Midsommar.

Midsommarhelgen var då passerad för i år. För tredje året i rad var vi i Gullvik på campingen tillsammans med goda vänner. 6vuxna och 6barn med ett 7e på bakning. Vi hade inte samma fina väder dom förra året, men vi fick då åtminstone inte regnet på oss heller. Det var minst sagt dimmigt och för en del andra campinggäster var det nog på mer än ett sätt. För på natten, när jag vaknade för att amma vid 04.25 hörde jag att det var några som var ute och gick, mest troligt på väg hem till husvagnen/stugan/tältet. Stora lilla killen var minst sagt nöjd och tyckte det var väldigt jobbigt att lämna tillbaka husvagnen då han trodde att det var hans nu. Så det var lite sorgligt att vinka hejdå till den.

Men turligt nog blir de ju snabbt glada igen de små liven. Det finns ju så mycket som de tycker är underbart roligt. Idag högtryckstvättade jag altanen, och hade sagt att hans plaskpool inte får komma fram förrän det är gjort. När han då märkte stt jag började bli klar så hade han gått till garaget och hämtat den och sedan släpat den med hela vägen upp på altanen. När sådan handlingskraftighet visas efter att man har lyssnat utan problem så är det bara att hänga på, så idag blev det poolplask minsann.


Vikt.

Jätteviktigt. Eller? 
Inte jätteviktigt med själva vikten i sig. Men jag skulle gärna vilja komma ner i startvikten. Främst för att inte behöva köpa en helt ny garderob. Jag har inte mycket som passar just nu och det gick ju an i början, men nu är det mest frustrerande. Det ska passa och vara amningsvänligt. Så det är inte lätt att hitta passande kläder. 

Med S gick jag upp 11kg, vilket var väck tre veckor senare. Men då tror jag att sjukhusvistelsen hjälpte på traven med all oro, icke utsvävande kost och enorma pumpande. Och så var jag rätt tränad(för jag kunde träna hela graviditeten) vilket säkert hjälpte till. Den här gången gick jag upp mer, ganska mycket mer. 19kg(en hel del bara i vätska). Och inte alls tränad, för att kroppen strejkade. Men jag har ändå lyckats tappa 13,3kg utan att egentligen ha gjort något alls. Så jag får väl ha lite tålamod och börja promenera lite oftare. Det ska gå, men det behöver inte ske till imorgon. Jag har ju ändå burit ett barn ännu en gång. 

Ibland blir det bara upp och ner.

Jag skulle lägga mig tidigt idag. Det gick inte så bra kan man säga. J skulle få fara ut och åka rullskidor och jag skulle rodda båda kidsen varav nattning av den stora skulle ske. 

Den stora var jättetrött och den lilla hade ont i magen. Den stora höll sig lugn när den lilla skrek och när den lilla blev lugn och somnade så körde den stora igång att testa sig mor. Som alltid när han blir övertrött. Så först kom vi inte upp på hans rum förrän 40 minuter senare än den tänkta tiden, sen tog det 1,5h till. Jag kände mig helt slut efteråt(mycket pga värmen ute som gör att det är galet varmt inne också) men ville inte gå och lägga mig förrän jag fått sitta själv en stund. Så här sitter jag nu och strax är klockan lik förbaskat 23. Ja, men då siktar jag på imorgon istället! 



Sex veckor.

Det blir glesare och glesare mellan gångerna här inne. Men det är nog lite så det kommer vara nu. 

Idag blir minstingen redan 6 veckor gammal. Helt galet vad fort det gått! Och han växer ju så att det knakar. Under dessa veckor har han gått upp 1,5 kg + lite till samt vuxit ca 7cm på längden. Har får i sig gott om käk kan man säga. När vi var på BVC sist så sa sköterskan direkt hon såg honom "vad har du gett honom?" För att hon med ögonen kunde se att han vuxit på sig bra. Det är så roligt att det finns så mycket olikheter på våra söner, vilket det ju var även redan i magen. Lugnet däremot, det har dom båda två. 

Idag var S hemma med oss, vi skulle på "äventyr"(som S börjat säga). Vi skulle på kosläpp. Och likt förra året var det pissväder med ett konstant regnande. Men vi packade ihop oss och klädde oss varmt och tåligt direkt efter frukost. Jag visste ju vilken gegga det skulle vara där borta så jag tog med singelvagnen till S, lillebror skulle få åka bärselen jag köpte i förrgår. Och det gick faktiskt otroligt bra! Även om vagnen knappt behövdes under den 1,5h vi var där. Kändes lite extra roligt när en annan mamma gick ikapp oss med sitt barn på väg mot parkeringen som var imponerad över att jag var där själv med en pyttis och en tvååring i regnet och geggan. Men när äldre kiddot verkligen gillar djur så underlättar det så sjukt mycket. Vi tittade på suggorna, klappade kalvar & kvigor & kossor innan själva släppet och det är så otroligt roligt att se lyckan i sitt barns ansikte. Som när han blev slickad på av en stor kossa och inte ens blir rädd, han fnittrar och säger att den pussade honom och vill gå nära, nära och klappa. Men jisses så trötta vi var efteråt alla tre! 






Tiden.

Tiden rullar på så vansinnigt fort. Imorgon blir vår lilla kille en månad gammal. Jag kan knappt förstå vars tiden tar vägen. Han känns inte alls sådär pluttig längre, han har ju ändå vuxit 5cm och gått upp strax över 1kg(+ de 115g han gick ner) så det kanske inte är så konstigt att jag upplever det så. 

Annars då? Väggen i garaget är klar, det ska bara upp lite lister. Hela gräsmattan är gjord på nytt där vi ändrat lut och sått om, eller J jobbade galet mycket med det i helgen. Vi har köpt utemöbler som kommer om ca 1vecka. Vi har bestämt vad vi gör på midsommar och en del av J's semester. Och jag har gått den längsta promenaden på jag vet inte hur länge, igår gick jag och hämtade S på föris och totalt blev det 5,78km. Känns så härligt att kroppen pallar det. 




Härliga försmak av sommar.

Älskar känslan av lördag på en torsdag. Det är fantastiskt att få vara allihopa hela dagarna lite extra länge. Får passa på att njuta lite extra då de stora killarna åker iväg på eget äventyr nästa helg. 

Och vilken härlig dag det varit! Fantastiskt väder med skön värme. Och så har det varit så mycket annat att vi inte hunnit med att tömma diskmaskinen förrän efter middagen. Besök gånger två, amning, handling inför helgen, målning i garaget, bakning, dammsugning och matlagning. Och imorgon ska vi försöka ta oss iväg och titta på utemöbler, så att vi inte blir utan hela den här sommaren också. Har spanat in lite olika via nätet, så jag har sett ut några olika som vi ska spana kite extra efter och på. 



Sunshine.

Vi har fantastiskt vårväder ute, en riktig försmak på vad som komma skall. Började längta efter midsommar igår och att vi ska hyra husvagn. Vi får se hur det blir. Vi har avvaktat planeringen på den biten då vi inte vetat hur bebis skulle vara(skulle han ha kolik är det ju inte superkul att campa). 

Nu är det inte mycket kvar på skiljeväggen i garaget, det ska slipas och målas. Annars ska hela gräsmattan göras om i helgen. Så himla surt att det inte blev bra när vi gjorde den i höstas, vi som gjorde den då för att ha en färdig gräsmatta hela den här sommaren. Men istället blev det fel. Blir spännande hur vi ska lyckas hålla S från att gå där sen. Men den här gången hoppas jag att det blir bra. 

Räta ut.

Idag ska jag till sjukgymnasten. Fast att jag längtat efter att få räta ut ryggen i flera veckor så tycker jag att det är lite gruvsamt. Mest för att jag knappt kan ligga på mage (amningen sätter käppar i hjulet för det) och jag vet inte vad de kan tänkas ha för lösning till det. 

Och att vi ska lyckas få till matintaget på lillebror så att han inte blir hungrig under tiden jag är där inne och J är ute och går med kidsen i vagnen. Jag hoppas det kommer klaffa galant iallafall. 




Livet.

Igår fick S fara på förskolan igen, efter att inte ha varit där på 2 veckor. Jag var lite orolig för hur lämningen skulle gå. Han hade pratat om det i flera dagar, att han ville dit och att han saknade kompisarna. Men så just innan vi skulle fara sa han att han ville vara hemma. Men då han fick ta precis den tid han behövde vid lämning, utan en stressad mamma, så gick allt kanon. Han hade haft en toppendag. Så idag skulle han minsann på "jobbet" igen(förskolan). 

Annars är det rätt lugnt, lillebror är fortfarande världens lugnaste och jag försöker lära mig hur ofta han äter, hur mycket tid jag har på mig när han väl ätit innan det är dags igen. Jag tycker att det börjar jämna till sig något. För det var väldigt olika tidigare. Och så kämpar vi med att få honom att faktiskt rapa. Men trots lite gasig mage gör han inte mycket väsen ifrån sig mer än lite knorrande ibland. 

Jag är så glad och tacksam, tänk att jag fått två fantastiska ungar. Något jag aldrig tagit för givet att jag skulle få, men som jag upplevde en rädsla över att inte få vara med om. Nu har vi två skatter och det är oslagbart! 💛💚





Gick rasande fort.

Jag har premiärat i mina vanliga jeans i helgen, kändes smått overkligt. Har nog varit möjligt tidigare också, men har avvaktat av bekvämlighetsskäl. Men att få börja använda sina vanliga kläder känns stort. Lite mer valmöjligheter liksom. 

Helgen har bara gått så himla fort. Och då har vi hunnit med att hämta och installera nya soffan uppe, sälja de gamla som stod där, kört iväg ett lass skrot på återvinningen, påbörjat skiljeväggen i garaget, haft besök och bara myst. Men det är väl därför det gått så fort också. 


Dagsvilan.

Idag har jag varit hemma med båda kidsen själv för första gången. Var lite nervös igårkväll, för att det skulle bli kaos. För att den lilla skulle vilja äta hela tiden och den stora skulle se sin chans till bus. 

Men det har gått över förväntan. Det svåra var mitt på dagen vilan. Den stora var övertrött efter en tidig morgonuppstigning och den lilla blev hungrig. Där kom buset och en låst mamma. Lite mer än en timma senare än vanligt slocknade den stora och sedan slocknade även den lilla och jag. 2,5h senare vaknar jag och en kvart senare väcker jag den stora. Tiderna och rutinerna blev lite kaiko så här första gången. Men jisses vad den stora varit på bra humör efter att ha lyckats sova så länge. Då känns det som en fis i rymden att det inte riktigt blev som det brukar. Och det är bara att försöka hitta nya knep för att få rutinerna att fungera, gör det kommer att ske många fler gånger att det bara är vi tre hemma. 




Suck.

Åh, känner mig så besviken. Vi har fått reda på de "nya" tiderna som kommer gälla för femtontimmars efter sommaren. På riktigt känns det skit. Tidigare har man fått välja på den förskolan, men det ska man inte längre få göra för att det kommer vara så många femtontimmarsbarn. Så nu kommer det vara  3h/dag som gäller ist för 5h/dag 3 dagar i veckan. Först och främst så bor vi en bit bort och jag kommer då ta bilen mer än vad jag hade planerat och för det andra har jag en känsla att det kommer bli tufft för storebror. Han kommer uppleva det som att han blir avbruten hela tiden. Förut har jag alltid sagt att de som har det systemet endast har det för att de hoppas att folk inte lämnar sina barn alls. Men vi får väl se hur det går. Jag hade såklart hoppats på en helt annan utgång av det hela. 

Stoppa tiden.

Tiden går så galet fort! Att jag för en vecka sedan låg på förlossningen med täta värkar är svårt att begripa. Att vår minsting blir en hel vecka gammal imorgon. Försöker insupa spädis-tiden allt vad som bara går, för den går ju galet fort. 

Men så mycket man glömt av sedan sist som man påminns om nu. Känslostormarna som attackerar en, oroligheten och en viss känsla som kommer i kroppen specifikt under amningen. Bland annat. Imorgon ska vi på första BVC-kontrollen så det blir skönt att prata av sig lite samt se viktökningen som bara måste ha skett med tanke på allt ammande. 

Näe, nu är det tack och godnatt för idag! 

100,4%

En dag över tiden. Men jag börjar se slutet. Igår gjorde kroppen det tydligt att något skulle komma att ske snart. 

Imorse blev det ännu tydligare, när slemproppen gick. Nu vet man ju aldrig när det bär av ändå, men det händer ju något iallafall. Snart kommer vi att få träffa vår lilla ärta! 

Men J är nog mer övervänt än mig. Det trodde jag knappt kunde ske. Han tycker det känns som att vi gått fem veckor över tiden. Vi har ju gått en månad längre än sist, så det är ju inte så konstigt att han känner så. Jag känner en spänning och enorm längtan, men känner mig inte alls sådär "övertids-knäpp" som man hör att många blir. Sen är det ju helt klart lite nervöst, förlossning snart. En förlossning som vi inte gjort tidigare. 

0,7% kvar.

Mini ville lägga sig en timme tidigare för dagsvilan, vilket han också fick. Så runt 12 borde han senast vakna, då ska vi iväg på en minitripp för lunch och presentinköp. Jag måste försöka röra mig utanför huset, även om kroppen inte riktigt vill det. Men för mitt inre mående kommer det göra gott. 

Nu har jag sett att en som var beräknad dagen efter mig fick sin son inatt. Blir lite avis på att de redan har sitt pyre hos sig, vill träffa ärtan NU. Eftersom jag har som mest sammandragningar/förverkar kvällstid så blir jag lika chockad varje morgon att det inte kickat igång ännu. Men jag vet ju att det kan dröja ett par veckor till. Så även om jag vill att ärtan ska komma ut pronto så försöker jag även se det positiva i att det dröjer någon dag till eller mer. Mer tid tillsammans med S som då inte behöver dela uppmärksamheten med någon. För den tid som är nu kommer ju inte att komma tillbaka. Känns kanske lite extra viktigt just nu då han för första gången är lite mammig, han känner ju på sig att det är förändring på g han också även om han inte vet vad det innebär ännu. Jag hoppas innerligt att ärtan kommer vara hyfsat lik sin storebror, att h*n inte kommer drabbas av kolik och kommer att kunna sova en bra stund åt gången så att jag kan få ge lite extra tid och närhet till vår stora kille. En av mina rädslor är inte om kärleken kommer kunna räcka till båda(det är jag övertygad om!), utan att den äldre ska känna sig åsidosatt utan att kunna berätta det.

Sprucken.

Så har jag också spräckt en telefonskärm. Tusan också. Jag hade telefonen i byxorna som jag lagt åt sidan när jag duschade. Sedan när jag stod och fixade mig så tänkte mini akta på mina kläder och ut gled telefonen och slog i klinkergolvet. Så klantigt av mig att inte ta ut telefonen ur byxan innan jag lägger ifrån mig dom. Annars kunde väl ändå dragkedjan varit stängd. Det är ju inte billigast att byta skärm heller direkt. Och jag vill inte lämna in den nu heller när vi kan behöva åka in för att föda när som helst. Så jag får leva med det ett tag helt enkelt. 

Utvecklande.

Jag tror jag har skrivit det förr, men jag gör det igen. Att ha haft med sig mini på barnmorskebesöken är nog en av bästa grejerna vi gjort. Inte bara för att han tyckt det varit intressant och roligt. Han har sett och lärt sig så ofantligt mycket av det. Lärt sig saker som är sjukt svåra att lära på annat sätt. 

Idag skulle vi kolla upp hans hosta på vårdcentralen. Så jag har förberett honom hela dagen på att vi ska fara och träffa läkarn och kolla hostan, och han har varit helt med på noterna. Dessvärre blev det 45 minuter i väntrummet, vilket kanske inte var till vår fördel inför besöket. Men till slut blev det minis tur. Och direkt vi kom in på rummet sa han att han ville ligga på britsen. Men han skulle sitta i mitt knä och lungorna skulle lyssnas på, vilket gick kanon. Sen sa han fortfarande att han ville ligga på britsen. Så läkarn sa att han ju måste få göra det när han ber om det, och att han då kunde passa på att undersöka lite extra. Så mini låg som ett ljus på britsen medan läkarn fick klämma på magen, titta i munnen samt kolla öronen. Läkarn sa att han aldrig hade träffat på någon tvååring innan som var så lugn och duktig. En något chockad men otroligt stolt morsa! Och mini var så himla nöjd både då och nu efteråt när vi pratat om det hemma. 

Jag tror helt enkelt att han sett och lärt så otroligt mycket av att vara med till barnmorskan. Där han sett mig få blodtrycket kollat, blivit stucken både i finger och armveck, legat på britsen där han fått sitta på sidan om mig, sett mamma kissa i en burk och allt som hör till. Vi hade aldrig kunnat ge honom den erfarenheten på egen hand hemma, och skulle jag göra valet på nytt så skulle jag göra exakt likadant som vi gjort. Med facit i hand så har han utvecklats väldigt mycket av det och om vi har tur kan det här hålla i sig framöver. 



Snacket.

Just nu känns det som att jag blir tröttare och tröttare för varje dag som går. Och vädret hjälper ju inte direkt till heller med sitt regnande. Men det kanske finns något tecken med det också. Jag har ändå sovit rätt bra två senaste nätterna, så jag kan ju inte klaga på det heller. 

Nu kan vi räkna dagarna på en hand, tills vårt bf-datum. Jag har ju trott på den 6e, alltså idag, men känner ingen större skillnad mot för tidigare dagar. Men än är ju inte dagen slut.

Alltså den här tvåårsåldern är ju fantastisk och krävande. Det ska verkligen vara fullt fokus och allra helst ska vi sitta kloss intill vid lek, i nästa sekund är det hyss på g(en ny toarulle fick sig ett dopp i handfatet imorse tex). Och det är ju en del tårar och tandagnisslan när man inte får som man vill. 
Men det här snackandet! Så underbart det är. Som när vi sitter och käkar macka imorse och han helt spontant säger att han vill fara på förskolan "fara min rönnen!". Eller som när en fd Björklövenspelare är och lämnar sina kids samtidigt på förskolan och hans bil står på parkeringen(med lövendekaler och allt), "hej lövenbilen! Bilen framme. Hejdå lövenbilen!". Har man en son som gillar hockey och skridskor och vet precis vad Björklöven är, så blir det ju såklart extra fint alltihopa. Och vilken koll och vilket minne en tvååring kan ha, ibland häpnar man ju! Han har stenkoll på att det ska vara Björklöven och Liverpool(han går själv och hämtar supporterhalsdukar i pappas byrålåda när det är match), han pratar ofta om sin gamla fsk-fröken som slutade för 1,5 månad sedan och han snappar verkligen upp allt. Han vet att han får gå ut på bron medan vi klär på oss för att det annars kan bli så varmt att vänta inne. Så i måndags ber han mig "hämta dadda, dadda följa. Sixten sitta bron vänta". Vilket han faktiskt också gjorde, som ett ljus. Ibland kan man verkligen föra helroliga kortare konversationer, och han har fattat det där med skämt(speciellt när det gäller mammas namn, haha). Det är helt otroligt egentligen vad som kan hända på bara ett par månader! Det är ofta(typ varje dag) jag och J säger till varandra på kvällarna hur rolig han är vår son. Och man glömmer genast att man tex fick jaga fatt i honom ute för att bära honom under armen in alldeles lerig eller bära honom skrikandes till bilen för att han hellre ville plaska i vattenpölen i icke plaskvänliga kläder(han brukar få plaska fritt när vi är ute annars). 




Sista besöket?

Precis varit på förhoppningsvis sista besöket hos barnmorskan. Jag hoppas det, med tanke på att vi annars gått över 2 dagar och livmodern jobbar faktiskt på rätt mycket nu. Alla värden såg bra ut, samma mått och så som sist. Den stora skillnaden var nu att bebis verkligen sjunkit ner och fixerat sig! Jag har väl haft det på känn med tanke på att magen sjunkit en hel del. Och därmed även samma sf-mått som sist.

Igårkväll hade jag mycket sammandragningar/förvärkar, det höll på länge och aldrig med mer än 10 minuter emellan. Läskigt och spännande på samma gång det här! 

"Biverkningar".

Igårkväll trodde jag verkligen att det var på gång, men icket. Lite lurad, men inte förvånad. Kommer säkert att hända någon fler gång innan det verkligen är dags. Idag är det iallafall exakt 1 vecka kvar till bf. Jag har ju innan trott på den 6/4, och det är ju i övermorgon. Vi får se om det stämmer eller ej. Men så mycket som livmodern tycks jobba och förbereda sig är det ju ändå inte omöjligt. 

Jag försöker iallafall passa på att njuta av själva magen och rörelserna på insidan, för det är något jag vet med säkerhet att jag kommer sakna. Det är ju något av det mysigaste med hela graviditeten. Vätskan och foglossningen däremot är jag otroligt less på och vill bli av med. Och det kommer ju inte ske förrän den lille är ute. Sen skulle det ju vara skönt att inte känna sig som en val när man ligger i sängen och försöker vända på sig samtidigt som man ska ha koll på sina tre kuddar och täcket, haha. Och kul om karln klarade av att sova med mig varje natt, för som jag snarkar nu(låter som ett sågverk!) grejar han det inte riktigt. Jag kan ju på sätt och vis förstå honom, även om jag tycker det är tomt och trist. Men jag hör ju ibland att jag börjar snarka innan jag ens har somnat nu på slutet, så jag kan bara tänka mig hur det låter när jag verkligen har somnat. 

Det finns helt enkelt en del "biverkningar" som gör ont och en del som bara stör. Men det är det värt alla dagar i veckan! 



Tidigare inlägg