då han knappt får ur sig det bakvägen). Vi ska vara helt friska i helgen så vi kan göra roliga saker! Och på fredag ska vi fara och göra något annat än att se husets väggar, typ gå på ikea eller Mio. 

Men, vi har hunnit fira pappa/morfar en stund i förmiddags. Med lite blommor och en liten present. Är så tacksam för att han är just min pappa och minis morfar! 

Vi hade ett annat par på besök som åt middag med oss innan vi körde ner på stan och promenerade och tittade på alla bilarna. I år blev det dock en kortis då klockan hann bli så mycket. Tror vi var där en timme. Sen fick vi nytt besök när vi hade kommit hem, nu var det fotbollsmatch som gällde. En otroligt trevlig lördagskväll! Somnade inte förrän vid ettsnåret och just idag gjorde lilleman morgon tidigare än vanligt(06.10) vilket inte hör till vanligheterna numera. Men det har vi ju egentligen bara oss själva att skylla, för lite sömn alltså. Somnar man sent så kan man ju inte räkna med annat egentligen.

Och idag har vi en ljuvligt fin söndag med toppenväder! Jag och lilleman gick en morgonpromenad utan vagn på en timme(sträckan var dock inte lång), och sååå mysigt det var. Kändes som att hela byn hade sovmorgon då det inte var speciellt många ute förutom vi. 

Vi har surrat, lekt, utflyktat, sjungit och dansat runt midsommarstången, nattat barn, skrattat massor och ätit en massa gott. En underbar midsommar på alla de sätt och vis! 

Min nacke har blivit aningens lite bättre, det går att vrida mer och mer än om det gör ont. Så det känns positivt! När det var som värst igår kunde jag inte ligga ner, inte luta mot ryggstöd, inte vrida huvudet mer än ca 1 centimeter åt höger och knappt använda högerarmen för att det strålade ända upp i nacken. Så det har hänt mycket på ett dygn ändå. :) 

Extra kul var det att komma hem och se huset. Att de nu börjat med innertaket på nedervåningen, gjort förberedelser för badrum nere samt hade lagt golvet i badrummet uppe. Idag gjordes väggarna i badrummet uppe, så alla ytskikt är klara där. Inom 1,5 vecka kan det nog vara så att ytskiktet även är klara i badrummet nere. Plus en massa annat också förstås då slutbesiktning är om 31 dagar. 

Direkt efter så for vi och besiktade bilen. J har varit orolig för att den inte ska gå igenom och jag har varit förhållandevis lugn. Dock hann jag börja noja för att han sa det så många gånger. Hur det gick? Tydligen satt ena halvlyset fel!? Då har det alltså gjort det även på förra besiktningen. Men vi hade tur, han som besiktade bilen var snäll och satte om det och ställde in det rätt. Annars hade vi fått ombesiktning. För allt annat såg bra ut. Jag vet inte varför han gjorde oss den tjänsten egentligen, om det var för att jag var tjej och han trodde att jag hade försökt själv samt hade en unge hängandes på armen eller om det bara var generositet har jag ingen aning om. Men otroligt snällt! 

Idag är det andra dagen som jag ligger hemma helt själv och försöker bli bra. Det känns aningen bättre men jag törs inte riktigt ropa hej ännu med risk för att det ska barka utför igen och besviskelsen sköljer över mig. Det känns så konstigt att inte kunna vara med min lilla familj så som jag vill. Idag har jag sånna muskelryckningar i högersidan av ryggen och det släpper bara inte, får se om det kan släppa när jag tar mig ut på min korta promenad(måste försöka röra på mig även om det är tufft). Just nu längtar jag bara efter att få må bra, att vi får återgå till vårt normala här hemma. Hade hellre varit dyngförkyld 2 veckor än att ha detta som nu pågått i 2½ veckor. Jag vill känna mig frisk, glad och positiv igen!

 

 

Annars då? Jamen förkylningen vi alla haft börjar ge med sig och jag och S har försökt vara ute lite i alla fall för att få lite frisk luft, och så har jag passat på att fota honom lite när det fortfarande finns färger kvar och innan det blir regnigt igen.

 

Alltså, älskade goa lillgroda! För några dagar sedan upptäckte han sina egna fötter och sedan dess hålls de i många gånger och mycket varje dag. Det är så otroligt sött! Och vi förundras hela tiden över allt som sker(fast att vi vet att det händer hur mycket som helst under första levnadsåret) och J säger ofta att jag har en sådan rolig tid framför mig nu när det händer saker titt som tätt och får vara med på det då jag är hemma med honom. Det är så sant så. Det är självklart att det varit roligt ända sedan start, men det är nu det händer saker från dag till dag och man sitter där med ett stolt leende och tårar i ögonen när man minst anar det. Han är inte en liten spädis längre(tänk att han till och med varit en prematurkille), nu är han en bebis, det är bara att inse. Fantastiska unge! ♥

 

 

Förutom stressen över dopet så har vi varit på minisemester och bott på hotell 2 nätter. Med utsikt över havet från vårt hotellrum som låg på 4:e våningen. Helt underbart att ha fått spendera massor med kvalitetstid med min lilla familj utan bygge och annat i tankarna. Vi hann med att vara på stranden där lillen fick doppa fötterna i havet för första gången, han rörde inte en min, så det var nog väldigt uppskattat. Vi har promenerat runt campingen på kvällarna, frossat i bbq-buffé, frossat i oss hotellfrukost, shoppat kläder till oss alla tre, med mera. Så torsdags när vi rullade hemöver så var vi väldigt nöjda. Så otroligt mycket värt att få dessa dagar tillsammans då den här semestern minst sagt varit lite speciellt med extrem värme och garagebyggnationer. Är så glad!

 

 

 

 

I fredags hade vi vår årsdag. Att det redan gått 6 år, 6 fantastiska år. Vi har haft så mycket roligt under dessa år och nu har vi en fantastisk och underbar son samt ett hus på gång. Världens bästa sambo/partner(och pappa!). Som jag älskar dig!  ♥ ♥

 

Aldrig någonsin har jag varit med om en bebis som är dum, elak eller taskig. De är små, oskyldiga och oförstörda. MEN, de kan vara hungriga och skrika för att de vill ha mat. Eller de kanske har ont någonstans. Har en prutt som sitter på tvären som de måste "skrika ut". De kanske inte har gjort nummer två i blöjan på närmre en vecka. De kanske är sjuka. Kanske att det är för varmt ibland, eller att de är så övertrötta att det är svårt att komma till ro. Alla är dom olika, men ALLA är snälla, oskyldiga och oförstörda. Man kan istället fråga om de mår bra(som vi frågar våra nära och kära som kan föra sig egen talan), om de sover eller vad det nu än må vara.

 

"Han ä så snäll, han slåss int." om sin lillkusin. (Uppmärksamma, lilla förnuftige kille vad klok du är!)

"Nej, tänk så härligt!! Tänk om det alltid var så, att man aldrig lärde sig det där med att slåss,

vad bra det hade varit." sa jag.

 

Det är ju precis så! Han är snäll, han gör inte en fluga förnär, han säger inga taskiga saker åt någon, han är världens gladaste när hans signaler tyds rätt, han får komma upp i någons famn och någon som pratar med honom. Oskyldig och oförstörd. Det finns ju ingen, INGEN som är så snäll som just bebisar!

 

Sitter och kollar igenom lite graviditetsbilder som jag inte hann med innan S kom och heller inte hunnit sätta mig med tidigare. Jisses vad overkligt det känns att se mig själv med den där magen, men jag kommer ihåg hur mysig den var och alldeles lämpligt stor. Jag kommer ju ihåg allt, men det är den där känslan man hade som är svår att greppa såhär i efterhand. Det som jag skulle ha ägnat ytterligare en månad åt(bara njuta av magen och att må bra som gravid) egentligen om lilleman inte hade haft så bråttom ut. Nu är han 3,5 månad och natten till måndag var första natten som han sov hela natten, jag kände mig så utvilad när vi väl klev upp. 

 

Det är ett annorlundare liv vi lever nu jämfört med förut. Tidigare var vi bara två, vi jobbade och vi tränade tillsammans flera dagar i veckan och hade massor med dötid tillsammans att bara slå på en film bland annat. Nu är vi 3, med den mista i totalt och självklart fokus. J jobbar och så håller han på med husbyggnationen och försöker träffa folk så ofta det går. Jag tror jag har sprungit 4 gånger, och då var två av dom med barnvagnen(känner ingen panik kroppsmässigt, men det är så skönt att röra på sig efter all tid som jag spenderar i soffan med lilleman). Det är knappt vi hinner eller ens orkar se klart en film nu för tiden, men det rör mig inte i ryggen. Jag är hellre med sonen och karln och bara gör det vi gör. Den här tiden är nu, sedan kommer nästa och jag vill fortsätta njuta. Det är bara liiite svårt att trycka in min kreativa sida mitt i allt det här, haha. Men några mössor och haklappar har jag sytt, samt påbörjat vimplarna till dopet och ritat skisser på möbler jag vill göra/göra om till huset som vi får se om de kommer kunna bli verklighet eller förblir just skisser.