Jag är trött, men jag vet att jag skulle behöva ta mig själv i nackskinnet och
ge mig en rejäl spark i baken så att jag tar mig iväg för att träna. Det är så
att jag vill träna idag men är egentligen helt slut efter att ha fått sova för lite
inatt. Men jag har ju åtminstone ca 40minuter på mig innan jag måste ha
bestämt mig och eventuellt gett mig själv en redig spark.

Och jag som trodde att jag knappt skulle få in något jobb i veckan, hur var det med det egentligen? Jo, jag la mig. Kunde inte somna, det var så att det kändes för ensamt och tomt eftersom J inte låg vid sidan om. Vred och vände mig ett bra tag innan jag till slut somnade vid ettsnåret. Ja, cirka halvsju imorse fick jag samtalet: "Kaan du jobba idaag eller har du redan fått in något?". Självklart var ju givetvis mitt svar. Det har varit en hel del ståhej och grin eftersom det var i princip alla på avdelningen idag, inte lika få som i fredags. Många som har varit sjuka var tillbaka och då var det ju extra kul förstås.

Sen är jag ju en sån som tycker om att busa en del med ungarna och inte bara vara en tråkfröken direkt, och det sliter ju på orken det också. Nu kör vi även punktmarkering på ett barn också så att det blir ganska mycket om man ska hålla koll på det samtidigt som någon annan gör sig illa eller dylikt. Jag tycker att det är kul att jobba som jag gör, men det sliter även på krafterna och gör mig mer trött vissa dagar än andra, mestadels beroende på sömn och sedan barnens skyhöga energikrafter.

Jaja, kan ju lägga mig en kvart tjugo minuter och sedan känna efter hur jag vill göra,
därefter höra om jag skulle kunna få ta bilen också annars så funkar det ju lik förbajat
inte.