Olikheter.

Idag fick vi in i näst sista graviditetsveckan (förhoppningsvis). Och jag tycker det är så fascinerande hur pass två graviditeter kan skilja sig åt. Nu när bebis både ligger rätt och stannat inne i magen längre så får jag uppleva grejer som jag aldrig fick uppleva förra gången. Som när man sitter på toa och så plötsligt hugger det till i ljumsken samtidigt. Eller nu när den lilla sjunkit ännu längre ner så att det känns som att jag behöver gå på toa en gång i timmen. Eller att få en karatespark rakt på revbenen, att det är trängre där inne när man fått gå längre, hur det kan kännas som att liten killar en på insidan av magen. 

Dels var S en rätt lugn bebis i magen. Men det kan ju höra ihop med hur han låg, att det var rätt trångt när han inte var nere i bäckengången över huvud taget. Den här krabaten ligger mer "rakt". Det är rätt häftigt att ha fått uppleva det på olika sätt. Och jag är så tacksam och glad över att ha fått uppleva det ännu en gång, trots krämpor som ibland är väldigt frustrerande och hämmande. Hämmande både för mig och resten av familjen. Det finns bra dagar och så finns det sämre dagar, och vi får försöka fokusera på de bra. 

Komsi, komsi nu ärtan! Vi längtar efter dig. Storebror bad mig idag öppna magen och ta ut bebis, nu. 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback