Ärtan.

Ärtan har anlänt och redan hunnit bli tre dagar gammal. Det är banne mig svårt att ta in att han är vår, att vi nu är en familj på fyra. 

Morgonen efter bf gick både slempropp och vatten, jag som hade gissat att jag skulle gå minst fyra dagar över tiden om jag väl gick över. Tji fick jag. Tack och lov gick vattnet hemmavid, före förskolelämning och inte alls med samma explosion som med storebror. Hur det än artade sig ville förlossningen ha in oss för en koll klockan 14, för att se att det verkligen var vattnet. Men jag var bombsäker, jag kände igen känslan av hur det inte går att stoppa och det känns som att man kissar på sig gång på gång. Hade hur som helst bara starka sammandragningar/förvärkar vid det tillfället, ingenting som störde mig speciellt mycket. Drog det inte igång av sig själv under kvällen/natten så skulle vi morgonen efter bli igångsatta pga vattenavgången och infektionsrisken. Min syster kom och hämtade lilleman halvsju, för vi tänkte att det nog blir bäst så hur nu det än vill arta sig. Och vilken himla tur! För trettio minuter senare startade värkarna. Två timmar senare sa det bara pang och de var regelbundna med tre stycken på tio minuter. När J ringde förlossningen så trodde hon att det var för tidigt men att vi gärna fick komma in för en koll. Bara från dörren in till rummet hann jag få tre stycken. De kunde med andra ord säga på en gång att vi blir kvar. Sen höll det på sådär länge, och blev bara intensivare ju mer tiden gick. Och så drog "kamelvärkarna" igång, de med dubbla toppar. Så när jag vid 01.30 bad om epidural och väl fick det var det en enorm befrielse! Det var nog det bästa valet jag gjorde under "förarbetet", för den tig så in i helvete bra. Jag kunde till och med sova ett tag(2,5 centimetrar!). Så på morgonen ökades allt eftersom för att sedan resultera i en helt perfekt bebis. Långsmal, en hel del hår och med en navelsträng på 1meter. Vi han. Med att ha två barnmorskor, och den andra var bara SÅ bra. Var så skönt när hon kom in i rummet och det var hon som hade haft kollen om vattenavgången och skulle ha ringt oss på morgonen. Kändes bara så naturligt att hon tog vid. Peppande, lagom "hård" och förstående. Helt rätt person inne på min förlossning. Och J! Vilken klippa han var under hela tiden (även om han själv förminskar och förnekar det), jag hade aldrig klarat det utan honom! 

Vi fick plats alla tre på BB, vilket var så himla skönt. Och vi har fått en så lugn och snäll liten kille. Vi fick sova hela första natten från 23-07.30. Han är verkligen lugnet självt än så länge, vi myser och mår gott hemma med en stolt storebror som även passar på att testa mammas och pappas gränser litegrann. Fullt naturligt.  Så vi myser på i vår bubbla och lär känna vår nya familjemedlem. 







Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback