Idag gjorde jag så sista arbetsdagen. Och när jag skulle hem och kollegorna och alla barnen kom och kramade mig hejdå så kom tårarna. Så stod jag där och grät inför barngruppen, för att jag blev så himla rörd och för att jag kommer att sakna hela gänget. Sen att man har extra hormoner i kroppen gjorde ju inte det hela lättare direkt. Jag antar att barnen funderade senare på varför jag grät. Men jag ska förhoppningsvis hinna hälsa på en gång iallafall innan den här bebben är ute.