Svårt att bestämma mig.
2015-06-30 Har tänkt att köpa nya sneakers. Mina gamla favoriter som tjänat mig i ett par år är galet slitna och har gått hål i. För tillfället använder jag mina löparskor och det känns inte jättekul. Dock tycker jag att marknaden är ganska futtig nu gentemot för ett par år sedan. Nu är det mestadels rena träningsskor det finns. Så efter att ha funderat en hel del, sökt på nätet och varit och kollat i butik så står det mellan ett par Nike air Max eller Nike air force.
Önskar väl egentligen att jag kunde köpa båda, de ena i vitt och de andra i något med lite färg. Men de är ju inte tvärbilligt att köpa båda. Jag vill bara att de ska vara sköna och passa till jeans likväl som de ska vara lite finare än vanliga springskor. Tror jag får packa in mig och mini i bilen efter mellis och köra förbi stadium helt enkelt för att glutta ännu en gång. Och ja, det är snåltarmen som gör mig velig när det gäller ett par skor för över 500 kronor.
Semesterhelg.
Igår var det wheels. Förut var det alltid givet att det var festligheter av något slag denna dag. Men med barn går man göra en lightvariant. Så gjorde vi i år, precis som förra året. Vi kan inte låta bli när vi båda tycker att det är en rolig tillställning och gillar atmosfären.
Vi hade ett annat par på besök som åt middag med oss innan vi körde ner på stan och promenerade och tittade på alla bilarna. I år blev det dock en kortis då klockan hann bli så mycket. Tror vi var där en timme. Sen fick vi nytt besök när vi hade kommit hem, nu var det fotbollsmatch som gällde. En otroligt trevlig lördagskväll! Somnade inte förrän vid ettsnåret och just idag gjorde lilleman morgon tidigare än vanligt(06.10) vilket inte hör till vanligheterna numera. Men det har vi ju egentligen bara oss själva att skylla, för lite sömn alltså. Somnar man sent så kan man ju inte räkna med annat egentligen.
Och idag har vi en ljuvligt fin söndag med toppenväder! Jag och lilleman gick en morgonpromenad utan vagn på en timme(sträckan var dock inte lång), och sååå mysigt det var. Kändes som att hela byn hade sovmorgon då det inte var speciellt många ute förutom vi.
Semestertider.
Om några timmar går pappan i den här familjen på semester! Känns så härligt att få vara alla tre så mycket mer för ett par veckor. Och man kan väl säga att vi firade in semestern med att köpa en ny bil. Fast det skedde igår. Dock får vi inte hämta den förrän om två veckor då de skulle byta ett ryggstöd samt göra en service på den."
Det är en nygammal bil med andra ord. En betydligt nyare än båda bilarna vi har i dagsläget men ändå begagnad. Samma märke och modell, men nyare årtal. Vi har väl kanske snöat in på Toyota? Men de funkar bra för oss. Den var iallafall väldigt mycket skönare att köra än de vi har, det märks att de är gamla även om de funkar kanonbra.
Hur som helst längtar jag tills att vi på måndagmorgon kan fika frukost tillsammans alla tre utan att J måste skynda iväg till jobbet innan jag och lilleman ens kommit ner från övervåningen.
Hjärtat i halsgropen.
Lille S älskar att klättra och utmana ödet. Men att gå var inte lika lättsamt att släppa helt. Han klättrar på allt som går att klättra på och har så gjort ett tag. Han har dock haft rätt bra koll på sin kropp. Men från sina första steg till att släppa helt tog det 2,5 månad. Han kunde gå längre sträckor, stanna upp, sätta sig försiktigt ner och även vända. Men valde att inte göra det. Ibland visade han vad han kunde för att halvtimmen senare totalvägra att ens ta ett litet steg. Men när det för två veckor sedan(på lördag) lossnade helt så gick han som om han gjort det i flera månader. Han har aldrig tvärstupat, har han ramlat har det varit för att han halkat pga en socke som sitter snett eller snubblat på en sandhög eller grästuva utomhus. Två dagar senare så bara fattade han att man inte måste resa sig mot möbler. Och när han sitter eller när han snubblat och tittar på oss för att han vill ha hjälp och vi säger "ställ dig upp, då kan du ju gå" så gör han precis det.
Summan av kardemumman är att det tog lite längre tid innan han tordes släppa spärren helt, men när han väl gjorde det så har det gått som en dans.
Vad som värre är, är att han klättrar och utmanar på det viset istället. Och idag ramlade han för första gången på ett sådant sätt att det gjorde så fruktansvärt ont i mammahjärtat. Lilla unge vad du skickade upp mitt hjärta i halsgropen! Om jag bara hade hunnit en halvmeter till så hade jag hunnit fånga upp dig och vi hade sluppit det där fallet. Men efter en liten paus med mys och närhet så var du upp och tänkte klättra igen, och med 1177 som lugnat neg mig så kändes allt mycket bättre. Älskade, underbara lilla unge! 💕
Att göra kroppen glad.
Googlar lite. På barngympa här i stan. Vet att det är i tidigaste laget. Men ville ha koll på om det är från 2 eller 3 års ålder. Är ju alltid bra att veta innan. Vill absolut att S ska aktivera sig på något sätt, det gör kroppen glad. Och på den här sidan stan verkar det vara från 3 år, så än så länge är det lång tid kvar innan det är dags för något sådant.
Har ingen koll riktigt på vad det finns mer än barngympa(typ bamsegympa) och dans. Så det är ju bra att börja utforska i tid så att man har koll på vad som finns när det väl är dags.
Midsommar i goda vänners lag.
Dyngtrött. Det är vad jag är ikväll. Vi har landat hemma efter en fantastisk midsommar i goda vänners lag. Sex vuxna och fem barn i åldrarna 6 månader - 4 år. Och fantastiskt väder fick vi minsann, första riktiga sommarvärmen. Det hade man aldrig kunnat tro innan. Robert kastade sig i det elvagradiga havet, brr.
Vi har surrat, lekt, utflyktat, sjungit och dansat runt midsommarstången, nattat barn, skrattat massor och ätit en massa gott. En underbar midsommar på alla de sätt och vis!
Sluta blåås!
Jag är fortfarande frusen och har då varit inomhus i 2 timmar sedan vi kom hem från öppna förskolan fär det var sommaravslutning. Denna jäkla blåst alltså! Måttligt less den. Hade det inte varit för den då hade det ju faktiskt varit rätt okej ute. Även om vi inte har någon sommarvärme. Att S ska måsta använda skaloverall i mitten av juni? Jag själv försökte mig på att ha skinnjackan, kan ju säga att jag ångrar mig. Det var för kallt. Så nu har jag legat och surfat på alla klädbutiker i stan för att se vad de har för andra sommarjackor att erbjuda. Haha! Köper jag en så blir det väl varmt så att jag aldrig får använda den. Men det skulle vara väldigt överkomligt!
Pumpkinpall.
Har plockat fram ytterligare lite grejer. Bland annat till lillemans rum, grejer som väntat flera månader nu. En grej fick han i dopgåva utav min faster med familj. Två grejer är sådant jag köpt efter att ha bestämt basfärger i hans rum. Det var två små väskor - gröna med stjärnor, samt en pumpkinpall.
Den där pallen är så söt i sin lilla storlek för små minimänniskor, och med en uggla på. Mini blev hur nöjd som helst över pallen! Han skulle sitta flera gånger om. Vände jag den upp och ner så vände han tillbaka den för att sätta sig igen. Det är bara så otroligt synd att den är så instabil. Hur den nu kan vara gjord på det viset, den är ju ändå gjord för barn. Eller? För aldrig att man skulle kunna ha en sådan som endast prydnad i ett barnrum, barnen vill ju använda sina grejer. Vi får helt enkelt hålla uppsikt.
Sommartider hej hej!?
Pausar ett slag för ryggens skull. Den har börjat protestera lite så jag försöker lyssna innan det brakar åt fel håll.
Snart midsommar, vilket innebär familjetid i några extra dagar. Lite försmak på semestern som J gå på en vecka senare. Även om mycket av semestern kommer bestå i att jobba hemma så har vi ändå varandra nära, får äta måltider ihop och kommer finvädret kanske vi kan pausa ett slag för att fara till badstranden eller så. För än så länge känns värmen långt borta, tyvärr.
Varning för långt inlägg.
Ibland förundras jag över hur föräldrar agerar. Får barnen göra vad som helst? Vars drar de gränsen? Ska jag kliva in och be barnet göra si eller så? Blir föräldern till barnet arg då?
Kanske ska börja från början. Vi var på öppna förskolan i eftermiddags, 0-6 år. Och det var barn i blandade åldrar och lagom många. Det är två föräldrar som är där med sina två barn var. Den enas var rätt mycket far på men för den delen inte stökiga, skrikiga eller så. Medan den andra hade lite mer högljudda barn, men inte alls jättehögt i början. Men efter en stund blir den äldre allt mer högljudd. S tyckte att hen var väldigt intressant och mitt under lek själv höjs bara rösten mer och mer till att bli skrik. Föräldern säger då "måste du vara så högljudd?". Barnet reagerar inte ens, sänker inte ljudet alls och föräldern går där ifrån. Jag tar då med mig S och går där ifrån vi också, för att fika.
Efter fikat så leker vi vidare. Likaså det högljudda barnet, men nu har det tillkommit ytterligare ett barn. Så de jagar varandra, skriker, kastar leksaker utan att bry sig. Föräldrarna? Ja, vars faan är dom? Jo, den ena står i hallen och pratar med någon annan och den andra sitter i köket och dricker kaffe och tjattrar med sin kompis. Jag känner hur irriterad jag blir, och ser hur andra föräldrar tittar på just dessa barn. Till slut grejar jag inte mer och vi går in i ett annat rum där ljudet är mer humant.
Helt ärligt nu, när man är på öf så är det föräldrarna som har ansvar för sina barn. Man kan inte låta dom fara omkring och skrika hur som helst när det är flera andra barn och föräldrar. Vet man om att man har ett barn som lätt blir uppe i varv och extremt högljudd så sättet man sug INTE i ett annat rum där man har noll uppsikt. Sådär låter det inte på förskolor annars, för att där är det personal som har ansvaret under dagarna och det tillåts inte att man får fortsätta att bete sig sådär. Man säger till, och funkar inte det så får man komma på en annan aktivitet som kan bryta mönstret.
Vi orkade inte stanna under sångstunden pga detta. Behöver jag ens skriva att både jag och lilleman var dyngtrötta båda två när vi kom hem så att vi gick och la oss när klockan var nästan halvfyra. Sen vi kom ut i tystnaden har jag haft huvudvärk.
Visst! Jag hade kunna säga till antingen barn eller uppmärksamma föräldern, men vafan jag jobbade inte och jag tycker ju att varje människa ska ha lite vett på hur man gör på sociala mötesplatser.
Sommar?
Vars är sommaren och värmen? Det är så kallt! Svårt att begripa att vi snart gått halva juni utan att ens få ett smakprov på vad som komma skall. Jag hoppas att midsommar i år blir bättre än förra året!
Smoothie, en bra & god start på dagen!
Min nacke har blivit aningens lite bättre, det går att vrida mer och mer än om det gör ont. Så det känns positivt! När det var som värst igår kunde jag inte ligga ner, inte luta mot ryggstöd, inte vrida huvudet mer än ca 1 centimeter åt höger och knappt använda högerarmen för att det strålade ända upp i nacken. Så det har hänt mycket på ett dygn ändå. :)
Dålig nattsömn.
Vad störigt det är när man sover dåligt, fast att man är jättetrött. Igår målade jag lite på garaget just över tre timmar innan jag sedan gjorde mig klar för att fara ut och äta med jobbet. Tog ica på hemvägen och var hemma precis efter tio, dyngtrött. Och så har jag sovit så ytligt inatt och snurrat massor. Höll faktiskt på ramla ur sängen en sväng också, haha!
Jaja, ny dag och nya tag. Kan inte riktigt bestämma mig för dagens göromål. Fara på öppna förskolan eller in till stan och titta på studenterna.
Edit(kl:11.00): Jag skulle inte ha skrivit något. Direkt efter sträckte jag på mig och fick nackspärr. En hemsk sådan. Kunde knappt resa mig upp ur sängen, men till slut så. Och så kunde jag inte vrida huvudet något åt höger, åt vänster gick det men det kändes inte bra det heller. Slopade då båda funderingarna, jag kommer aldrig orka lyfta i och ur vagnen ur bilen och så skulle jag aldrig ha hunnit till öppna förskolan då tempot blir rätt mycket långsammare. Väckte S kvart i åtta och åtta kom J hem för att massera nacken åt mig så att det skulle lätta en aning iallafall. Vilket det gjorde, jag kan vrida några grader åt höger iallafall. Surt! Men jag hoppas det ger med sig snart iallafall.
Krokodil.
Jag är inget fan av att vara gräsänka på fredagskvällar. Även om jag ju är ledig varenda dag så är helgerna för mig heliga. Familjetid tillsammans, att sedan få vara på tu man hand när lilleman lagt sig och inte behöva känna att man måste gå och lägga sig i tid(läs: 22). Men ibland är det ju som det är och jag tycker faktiskt att det är otroligt långtråkigt, även om jag försökt sysselsätta mig från typ 13-20 idag.
Annars fick jag hem en mössa åt S idag, mini rodinis med krokodilprint. Den är SÅ fin. Har läänge velat ha både mössa, jacka, onepiece/tröja med samma print. Men de är ju inte tvärbilliga, och då jag har funderat i flera månader kunde jag till slut inte hålla mig och slog till på det billigaste alternativet. Tänker mig att det blir skönt att inte ha en svart mössa de varmare dagarna så det blir ju lite win-win där. 😊
Höstplanering.
Har suttit i två telefonsamtal för att "reda upp" hösten. Det är inskolningsbiten och jobb det handlar om. Och nu tror jag att vi är på det klara med vad som gäller. Låg nämligen och grubblade igårkväll när jag skulle sova, vilket ju är svårt att lägga åt sidan när man väl börjat. Bestämde mig då för att ringa och höra mig för och så idag och då kunde jag somna på en gång.
Det känns så både ochalltihopa. Det kommer att bli bra, det är jag övertygad om. Och jag längtar ju faktiskt lite tills jag får börja jobba. Men samtidigt så känns det jättekonstigt. Men det är nog mest för att man inser hur kort tid det är kvar av föräldraledigheten innan "verkligheten" drar igång, en helt ny och främmande vardag för oss. Jag hoppas att det ska funka att jobba heltid som tanken är, vi får prova några månader för att sedan utvärdera och se om det krävs någon ändring eller inte.
Träning.
Ikväll har jag fått rulla ut soptunnan för första gången förvtömning under morgondagen. En sån där grej som man gör när man bor i hus. Och det blev som en liten påminnelse om att vi faktiskt bytt boende nyligt, att man liksom reflekterade över det.
Har varit och tränat andra passet för i veckan och det kan ha blivit så att jag körde en aningens för hårt. Men jag håller tummarna, för det var roligt! Den här glädjen för att träna har jag inte känt sedan innan ryggen krackelerade, dvs i september då jag typ just hade kommit igång och börjat träna lite igen. Det är fortfarande på rehabvis men jag känner mig mer motiverad och en aningens starkare. Kanske framförallt för att dalarna gällande ryggen varit mindre djupa på slutet. Men än törs jag inte ropa hej, hur gärna jag än vill. Framförallt för att jag vill börja löpa och kunna köra varje muskelgrupp hårdare. Känna mig piggare och starkare är något jag längtar efter!
Tandläkarstolen.
Har spenderat förmiddagen på öppna förskolan. Jag gillar tisdagar när vi är friska. Det är alltid så trevligt att fara dit och lilleman gillar stället jättemycket. Vi har precis cyklat hem och S har lagt igen sina blå.
Om ett par timmar väntar tandläkarbesök för mig. Känns ap-jobbigt! Men det måste göras. Försöker se det som "egentid" för att det ska kännas lite lättare, men det är svårt. Försöker blicka framåt istället till ikväll då vi ska på vårt första föräldramöte på förskolan(introduktion) och får träffa flera av de andra föräldrarna. Tycker helt ärligt att det ska bli kul.
Förskolekoll.
Idag har vi varit och hälsat på på lillemans blivande förskola, det var kul att se sig runt lite. Och lilleman gav en fet okej-stämpel tror jag. Han var otroligt nöjd och glad och ville helst inte vara i famnen. När vi stod precis innanför hallen på storbarnsavdelningen så smet han och den treåriga pojken (som också var och tittade) in på avdelningen och satte sig och lekte. Helnöjda! Sixten blev inte så nöjd på mig när han inte fick stanna kvar när vi skulle cykla hem i regnet, han protesterade och böjde sig som en banan. Känns kul att han gillade det just nu, även om det inte säger något direkt om hur det kommer att gå i höst. Det kan ju hända mycket innan dess.
Bland annat detta fick följa med hem, kunde bara inte låta bli dem!
Innan middagen åkte vi och shoppade lite, ett par stövlar och lite kläder. Och så laddade jag upp för att fara och träna efter middagen. Jag var peppad! Och det gick faktiskt bra, fast att jag utmanade ryggen lite hårdare. Nu hoppas jag bara att den inte ska braka samman i efterhand så att jag kan fortsätta på den nivån. Då kanske jag kan finna träningsglöden igen? 😊