100,4%

En dag över tiden. Men jag börjar se slutet. Igår gjorde kroppen det tydligt att något skulle komma att ske snart. 

Imorse blev det ännu tydligare, när slemproppen gick. Nu vet man ju aldrig när det bär av ändå, men det händer ju något iallafall. Snart kommer vi att få träffa vår lilla ärta! 

Men J är nog mer övervänt än mig. Det trodde jag knappt kunde ske. Han tycker det känns som att vi gått fem veckor över tiden. Vi har ju gått en månad längre än sist, så det är ju inte så konstigt att han känner så. Jag känner en spänning och enorm längtan, men känner mig inte alls sådär "övertids-knäpp" som man hör att många blir. Sen är det ju helt klart lite nervöst, förlossning snart. En förlossning som vi inte gjort tidigare. 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback