Helt spontant följde jag med och tittade på fotbollen med hjärtat hemma
hos hans föräldrar. Hammarby - Djurgården. Derby med andra ord.

Riktigt rolig match att se. Trots att jag inte är så jätteinsatt i de svenska allsvenska lagen så har jag det ganska lätt ändå för att sätta mig in. Kan det bero på att man spelat fotboll själv och för att man vet när något är bra? Jag vet inte. Men jag lär jämte J fortsätta hålla på Hammarby, för stundtals tycker jag att dom spelade riktigt bra, även om dom inte lyckades med allt.

På tal om fotbollen. Det finns så mycket jag saknar. Våra underbart roliga tränare, vårt härliga lag, de ibland så drygt jobbiga träningarna(trots det så skrattade vi mycket!), då vi provade på brottning, matcher, cuper, övernattningar, allt fnitter och för att inte tala om sandslotten när vi var små. En grej jag tänkt på de senaste 2 veckorna är linjen, en teknikgrej vi alla hatade, som jag nu saknar och önskar att jag fick göra igen. Men då skulle det vara tvunget att vara G som höll i det, och det kommer aldrig någonsin att gå. Måste nästan leta fram mina gamla fotbollsdojjor från källarn och dra mig iväg till plan och latja lite. För gamla minnens skull.

.

En helt annan grej jag måste få nämna.
Idag vi lunchen när jag skulle äta med några av barnen i lekhallen
och en pojke på 4 år säger "jag tycker att potatisbullar är gott, och
vissa barn i andra länder får inte ens någon mat!"
Jag tycker det var så sött.
Förmodligen har föräldrarna sagt någon gång "nu äter du upp maten,
tänk på barnen i andra länder som inte ens får någon mat".