Sagt och gjort. En aningen lättare den här gången, då valet stod mellan Bugaboo och Emmaljunga, de andra hade vi redan slutat bort. Och när vi väl var i butik var det 10% på alla vagnar, vilket inte är fy skam då det är en dyr och kostsam affär. Hur som haver lyckades vi besluta ganska snabbt för vad det fick bli, och det känns otroligt bra. Den förstnämnda. Lättare att lyfta in ensam, tar mindre plats i bil om man så vill och lättstyrd. Max 8 veckor tills att den är hemma, och det hela känns plötsligt ännu verkligare. Tänk att vår lilla kille här hemma snart blir storebror! Dags att börja leta upp alla bebispryttlar snart kanske. Och den här gången ska jag packa BB-väskan långt i förväg! 

Som idag, när jag beställde hem snutte till ärtan. Jag har även hunnit skriva ihop en lista för saker som ska i BB-väskan(mer än vad jag hann med S). Jag har även hunnit fundera på vem det är som bor där inne i den trånga enrumslägenheten. För vi har verkligen ingen aning. Vi försökte ta reda på kön, mest för S skull. Det skulle bli lättare att benämna som lillasyster/lillebror. Men den lille ville verkligen inte visa.

Om man ska utgå från graviditeterna så skiljer dom sig en hel del. De ytterst få sakerna jag hade med S har inte alls inträffat(än iaf) och det som känts med ärtan kände jag aldrig med S. Så frågan är ju om det beror på olika kön, eller bara på två väldigt olika individer. 

Kanske inte helt optimalt heller när vi hade tänkt börja beta av listan "att fixa innan ärtans ankomst" som innefattar sängfix till mini, beställning av syskonvagn, en del andra inköp, boa med mera. Men vi får köra på sen helt enkelt! Lyckades bestämma mig för snutte iallafall såhär mitt i snorandet.

Sedan dess har jag mest grämt mig. Försökt hitta åt någon som slipar möbler som man inte kan ta isär till skivor, funderat på om vi ska sälja iväg den och köpa en annan. Fast jag vet ju att den kommer bli jättefin om den väl blir klar. Det har bara tagit emot ännu mer att göra det som gravid, samtidigt som vi behöver den ännu mer för att bebis ska överta spjälsängen. 

Nu har J lovat att hjälpa mig med slipningen, se till att vi får den klar. Speciellt nu när vi bara har ca 3 månader på oss. Och när hans föräldrar lånat en bättre slipmaskin, som bu även vi ska få låna. Så jag hoppas att det inte ska krångla på tok för mycket för honom. 

Så nu ska jag alltså bestämma vilken färg sängen ska bli. Vit eller ljusgrå. Vilken färg som är bäst och helst mest miljövänlig. Samt måttbeställa madrass då vi inte har någon som passar i sängen. 

Jag håller mina tummar för att det ska gå hela vägen in i mål nu! 

Vi hade en fin nyårsafton med fullt hus. För ett par år sedan hade man nog inte kunnat gissa att det skulle se ut just så här på nyårsafton. 3 par, 5 kids i åldern 1-4,5år och ännu ett på väg. I vårt hus. Det var såklart ett högt tempo och en lite osynkad måltid, som det ju lätt blir tillsammans med barn och deras olika rutiner. Men vi hade så grymt trevligt! Och det tror jag att barnen också hade, de höll igång till 22.30 hela högen med glada miner och utan protester vid läggning. 

 

De som var kvar vid tolvslaget, sov som stockar genom alla fyrverkerier och när J sköt pommac-korken i taket(tur vi inte hade gipstak där, för då hade det blivit hål. haha!). Det var nog första året som vi inte hade några egna fyrverkerier, utan gick ut och gluttade på alla andras i blåsten och halkan. Att sedan få krypa till sängs vid tvåsnåret vad grymt skönt för den här gravidkroppen! Och så hoppades vi på mycket sömnn då den lille somnade sent. Men första uppstigningen var 5, och sedan 6. Då lyfte jag in honom till oss i hopp om att få mer sömn, men det är inte det lättaste att få en envis liten kille att somna om på ett ställe där han aldrig annars sover. 1,5 timme tog det. Men då fick vi ju sova vidare från 07.30-09.45. Så det var det värt alla gånger, för oss allihop. För vilken härlig förmiddag vi haft!

 

Vi är snart redo att välkomna vår nya familjemedlem, som gärna får stanna minst 14 veckor till inne i magen för att växa till sig och så att vi hinner fixa med lite grejer innan. (Bland annat beställa syskonvagn). Annars hoppas och tror jag att det är året som vi kommer ta tag i att fixa inredningen hemma, göra iordning i nästan alla rum iallafall. För det har vi skjutit på. Sedan hoppas jag mest på att min kropp håller ihop lite bättre än slutet på 2014 och större delen av 2015, och att jag då även kan bygga upp mer muskler för att hålla ihop bättre och få känna mig stark och pigg(trots eventuell sömnbrist). Och familjetid, kvalitetstid tillsammans, det är ju givet att det vill jag ha mycket av!

Det var ju inte såhär vi skulle inleda julledigheten, med sjukdom. Förra veckan drog mini en magsjuka, halva natten mellan torsdag och fredag så bytte vi sängkläder och badade/duschade vi. Så första luciatåget på förskolan fick vi hoppa. Tack och lov blev han bra utan att falla tillbaka. Och i onsdags så kände jag mig krasslig plus att den lille var kraxig och väldigt hostig, så vi stannade hemma i hopp om att bromsa ett utbrott. Mitt på dagen fick han dock feber. Så magkänslan om att han inte var sig själv stämde med andra ord. Och igår var slemhostan än värre tills han lyckades få upp slemmet. Plus att det då hade tillkommit virusprickar på kroppen hans. Bara till att stanna hemma veckan ut alltså. Sen startar julledigheten. 19 dagar ska vi ha tillsammans, jag och mini, så nu hoppas vi bara på att få bli helt friska innan jul och att det får fortsätta så hela ledigheten. 

 

Med tanke på sjukan som dök upp i veckan så hade vi inte hunnit överlämna pedagogernas julklappar. Det, plus att vi behövde hämta hem lite grejer från förskolan gjorde att vi tog oss en snabb vända dit imorse. Och mini blev arg för att han bara fick sitta i vagnen och inte gå in och leka som vanligt. Det om något är ett tecken på att han verkligen trivs där! Och trivs han, så trivs vi. 

Så jag får se idolfinalen och mysa med magen min på egen hand. Och nu är det inte bara en degmage jag ska mysa med, utan det ligger faktiskt en liten minimänniska där inne. Lilla ärtan som är i vecka 22 just nu. En liten som buffar och har sig, det är så mysigt! Dock har jag foglossning, vilket jag aldrig hade förra gången så det är ju såklart lite frustrerande. 

Annars är det riktigt sunkväder idag, regn och blåst. Önskar så att det vore snö istället! Till den tråkigaste delen av det? Det blir ännu tydligare att vi kommer behöva göra om hela vår gräsmatta. Så sjukt ledsamt! Allt såg så lovande ut inför nästa sommar där i början, att vi hade betat av alla stora projekt samt skulle få njuta av en grön gräsmatta. Nu kommer det vara enjordåker ännu en gång och det känns så frustrerande att allt jobb med den gick åt pipsvängen. Tack och lov att vi har altanen åtminstone! Men hellre att gräsmattan gick åt fanders än målningen av huset. Den kommer bara behöva bättras på i springor vilket bör gå fort. 

Fick sova en natt tillsammans med minimänniskan, efter ett uppvaknande på kvällskvisten. Han brukar alltid sova i sin egen säng så det var otroligt mysigt, speciellt det lugna uppvaknandet på morgonen. Han har fått sig lite kortare hår också då jag inte kunde hålla mig längre. 

Grymt mysigt att få en sådan här helg tillsammans efter att pappan i huset ju var bortrest förra. Nästa helg hoppad vi att dom är friska så att vi kan aktivera oss lite mer. 

Men, vi har hunnit fira pappa/morfar en stund i förmiddags. Med lite blommor och en liten present. Är så tacksam för att han är just min pappa och minis morfar! 

Vi har inte bokat in speciellt mycket, vi ska göra det vi känner för. Så idag var vi och hälsade på pappa(morfar) och sedan tig vi en kortis in till stan. Annars har vi bara myst på hemma. 

Annars har bilen vi köpte i somras bestämt sig för att krångla, under däckbytet. SÅ frustrerande då vi verkligen behöver två bilar. Vi samåkte en dag och det löste sig väl hyfsat, men att fortsätta så dag efter dag skulle vara otroligt jobbigt. Tack och lov kunde mamma och pappa låna ut en av sina bilar, den lilla. Och det kändes underbart när bilbarnstolen gick in, då vi inte har den minsta direkt. Snarare den största. Nu ska vi bara lyckas greja detta någon vecka till. 

Annars har vi haft en fin helg. Spontant kvällsbesök i fredags, göra lite lättsamma ärenden tillsammans och sälja blåen(bilen jag körde tidigare), slappat, shoppat lite(bland annat pyjamaser åt mini som växer på) och byggt ena farstubron. Känns extra bra att vi hann detta i helgen då det vankas cykelfest nästa helg. 

Förra veckan beställde jag hem en vinteroverall åt mini(hoppas bara storleken blir bra!) samt ett ullunderställ, igår köpte jag en begagnad extraoverall. För några veckor sedan köptes fleecekläder. Förra årets vintermössa passar nog fortfarande skulle jag tro,vinterhandskar i årets storlek fick han i julklapp förra året och idag beställde jag vinterkängor. Jag börjar på tro att vi har hela vintermunderingen klar. Förutom halskrage. Ska bara inhandla fler tjocksockar och ett par handskar till ifall att det blir en blöt vinter. Skönt att ha bockat av det mesta! 

Sedan var det dags för läkarn att göra sitt. Kolla utvecklingen till att börja med(med en del tillhörande test). Kan han stapla klossar? Kan han rita med kritor? Säger han några ord? Förstår han mer än vad han pratar? Kan han hämta något man ber honom om? Ja, ja, ja, ja och ja. Det lyssnades på hjärta och lungor och det fick han för S också. Sedan sa han att det var dags för sprutan, att jag skulle hålla fast och han sticker. 

Och tro inte på tusan att ungen min mest är intresserad och fascinerad av vad som händer!? Han sitter bara och iaktar, helt avslappnad och säger inte ett pip. Helt tyst! Direkt efter kastar han bort snutten och börjar leka igen. Jag är så galet imponerad!! Det jobbigaste med hela besöket var tydligen att han inte fick stanna kvar hos doktorn och leka, för när vi skulle gå kom protesterna. Haha! Underbara lilla unge!

När vi blickar tillbaka så inser vi att det hunnits med mycket på 3,5 månader. Till att börja med så flyttade vi in. Sedan har huset och garaget målats 3 varv(1 grund och 2 täck), en gammal betongplatta har kapats och flyttats, altanen har byggts, fem ganska stora björkar har tagits ner och stubbarna tagits upp. Vi har gjort en uppfart, grävt för och planterat en 37 meter lång häck, tomten har jämnats till och matjord har kommit ut, samt att otroligt mycket massa forslats bort. Både björkris och sand. Och gräs sår vi ju snart. Förutom det så har vi tänkt hinna bygga två farstubroar, en utanför huvudingången och en utanför tvättstugan. Det är årets måsten. Sedan kommer vi börja kapa upp veden från de fem björkarna.

Och tänker man på att vi tagit paus i två veckor under semestern när vi var på en tripp i Sverige. Och att vi gjort allt detta med ett barn som under den här tiden var mellan 1-1,5 år. Tänker man på det så är vi väldigt nöjda med vad vi lyckats med. Och allt detta jobb med rätt stora projekt kanske gör att vi får njuta mer nästa år. Visst kommer det finnas grejer att göra då också, men kanske inte riktigt lika stora projekt. Vi hoppas det iallafall! 

Annars har ju inskolningen gått så himla bra! Och han tycker det är jätteroligt där, så vi hoppas att den här senaste svängen inte ska ha sabbat något. För på tisdag är jag tillbaka på jobb efter mer än 1,5 år hemma och då vill vi att allt ska funka. För både minis och vår skull. 

Morgonutflykt när den är som bäst. Med dessa två. Utflyktsmålet är inte superviktigt bara vi får göra det tillsammans, utan att den ena jobbar på för fullt hemma. Just imorse cyklade vi ner till älven ett stenkast bort och tittade på forsen samt spanade efter fiskar. Sedan passade vi på att leka i lekparken och cykla förbi kossorna på hemvägen. Det krävs egentligen ganska lite för att ha en mysig förmiddag. Lite frukt och familjen så klarar man sig mycket långt. Men då har ju vi en otrolig tur att få bo på ett sånt här ställe, med närhet till djur och natur.

I helgen var det dags för storkalas, 12 stycken 30-åringar som skulle firas. Mellan 50-55 pers(och tre bebisar) utklädda efter temat film och tv. Riktigt roligt! Och trodde det skulle vara tröttsamt här hemma igår, men icket. Vi åt frukost innan vi gick ut och började jobba med att sätta häcken. Och vi hann sätta alla 37 meter innan dagen var slut, sjukt skönt att det är bortgjort.