Mentalt.

Mentalt så har jag börjat försöka ställa in mig på förlossning nu. Med tanke på hur allt skedde så plötsligt sist så känner jag att det verkligen kan ske när som helst. Har varit orolig över att föda för tidigt den här gången också, men eftersom det inte fanns någon särskild anledning till det sist så finns ju heller ingen förklaring till varför. Och om jag nu är orolig, då är det väl bättre att jag ställer in mig på att det är så det kommer att bli? Det är lite så vi börjat resonera. Allt som är längre tid än sist kommer bara att kännas som bonus. 

För vi vill ju uppleva allt det där normala också. Värkar, att inte behöva bli snittad, få amma från dag ett, få ligga på BB med vår bebis, slippa bo på sjukhus i över två veckor etc. MEN! Skulle det bli så, då klarar vi det också. 

Med alla dessa tankar, förra förloppet i bagaget och en tanke om allt som ska vara fixat innan dess så känner jag mig lite stressad. Och ändå har jag inte förmått mig ta tag i det än. Det är egentligen att tvätta upp alla bebiskläder i dylikt, fixa iordning spjälsängen och packa BB-väskan som ska göras. Så jag ska köra första maskinen med minikläder idag! Så är det bara. 

Bebismagen för 1,5 vecka sedan. 




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback