Stoppa tiden.

Tiden går så galet fort! Att jag för en vecka sedan låg på förlossningen med täta värkar är svårt att begripa. Att vår minsting blir en hel vecka gammal imorgon. Försöker insupa spädis-tiden allt vad som bara går, för den går ju galet fort. 

Men så mycket man glömt av sedan sist som man påminns om nu. Känslostormarna som attackerar en, oroligheten och en viss känsla som kommer i kroppen specifikt under amningen. Bland annat. Imorgon ska vi på första BVC-kontrollen så det blir skönt att prata av sig lite samt se viktökningen som bara måste ha skett med tanke på allt ammande. 

Näe, nu är det tack och godnatt för idag! 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback