Annars är det rätt lugnt, lillebror är fortfarande världens lugnaste och jag försöker lära mig hur ofta han äter, hur mycket tid jag har på mig när han väl ätit innan det är dags igen. Jag tycker att det börjar jämna till sig något. För det var väldigt olika tidigare. Och så kämpar vi med att få honom att faktiskt rapa. Men trots lite gasig mage gör han inte mycket väsen ifrån sig mer än lite knorrande ibland. 

Jag är så glad och tacksam, tänk att jag fått två fantastiska ungar. Något jag aldrig tagit för givet att jag skulle få, men som jag upplevde en rädsla över att inte få vara med om. Nu har vi två skatter och det är oslagbart! 💛💚