Det dör förbannade träsket håller oss fast.
2016-03-10 Det är svårt att vara positiv nu. Dagen började så himla bra, efter en usel natt. Vi vaknade sju av väckarn och sen var det bara att beta av morgonsysslorna då jag och mini skulle på koll hos barnmorskan före förskolan. Vi var dit och allt såg bra ut, bortsett från järnet den här gången. Det kanske beror på magsjukan, jag vet inte, men nu börjar jag med järntabletter iallafall.
Magen växer iallafall och frodas, än om det bara var 1cm sedan förra gången(hon trodde att ärtan kanske börjat sjunka ner, och att magsjukan kanske hjälpt det på traven lite). Det tror jag med, för nu börjar jag allt känna tryck neråt lite oftare och med ömma ljumskar.
Lämnade mini på föris och hann typ bara hem innan jag fick ett samtal om att han åkt på magsjuka. S U C K ! Det är fan inte sant. Igen!? Jag blir så frustrerad över det hela, att han måste åka på den äckliga sjukdomen igen, att vi är kvar i det förbannade sjukdomsträsket och att vi måste ställa in uppgjorda planer ännu en gång. Det måste vara någon som inte håller sin unge hemma de timmar man ska vara hemma efter senaste symptom, någon som tycker det är okej att "fuska" på den biten, och det gör mig rent utav ledsen och arg.
Det är fantastiskt vårväder ute, och alla visar det ju såklart via sociala medier. Vilket jag nog också skulle gjort om vi var friska. Men det förstärker bara min ledsamhet ännu mer, att vi är fast i det här. Att inte vi också får njuta. Istället sitter vi här ännu en gång, med tvn på och soffan inklädd i diverse försök till kräkskydd.
Det vi nu hoppas på är att det är lindrigt, att det inte blir något mer. Så att vi kan ha den lilles kalas på söndag som tänkt. Även om det blir köpefika rakt igenom. Man ställer sig liksom inte och bakar om någon i familjen har magsjuka, hur gärna man än vill baka själv. Snälla, snälla, snälla, låt detta vara sista svängen nu!
Tur att han är en tapper krigare vår son, helt otroligt duktig!
Trackback