När jag städade ur min låda i byrån i vardagsrummet(är ju lätt hänt att man bara slänger ner saker huller om buller med jämna mellanrum så att det blir en enda kaotisk röra) så hittade jag lådan som min telefon låg i när jag köpte den. Den har bara legat där och skräpat i snart 3 år. Och när jag då fann den kom jag på att jag ju faktiskt kunde göra en söt liten "låda" av den så att den faktiskt kan användas till något då den ju är i ganska stabil kartong. Den var ju inte så snygg från början med en bild på telefonen samt en del text(glömde fota innan). Dagen innan så hade jag ju köpt nytt presentpapper på lagerhaus som jag gillade väldigt mycket. Så jag tog ur "lådan" innan jag klippte ut en lämplig bit och så limmade jag fast det runt om och klippte sedan till kortsidorna för att få till ett snyggt och jämnt resultat. Valde att behålla själva lådan helsvart, som den var. För att göra det lättare att dra ut lådan så gjorde jag hål och satte fast ett snöre. Den rymmer faktiskt en del, jag la i mina promakers. Kommer bli perfekt att ha på framtida kontoret i huset, ser ut som att den skulle kunna vara köpt. Eventuellt kommer jag att ha mina promakers i, eller sygrejer.

 

Alltså, älskade goa lillgroda! För några dagar sedan upptäckte han sina egna fötter och sedan dess hålls de i många gånger och mycket varje dag. Det är så otroligt sött! Och vi förundras hela tiden över allt som sker(fast att vi vet att det händer hur mycket som helst under första levnadsåret) och J säger ofta att jag har en sådan rolig tid framför mig nu när det händer saker titt som tätt och får vara med på det då jag är hemma med honom. Det är så sant så. Det är självklart att det varit roligt ända sedan start, men det är nu det händer saker från dag till dag och man sitter där med ett stolt leende och tårar i ögonen när man minst anar det. Han är inte en liten spädis längre(tänk att han till och med varit en prematurkille), nu är han en bebis, det är bara att inse. Fantastiska unge! ♥

 

 

Den där när den där veckan återkommer och man tycker att det är både bra och jobbigt. Bra för att kroppen är igång igen men jobbigt för att det ska göra så ont i början. När man varit utan det i ett helt år så har man nästan glömt bort att det ska komma åter, och hur ont det kan göra. Just det där med att behöva ha ont är ju inte alls kul. För mig var det en fis i rymden att vara gravid(bortsett från två små blödningar), det gjorde aldrig ont och just därför var det lindrigare att vara gravid istället för att ha just den här veckan. Helt ärligt så älskade jag att vara gravid, jag mådde så oförskämt bra att jag nästan skämdes över det när andra frågade hur jag mådde. Hormonerna kom aldrig och spökade för mig heller, så jag var helt som vanligt fast tjockare(J´s beskrivning). Visst jag blev osmidig och otymplig i slutet, men vad gjorde det? Jag önskar att alla kunde få uppleva det så som jag gjorde.

 

Så nu är kroppen nästan helt återställd. Vikten är på det normala, om än med en dallrigare mage. Den där veckan är tillbaka. Nu är det bara att återfå brösten till sina egna och att de inte är som ett vandrande och portabelt skafferi längre innan kroppen är återställd igen.

Förutom stressen över dopet så har vi varit på minisemester och bott på hotell 2 nätter. Med utsikt över havet från vårt hotellrum som låg på 4:e våningen. Helt underbart att ha fått spendera massor med kvalitetstid med min lilla familj utan bygge och annat i tankarna. Vi hann med att vara på stranden där lillen fick doppa fötterna i havet för första gången, han rörde inte en min, så det var nog väldigt uppskattat. Vi har promenerat runt campingen på kvällarna, frossat i bbq-buffé, frossat i oss hotellfrukost, shoppat kläder till oss alla tre, med mera. Så torsdags när vi rullade hemöver så var vi väldigt nöjda. Så otroligt mycket värt att få dessa dagar tillsammans då den här semestern minst sagt varit lite speciellt med extrem värme och garagebyggnationer. Är så glad!

 

 

 

 

Alltså vafan, hur klantig får jag vara? Varför har jag inte beställt doptårta direkt vi bokat in datumet? VARFÖR? Kan inte begripa att jag skjutit på det in i det sista, dopet är ju ändå nästa helg. Så idag tog jag tummen ur och packade ner den lille i babyskyddet och begav mig till Ulla´s. Och så har det sommarstängt tills på måndag! Fan. Om jag kommer inrusandes där på måndag, hinner de då ens med min beställning på 30 bitar tårta? Vad gör jag om de säger nej? Har till och med suttit och kollat på recept för att eventuellt försöka ge mig på det själv i värsta fall, jag som aldrig gjort dessa tårtor innan. Och hur ska jag hinna det samtidigt som jag ska hinna införskaffa det sista som behövs samt baka lite smått och gott med en liten som kräver sin tid. Det är banne mig så att jag får skämmas! Och jag kommer väl få en hel drös gråa hårstrån på köpet innan det här är i hamn.