I 2½ timme har jag legat och vridit och vänt på mig pga värken i magen.
Det är så typiskt att det skulle bli precis idag. Varför inte på söndag.

Ska väl in i duschen, fixa mig själv och packa det sista så att jag är redo när vi far vid fyratiden. Sen blir det ju en hel del bilåkning. Kommer inte att kunna blogga, finns inte så bra täckning till telefonen ens så att det är ju som svårt. Men, skulle det mot förmodan vara bra täckning någon gång så kanske, kanske jag kan tala om hur vi har det. Men det kommer bli mycke skoter, foton, god mat och grillning.

Ibland blir jag så besviken på folk. Inte arg eller sur, bara besviken.
Att man säger en grej och att man ska höras vid innan så man ser
om det går. Man hör av  sig i god tid dessutom, fast samma dag man
eventuellt ska ses. Och så får man svaret att den andra personen
tagit förgivet att det inte skulle gå & att han/hon bokat in annat. Tycker
ändå det är så jädra synd för man ses ändå så pass sällan, kan
man då inte sluta ha bråttom att planera in annat innan man ens
vet? Det är dom här gångerna jag känner att vafan är det alltid jag
som ska höra av mig och fråga vissa personer? Känner du dig
träffad av detta så tycker jag att du ska ta åt dig och tänka på hur
du beter dig mot dina s.k vänner. Men jag är glad att det finns dom
som är relativt duktiga på att höra av sig iallafall.

Nu ska jag ligga kvar en stund till så att smärtan i magen får lägga sig lite till,
under tiden ska jag fortsätta att se på Babar på barnkanalen.