Att humöret kan pendla så fort. Helt värdelöst säger jag bara.
Från att vara superglad till att bli nedstämd nå förbannat. Så
sjukt taskigt det kan vara ibland.

Jag hatar att jag blir så här, jag är en sån person men jag försöker hålla
inne med det eftersom det varken är bra för den andra eller mig själv. Och
håller jag inne med det så drabbar det ju bara mig själv och inte den andra
personen, som jag alltid vill värna om. Det man får ta är att man får må som
pesten själv. Så fort jag hörde det kände jag hur upprörd jag blev. Hur fan
kan man bättra sig på det här området? Jag försöker och försöker men så
varenda jävla gång känns det som att få en hård spark i magen, miljoner
tankar i huvudet och som om hjärtat håller på att explodera inombords av
känslor. Hur som helst kunde jag inte låta bli den här gången med att få
det sagt, jag sitter bara och darrar. Det är verkligen ett helvete ibland.
Vad ska jag göra för att komma på andra tankar under flera timmar?
Åh.. andas!

Jag hade massor att skriva om först men nu är jag helt jävla blockad i huvudet. Jag kan inte få fram ett dyft av det jag tänkte på innan. Jag vet bara att jag vill ta mig igenom kvällen utan att ligga gråtandes i sängen med huvudet nerkört i kudden. Men som sagt, varför ska man kunna förändra humöret från bra till kasst på så kort tid, vad är det för vits med det?